1 Men medan de talade till folket stod där framför dem prästerna och tempelkommendanten och saddukeerna, 2 irriterade eftersom de undervisade folket och predikade i Jesus uppståndelsen från de döda. 3 Och de lade på dem händerna och satte i häkte till morgondagen, för det var redan afton. 4 Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och nu blev antalet män [ungefär] femtusen.

5 Och det hände sig på morgondagen att där samlades deras ledare och äldste och skriftlärda i Jerusalem, 6 även översteprästen Hannas och Kaiafas och Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. 7 Och de ställde dem i mitten och efterhörde: ”I vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?”

8 Då fylldes Petrus av helig Ande och sade till dem: ”Folkets ledare och äldste! 9 Om vi idag svarar för en välgärning mot en sjuk man, genom vad denne blivit frälst, 10 ska det vara känt för er alla och för hela Israels folk att det är i JesuKristi nazoréns namn – som ni har korsfäst, som Gud har uppväckt från de döda – genom honom står denne här inför er frisk. 11 Han är stenen som föraktades av er husbyggare, som blev till huvudhörnsten. 12 Och i ingen annan finns frälsningen, för inte heller finns något annat namn under himlen, givet bland människor, i vilket vi måste bli frälsta.”

13 Och när de skådade frimodigheten hos Petrus och Johannes och begrep att de är olärda människor och obildade, var de förundrade. Och de kände igen dem, att de var med Jesus. 14 Och när de såg mannen stående med dem som blivit botad, hade de inget att säga emot.

15 Och de befallde dem att gå bort utanför Sanhedrin, och konfererade med varandra 16 och sade: ”Vad ska vi göra med dessa människor? För att ett känt tecken har skett genom dem är för alla som bor i Jerusalem uppenbart, och vi kan inte förneka det. 17 Men för att det inte ska spridas vidare till folket, låt oss hota dem så att de inte mer ska tala i detta namn till någon bland människor.”

18 Och de kallade på dem och instruerade dem att överhuvudtaget inte yttra sig eller undervisa i Jesu namn. 19 Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: ”Om det är rättfärdigt inför Gud att lyssna till er mer än till Gud, döm ni. 20 För vi kan inte icke tala om det vi har sett och hört.” 21 Och de hotade dem mer men frigav dem, då de inte fann hur de skulle straffa dem på grund av folket, eftersom alla ärade Gud för det som hade skett. 22 Han var nämligen över fyrtio år, mannen på vilken det skett detta helandetecken.

23 Och frigivna gick de till sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24 Och de lyssnade, och förenade höjde de sin röst till Gud och sade: ”Härskare, du som har gjort himlen och jorden och havet och allt i dem, 25 du som genom helig Ande har sagt från vår fader Davids mun, din gosses:

27 För de samlades i sanning i denna stad mot din helige gosse Jesus som du har smort, både Herodes och Pontius Pilatus med folkslag och Israels folk, 28 för att göra vad din hand och [din] plan hade förutbestämt skulle ske.

29 Och nu, Herre, se till deras hotelser och ge dina fasttjänare att med all frimodighet tala ditt ord, 30 i det att du räcker ut [din] hand till helande och tecken och under att ske genom din helige gosse Jesu namn.”

31 Och när de hade bönfallit, skakades platsen på vilken de var samlade. Och allesammans fylldes av helig Ande och talade Guds ord med frimodighet.

32 Och av mängden av dem som hade kommit till tro var det ett hjärta och en själ, och ingen enda sade att något av det som var hans var hans eget, utan alltsammans var deras gemensamt. 33 Och med stor kraft avgav apostlarna vittnesbördet om HerrenJesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla.

34 För inte heller fanns någon behövande bland dem. För alla som var ägare till marklotter eller hus började sälja och bära värdena för det som avyttrats 35 och lägga vid apostlarnas fötter, och de delade ut åt var och en efter hur någon hade behov. 36 Och Josef – även kallad Barnabas av apostlarna, vilket är översatt Uppmuntrans son – en levit, cypriot till släktet 37 som hade en åker, sålde den och bar fram pengarna och lade vid apostlarnas fötter.