1 Och de reste genom Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där det fanns en judarnas synagoga. 2 Och efter Paulus sed gick han in hos dem. Och under tre sabbater resonerade han med dem utifrån Skrifterna, 3 medan han öppnade upp och lade fram att Kristus måste lida och uppstå från de döda, och sade att: ”Denne är Kristus: Jesus som jag predikar för er.” 4 Och några av dem blev övertygade och fick sin lott hos Paulus och Silas, både av de vördande grekerna en stor mängd och av de främsta kvinnorna inte så få.

5 Men judarna blev avundsamma, och tog med från folket på torget några onda män och samlade en skara och väsnades i staden. Och de stod vid Jasons hus och sökte dem för att föra fram till folksamlingen. 6 Men när de inte fann dem, släpade de Jason och några syskon inför politarkerna och ropade att: ”De som har väckt uppror över den bebodda världen, dessa är också här! 7 Dem har Jason välkomnat hos sig. Och alla dessa handlar tvärtemot kejsarens edikt och säger att en annan är kung: Jesus.” 8 Och de oroade skaran och politarkerna som hörde detta, 9 och man tog den borgensom var nog från Jason och de övriga och släppte iväg dem.

10 Men syskonen skickade direkt under natten ut Paulus och Silas till Berea, och komna dit gick de bort till judarnas synagoga. 11 Och dessa var förnämare än de i Thessalonike. De välkomnade ordet med all villighet, och varje dag undersökte de Skrifterna, om detta kunde förhålla sig så. 12 Många av dem kom nu till tro, både av de anständiga grekiska kvinnorna och av män inte så få.

13 Men när judarna från Thessalonike fick veta att det även i Berea predikades av Paulus Guds ord, kom också de dit och skakade och oroade skarorna. 14 Och direkt sände då syskonen iväg Paulus att fara ända till havet. Och Silas och Timotheos höll sig kvar där.

15 Men de som ledsagade Paulus förde honom fram till Athen. Och de tog bud till Silas och Timotheos, att de såsom fortast möjligt skulle komma till honom, och gick iväg.

16 Men i Athen, medan Paulus väntade på dem, blev hans ande uppeggad i honom när han skådade hur full av avgudar staden var. 17 Han resonerade då i synagogan med judarna och dem som vördade, och på torget varje dag med dem som råkade vara där. 18 Och även några av de epikureiska och stoiska filosoferna konfererade med honom, och några sade: ”Vad kan denne frösamlare vilja säga?” Och andra: ”En främmande demoners utropare tycks han vara”, eftersom han evangeliserade omJesus och uppståndelsen.

19 Och de tog med honom upp på Areopagen och förde fram och sade: ”Kan vi få veta vad denna nya undervisning är som av dig talas? 20 För det är något förbluffande du för in i våra öron. Vi önskar nu få veta vad detta vill vara.” 21 Och alla athenare och de bevistande främlingarna hade inte tid för något annat än att säga något eller höra något nyare.

22 Och Paulus ställde sig i mitten av Areopagen och sade: ”Män, athenare! I allt är det som mer religiösa jag skådar er. 23 För när jag gick omkring och skärskådade era vördnadsföremål, fann jag också en altarsockel på vilken det var skrivet: Till en okänd Gud. Det ni nu inte förstår men visar fromhet mot, detta predikar jag för er.

24 Gud som har gjort världen och allt i den, denne som är himmels och jords Herre, bor inte i handgjorda tempelbyggnader. 25 Inte heller betjänas han av mänskliga händer eller behöver något mer, han som själv ger alla liv och andning och allt.

26 Och han har av en enda gjort varje folkslag av människor till att bo över hela jordens ansikte, och bestämt förordnade tider och gränssättningarna för deras bosättningar 27 för att de ska söka Gud, om de nu alltså kunde känna sig fram till honom och finna, även om han inte är långt borta från var och en av oss. 28 För i honom är det vi lever och rör oss och är till, som även några av poeterna hos er har sagt: För hans släkte är vi också.

29 Är vi nu Guds släkte, bör vi inte anta att det är guld eller silver eller sten, en prägling av en människas hantverk och reflektion, som det gudomliga är likt. 30 Okunnighetens tider har alltså Gud haft överseende med, men nu instruerar han människorna att alla överallt ändra sinne, 31 eftersom han har fastställt en dag på vilken han kommer att döma den bebodda världen i rättfärdighet, genom en man som han har bestämt, sedan han framhållit tro åt alla genom att låta honom uppstå från de döda.”

32 Men när de hörde om dödas uppståndelse började några raljera, men andra sade: ”Vi ska höra dig om detta också igen.” 33 Så gick Paulus ut från deras mitt. 34 Men några män anslöt sig till honom och kom till tro, bland dem både Dionysios areopagiten och en kvinna vid namn Damaris och andra med dem.