1 Och när det hände sig att vi hade lagt ut och dragit bort från dem, löpte vi rakt och kom till Kos, och nästa dag till Rhodos och därifrån till Patara. 2 Och vi fann ett skepp som for över till Fenicien, gick på och lade ut. 3 Och vi skönjde Cypern och lämnade det till vänster, och seglade till Syrien och kom ner till Tyros, för dit skulle skeppet och lasta av lasten.

4 Och vi sökte upp lärjungarna och var kvar där sju dagar. De sade till Paulus genom Anden att inte gå på till Jerusalem. 5 Men när det hände sig att vi var fullt färdiga med dagarna, gick vi ut och började resa medan alla hjälpte oss iväg, med kvinnor och barn, fram till utanför staden. Och vi satte ner knäna på stranden, bad 6 och hälsade farväl till varandra. Och vi steg upp i skeppet, och dessa återvände till sitt.

7 Men vi slutförde seglingen från Tyros och nådde fram till Ptolemais, och vi hälsade på syskonen och blev kvar en dag hos dem. 8 Och dagen därpå gick vi ut och kom till Caesarea. Och vi gick in i huset hos Filippos evangelisten, som var en av de sju, och blev kvar hos honom. 9 Och denne hade fyra döttrar, jungfrur som profeterade.

10 Men när vi hade varit kvar i flera dagar kom det ner en från Judeen, en profet vid namn Agabos. 11 Och han kom till oss och tog Paulus bälte, band sina egna fötter och händer och sade: ”Detta säger den heliga Anden: Den man vars bälte detta är ska judarna i Jerusalem så binda och utlämna i folkslags händer.” 12 Och när vi hörde detta, vädjade både vi och de lokala att han inte skulle gå upp till Jerusalem. 13 Då svarade Paulus: ”Vad gör ni, gråter och förkrossar mitt hjärta? För jag har det berett att inte bara bindas, utan också dö i Jerusalem för HerrenJesu namn.” 14 Och när han inte lät sig övertygas, höll vi oss stilla och sade: ”Herrens vilja må ske.”

15 Och efter dessa dagar utrustade vi oss och började gå upp till Jerusalem. 16 Och även några av lärjungarna kom från Caesarea med oss och förde osstill den hos vilken vi skulle vara gäster: Mnason, en cypriot, en urtida lärjunge.

17 Och när vi kom till Jerusalem, välkomnade oss syskonen glatt. 18 Och den påföljande dagen gick Paulus in med oss hos Jakob, och alla de äldste kom dit. 19 Och han hälsade dem och utlade var och en av de saker som Gud hade gjort bland folkslagen genom hans tjänst.

20 Och när de hörde det, ärade de Gud och sade till honom: ”Du skådar, broder, hur många myriader det finns bland judarna av dem som har kommit till tro, och alla är de nitiska för lagen. 21 Men de har blivit underrättade om dig att det är avfall från Mose du lär alla judar bland folkslagen, och säger att de inte ska omskära barnen eller vandra efter sederna. 22 Hur är det då? Visst kommer de att höra att du har kommit.

23 Gör nu detta som vi säger till dig: Vi har fyra män som har en böneed över sig. 24 Ta med dessa och rena dig med dem, och spendera för dem så att de kommer att raka huvudet. Och då ska alla förstå att det de blivit underrättade om dig inte är något, utan att du är i linje och själv iakttar lagen. 25 Men om dem som har kommit till tro från folkslagen har vi tillskrivit och bestämt att de ska iaktta det med avgudaoffrat och blod och kvävt och otukt.”

26 Då tog Paulus med männen, och nästa dag blev han renad med dem och gick in i templet och proklamerade uppfyllelsen av dagarna för renandet, förrän vilket frambärandet skulle bäras fram för var och en av dem.

27 Men när de sju dagarna skulle fullbordas, skådade judarna från Asien honom i templet och fick hela skaran i förvirring. Och de lade på honom händerna 28 och skrek: ”Män, israeliter, hjälp! Den där är människan som undervisar alla överallt emot folket och lagen och denna plats. Och dessutom har han även fört in greker i templet och vanhelgat denna heliga plats.” 29 De hade nämligen förut sett Trofimos efesiern i staden med honom, och honom antog de att Paulus hade fört in i templet. 30 Och hela staden rördes upp och det blev ett sammanlopp av folket, och de tog tag i Paulus och drog honom utanför templet. Och direkt stängdes dörrarna.

31 Och medan de sökte döda honom, gick det upp en rapport till befälhavaren för kohorten att hela Jerusalem är i förvirring. 32 Med detsamma tog han med soldater och centurioner och rusade ner mot dem. Och när de såg befälhavaren och soldaterna, slutade de slå Paulus.

33 Då närmade sig befälhavaren och grep tag i honom och befallde att han skulle bindas med två kedjor. Och han efterhörde vem han kunde vara och vad det är han har gjort. 34 Men andra utropade något annat i skaran. Och då han inte kunde få veta säkert på grund av tumultet, befallde han att han skulle föras till kasernen. 35 Men när han kom upp på trapporna inträffade det att han fick bäras av soldaterna på grund av skarans våld, 36 för folkets mängd följde efter och skrek: ”Ta bort honom!”

37 Och när han skulle föras in i kasernen, frågar Paulus befälhavaren: ”Om det är tillåtet för mig att säga något till dig?” Och han sade: ”Grekiska kan du? 38 Du är alltså inte egyptiern, som före dessa dagar väckte uppror och förde ut i ödemarken de fyratusen männen från sikarierna?” 39 Men Paulus sade: ”Jag är en judisk man från Tarsos i Kilikien, en inte obetydlig stads medborgare. Och jag bönfaller dig: tillåt mig att tala till folket.”

40 Och när han tillät, stod Paulus på trapporna och vinkade med handen åt folket. Och när det blev stor tystnad, tilltalade han dem på det hebreiska språket och sade: