1 Och vid det att pingstens dag helt uppfylldes var de alla ihop tillsammans. 2 Och tvärt kom från himlen ett dån, såsom av en buren våldsam blåst, och det uppfyllde hela huset där de var och satt. 3 Och det visade sig för dem uppdelande tungor som av eld och satte sig på var och en av dem. 4 Och de fylldes alla av helig Ande och började tala med andra tungor, så som Anden gav dem att uttrycka.

5 Men det fanns i Jerusalem boende judar, vördsamma män från varje folkslag under himlen. 6 Och när det blev detta ljud kom mängden samman och var i förvirring, för var och en hörde på sitt eget språk när de talade. 7 Och de var utom sig och förundrade och sade: ”Se: är inte alla dessa som talar galileer? 8 Och hur hör då vi var och en på vårt eget språk i vilket vi fötts? 9 Parther och meder och elamiter, och de boende i Mesopotamien och Judeen och Kappadokien, Pontos och Asien, 10 Frygien och Pamfylien, Egypten och Libyens bygder mot Kyrene, och de bevistande romarna, 11 både judar och proselyter, kretensare och araber: vi hör dem tala på våra tungor omGuds storartade ting!” 12 Och alla var utom sig och djupt villrådiga, och en sade till en annan: ”Vad vill detta vara?”

13 Men andra sade raljerande att: ”Av sött vin är de fulla.”

14 Men då stod Petrus med de elva och höjde sin röst och uttryckte för dem: ”Män, judar och ni som bor i Jerusalem alla! Detta ska för er vara känt, och lystra till mina ord. 15 För det är inte som ni antar, att dessa är berusade. Det är ju tredje timmen på dagen. 16 Nej, detta är det som är sagt genom profeten Joel:

22 Män, israeliter! Hör dessa ord: Jesus nazorén, en man utpekad av Gud för er med kraftgärningar och under och tecken, som Gud gjorde genom honom mitt ibland er så som ni själva vet, 23 denne har ni efter Guds bestämda plan och förutvetande, utgiven genom laglösas händer, naglat fast och avrättat. 24 Honom har Gud låtit uppstå och lossat dödens födslovärkar, eftersom det inte var möjligt att han skulle kvarhållas av den. 25 För David säger om honom:

29 Män, bröder! Det är tillåtet att säga med frimodighet till er om patriarken David att han både avlidit och blivit begravd, och hans grav finns bland oss fram till denna dag. 30 Då han nu var profet och visste att Gud med ed hade svurit till honom att sätta från hans höfts frukt på hans tron, 31 förutsåg han och talade om Kristi uppståndelse: att han varken övergavs till Hades eller hans kött såg förgängelse.

32 Denne Jesus har Gud låtit uppstå. För honom är vi alla vittnen. 33 Till Guds högra hand upphöjd har han alltså fått den heliga Andens löfte från Fadern och utgjutit detta som ni ser och hör. 34 För David har inte stigit upp till himlarna. Men han säger själv:

36 Alltså ska hela Israels hus säkert veta att honom har Gud gjort till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni har korsfäst.”

37 Och när de hörde det blev de stungna i hjärtat, och de sade till Petrus och de övriga apostlarna: ”Vad ska vi göra, män, bröder?” 38 Och Petrus till dem: ”Ändra sinne”, säger han, ”och döpas ska var och en av er i JesuKristi namn till förlåtelse för era synder, och ni ska få den heliga Andens fria gåva. 39 För till er är löftet, och till era barn och till alla långt bort, alla som Herren vår Gud kallar till sig.”

40 Och med fler andra ord vittnade han och vädjade till dem och sade: ”Bli frälsta från detta krokiga släkte!” 41 De som nu välkomnade hans ord döptes, och det tillfördes på den dagen ungefär tretusen själar.

42 Och de var ständigt vid apostlarnas undervisning och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. 43 Och till varje själ kom fruktan, och många under och tecken kom genom apostlarna. 44 Och alla de troende var tillsammans och hade alltsammans gemensamt. 45 Och egendomarna och tillhörigheterna började de avyttra och dela upp det åt alla, efter hur någon hade behov. 46 Och varje dag var de ständigt förenade i templet, och i hemmen bröt de bröd och tog del av föda i jubel och hjärtats enkelhet, 47 medan de lovprisade Gud och hade nåd hos hela folket. Och Herren tillförde dem som blev frälsta varje dag tillsammans.