1 Jag måste stoltsera. Det gagnar inte, men jag ska komma till visioner och uppenbarelser från Herren. 2 Jag vet en människa i Kristus som för fjorton år sedan – antingen i kroppen, jag vet inte, eller utom kroppen: jag vet inte, Gud vet – en sådan blev ryckt upp till tredje himlen. 3 Och jag vet en sådan människa – antingen i kroppen eller utan kroppen, jag vet inte, Gud vet – 4 att han rycktes upp till paradiset och hörde osägliga ord som det inte är tillåtet för en människa att tala.

5 Över en sådan ska jag stoltsera. Men över mig själv ska jag inte stoltsera, utom med svagheterna. 6 För om jag skulle vilja stoltsera skulle jag inte vara vettlös, för jag skulle säga sanningen. Men jag skonar er, så att ingen tänker mer om mig än det han ser hos mig eller hör [något] från mig, 7 även för det utomordentliga i uppenbarelserna.

Därför, för att jag inte ska förhäva mig, har det getts mig en tagg i köttet, en ängel från Satan för att puckla på mig så att jag inte förhäver mig. 8 Om denna har jag tre gånger till Herren vädjat att den ska avlägsna sig från mig. 9 Och han har sagt mig: ”Det räcker för dig med min nåd. För kraften fullbordas i svaghet.”

Än mer gärna ska jag då snarare stoltsera med mina svagheter, för att Kristi kraft ska ha sitt tält över mig. 10 Därför finner jag behag i svagheter, i skymfer, i nödtvång, i förföljelser och trångmål för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag mäktig.

11 Jag har blivit en vettlös. Ni har nödgat mig. Jag borde ju ha blivit framlyft av er. För jag har inte kommit till korta mot de överstora apostlarna, även om jag ingenting är. 12 Apostelns tecken har utförts bland er i all uthållighet, med tecken och under och kraftgärningar. 13 För i vad är det som ni blev eftersatta mer än de övriga församlingarna? Utom att jag själv inte låg er till last. Efterskänk mig denna orätt!

14 Se, detta är tredje gången jag har det berett att komma till er. Och jag ska inte ligga till last. För jag söker inte det som är ert, utan er. För barnen är inte skyldiga att spara ihop åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen. 15 Och jag ska än mer gärna spendera och bli utspenderad för era själars skull. Om jag älskar er ännu mer, blir jag då sämre älskad?

16 Men må så vara. Jag har inte betungat er. Men då jag är slug, kanske jag med list har tagit er? 17 Inte är det någon av dem jag har sänt till er, att jag genom honom har utnyttjat er? 18 Jag uppmanade Titus och sände brodern med. Inte har väl Titus utnyttjat er? Är det inte i samma ande vi har vandrat? Inte i samma fotspår?

19 Sedan länge har ni tänkt er att det är inför er vi försvarar oss. Det är inför Gud i Kristus vi talar. Och allt, mina älskade, är för er uppbyggelse. 20 För jag fruktar så att inte jag kommer och finner er sådana som jag inte vill, och jag blir funnen för er sådan som ni inte vill. Så att det inte finns osämja, rivalitet, raserier, självhävdelser, förtal, viskningar, uppblåstheter, oroligheter. 21 Så att inte åter när jag kommer min Gud ödmjukar mig inför er, och jag får sörja över många som förut har syndat och inte ändrat sinne över den orenhet och otukt och hämningslöshet som de har begått.