1 Och det hände i Ikonion på samma sätt, att de gick till judarnas synagoga och talade så att det av både judar och greker kom till tro en stor mängd. 2 Men de judar som var ohörsamma hetsade upp och gjorde illa i folkslagens själar mot syskonen. 3 En avsevärd tid stannade de nu och var frimodiga för Herren, som vittnade om sin nåds ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.

4 Men mängden i staden splittrades, och några var med judarna och andra med apostlarna. 5 Och när det kom en impuls hos både folkslagen och judarna med deras ledare att skymfa och stena dem, 6 insåg de och tog sin tillflykt till Lykaoniens städer Lystra och Derbe och trakten däromkring. 7 Och där var de och evangeliserade.

8 Och en man i Lystra satt maktlös i fötterna, lam från sin mors moderliv. Han hade aldrig vandrat. 9 Denne lyssnade när Paulus talade. Han blickade på honom och såg att han har tro för att bli frälst, 10 och sade med rösten väldig: ”Stå upp på dina fötter rak!” Och han spratt upp och började vandra.

11 Och skarorna såg det som Paulus hade gjort, och de höjde sin röst på lykaoniska och sade: ”Gudarna har blivit lika människor och stigit ner till oss!” 12 Och de kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, då nu han var den som styrde med ordet. 13 Och Zeusprästen, som var framför staden, förde fram tjurar och blomsterkransar till portarna med skarorna och ville slaktoffra.

14 Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder och störtade ut i skaran och skrek 15 och sade: ”Män! Vad är detta ni gör? Även vi är människor med samma natur som ni, och vi evangeliserar för er att från dessa fåfängliga ting vända om till levande Gud,som hargjorthimlen och jorden och havet och allt i dem. 16 I de gångna släktena lät han alla folkslagen gå sina vägar. 17 Ändå har han inte lämnat sig utan vittne, då han frambringar gott och från himlen ger er regn och fruktbärande tider och med föda och fröjd mättar era hjärtan.” 18 Och fastän de sade detta, var det knappt att de lugnade ner skarorna till att inte slaktoffra åt dem.

19 Men från Antiochia och Ikonion kom det över judar, och de övertygade skarorna och stenade Paulus och släpade utanför staden, och antog att han hade dött. 20 Men när lärjungarna omringade honom, stod han upp och gick in i staden.

Och dagen därpå gick han ut med Barnabas till Derbe. 21 Och när de hade evangeliserat den staden och gjort åtskilliga till lärjungar, återvände de till Lystra och till Ikonion och till Antiochia, 22 medan de stärkte upp lärjungarnas själar och uppmanade dem att bli kvar i tron och sade att: ”Genom många vedermödor måste vi gå in i Guds rike.” 23 Och sedan de handvalt åt dem i varje församling äldste, bad de med fastor och överbringade dem åt Herren på vilken de kommit till tro.

24 Och de gick genom Pisidien och kom till Pamfylien, 25 och sedan de talat ordet i Perge gick de ner till Attaleia. 26 Och därifrån avseglade de till Antiochia, varifrån de var överlämnade åt Guds nåd för det verk som de nu hade uppfyllt. 27 Och när de kommit fram och samlat församlingen delgav de vad Gud hade gjort tillsammans med dem, och att han för folkslagen hade öppnat trons dörr. 28 Och de stannade en inte liten tid med lärjungarna.