1 Och några som kommit ner från Judeen började lära syskonen att: ”Om ni inte blir omskurna enligt seden från Mose, kan ni inte bli frälsta.” 2 Och när det blev uppror och en inte liten diskussion för Paulus och Barnabas mot dem, ordnade man så att Paulus och Barnabas och några andra från dem skulle gå upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem om denna tvistefråga. 3 De blev nu hjälpta iväg av församlingen, och gick genom både Fenicien och Samarien medan de utförligt skildrade folkslagens omvändelse, och de gjorde stor glädje för alla syskonen.

4 Och framkomna till Jerusalem blev de godtagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de delgav vad Gud hade gjort tillsammans med dem. 5 Men fram och upp stod några av dem från fariseernas fraktion som hade kommit till tro, och sade att man måste omskära dem och instruera att hålla fast vid Mose lag. 6 Och då samlades apostlarna och de äldste för att se över kring detta ord.

7 Och när det hade blivit mycket diskussion, stod Petrus upp och sade till dem: ”Män, bröder! Ni vet att från urtida dagar har Gud bland er utvalt att genom min mun skulle folkslagen få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och hjärtekännaren Gud har vittnat för dem genom att ge den heliga Anden, liksom även till oss. 9 Och ingen åtskillnad har han gjort mellan oss och dem, när han genom tron renat deras hjärtan. 10 Så nu, varför prövar ni Gudgenom att lägga ett ok på lärjungarnas hals som varken våra fäder eller vi har mäktat bära? 11 Nej, genom HerrenJesu nåd tror vi för att bli frälsta, på samma sätt som också dessa.”

12 Och hela mängden teg. Och de lyssnade på Barnabas och Paulus, som utlade vad Gud hade gjort av tecken och under bland folkslagen genom dem. 13 Och efter att de tigit, svarade Jakob och sade: ”Män, bröder! Hör på mig: 14 Symeon har utlagt så som Gud först besökte för att ta ur folkslagen ett folk åt sitt namn. 15 Och med detta stämmer profeternas ord, så som det är skrivet:

19 Därför bedömer jag att man inte ska anfäkta dem som från folkslagen vänder om till Gud, 20 utan tillskriva dem att avhålla sig från besmittelserna av avgudarna och från otukten och från det kvävda och från blodet. 21 För Mose har sedan urtida släkten i varje stad dem som förkunnar honom, då han i synagogorna vid varje sabbat läses.”

22 Då tycktes det gott för apostlarna och de äldste, med hela församlingen, att skicka utvalda män från dem till Antiochia med Paulus och Barnabas: Judas som kallades Barsabbas och Silas, styrande män bland syskonen, 23 och skriva genom deras hand:

30 De släpptes nu i väg och kom ner till Antiochia, och sedan de samlat mängden gav de dem brevet. 31 Och de läste och gladde sig över denna uppmuntran. 32 Både Judas och Silas, som också själva var profeter, uppmuntrade med många ord syskonen och stärkte upp. 33 Och sedan de gjort en tid, släpptes de iväg med frid från syskonen till dem som hade sänt ut dem. 35 Men Paulus och Barnabas stannade i Antiochia och undervisade och evangeliserade med även många andra omHerrens ord.

36 Men efter några dagar sade Paulus till Barnabas: ”Låt oss nu vända om och besöka syskonen i varje stad i vilka vi predikat Herrens ord, hur de har det.” 37 Men Barnabas önskade ta med sig även Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus ansåg att den som hade avlägsnat sig från dem från Pamfylien och inte gått med dem till verket, denne var det inte värt att ta med sig. 39 Och det blev ett uppeggande så att de skildes åt från varandra, och Barnabas tog med Markus för att avsegla till Cypern. 40 Men Paulus utvalde Silas och gick ut, överlämnad åt Herrens nåd av syskonen. 41 Och han gick genom Syrien och Kilikien och stärkte upp församlingarna.