1 Men en man vid namn Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom 2 och smusslade undan från värdet, med även hustrun medveten. Och han bar fram en del vid apostlarnas fötter och lade.

3 Men då sade Petrus: ”Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta så att du ljuger för den heliga Anden och smusslar undan från värdet för marklotten? 4 När den var kvar, var den inte din? Och avyttrad var den under din auktoritet? Varför att du satte i ditt hjärta detta ärende? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud.” 5 Och när Ananias hörde dessa ord, föll han och gav upp själen. Och det kom stor fruktan över alla som hörde. 6 Och upp stod de yngre och svepte honom och bar ut och begravde.

7 Och det blev ungefär tre timmars mellanrum, och hans hustru som inte visste om det som hänt kom in. 8 Och till henne svarade Petrus: ”Säg mig om det var för så mycket ni lämnade bort marklotten.” Och hon sade: ”Ja. För så mycket.” 9 Och Petrus till henne: ”Varför att det var samstämmigt för er att pröva Herrens Ande? Se: fötterna hos dem som har begravt din man är vid dörren, och de ska bära ut dig.” 10 Och hon föll plötsligt vid hans fötter och gav upp själen. Och in kom ynglingarna och fann henne död, och de bar ut och begravde hos hennes man. 11 Och det kom stor fruktan över hela församlingen och över alla som hörde detta.

12 Och genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var förenade allesammans i Solomons pelargång. 13 Och av de övriga vågade ingen ansluta sig till dem, men folket gjorde dem stora.

14 Och fler tillfördes som trodde på Herren, mängder av både män och kvinnor, 15 så att man till och med på gatorna bar ut de sjuka och lade på bäddar och madrasser för att, när Petrus kom, om så bara skuggan skulle överskugga någon av dem. 16 Och samman kom även mängden från städerna omkring Jerusalem och förde dit dem som var sjuka och anfäktade av orena andar, och de blev botade allesammans.

17 Men upp stod översteprästen och alla som var med honom, det som var saddukeernas fraktion, och de fylldes av avundsamhet 18 och lade händerna på apostlarna och satte dem i offentligt häkte. 19 Men en Herrens ängel öppnade under natten fängelsets dörrar och förde ut dem och sade: 20 ”Gå och ställ er och tala i templet till folket alla de ord som hör till detta liv.” 21 Och de lyssnade och gick under gryningen till templet och började undervisa.

Men när översteprästen och de som var med honom kom fram, sammankallade de Sanhedrin och hela åldermannarådet för Israels söner och sände bud till fånghäktet för att föra ut dem. 22 Men när undertjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. Och de vände åter och meddelade 23 och sade att: ”Fånghäktet fann vi stängt med all säkerhet, och vakterna stående vid dörrarna. Men när vi öppnade, fann vi ingen därinne.” 24 Och när de hörde dessa ord var både tempelkommendanten och översteprästerna djupt villrådiga om dem, vad detta kunde vara. 25 Men någon kom fram och berättade för dem att: ”Se: männen som ni satte i fängelset är i templet, och de står och undervisar folket!” 26 Då gick kommendanten iväg med undertjänarna och hämtade dem – inte med våld, för de fruktade folket så att de inte skulle bli stenade.

27 Och de hämtade dem och ställde i Sanhedrin, och översteprästen frågade dem 28 och sade: ”Har inte vi med instruktion instruerat er att inte undervisa i detta namn? Och se, ni har uppfyllt Jerusalem med er undervisning och önskar dra över oss den där människans blod.” 29 Men då svarade Petrus och apostlarna och sade: ”Man måste lyda Gud mer än människor. 30 Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni expedierade genom att hänga upp på trä. 31 Honom har Gud upphöjt som upphovsman och frälsare till sin högra hand, för att ge omvändelse till Israel och synders förlåtelse. 32 Och vi är vittnen till dessa ord, även den heliga Anden som Gud har gett till dem som lyder honom.”

33 Men när de hörde detta, var de söndersågade och önskade avrätta dem. 34 Men upp stod i Sanhedrin en farisé vid namn Gamaliel, en laglärare hedrad av hela folket, och befallde att man kort skulle göra så att människorna var utanför. 35 Och han sade till dem: ”Män, israeliter! Akta er med dessa människor, vad ni är på väg att begå. 36 Före dessa dagar uppstod ju Theudas och sade sig vara någon. Till honom slöt sig ett antal män, ungefär fyrahundra. Han blev avrättad, och alla som förtröstade på honom upplöstes och blev till intet. 37 Efter denne uppstod Judas galilén, under dagarna för uppteckningen, och avlägsnade ett folk efter sig. Även denne förgjordes, och alla som förtröstade på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Avlägsna er från dessa människor och låt dem vara. För om det är från människor med denna plan eller detta verk, kommer det att upplösas. 39 Men om det är av Gud kommer ni inte att kunna upplösa dem. Så att ni inte också befinns strida mot Gud.”

Och de lät sig övertygas av honom, 40 och de kallade till sig apostlarna och pryglade och instruerade att inte tala i Jesu namn, och frigav dem. 41 De gick då glada från Sanhedrins ansikte, för att de räknats värdiga att för Namnets skull bli vanhedrade. 42 Och varje dag i templet och i hemmen slutade de inte att undervisa och evangelisera attKristusärJesus.