1 ”Män, bröder och fäder! Hör nu mitt försvar inför er.” 2 Och när de hörde att det var på det hebreiska språket han tilltalade dem, skaffade det mer stillhet. Och han säger: 3 ”Jag är en judisk man, född i Tarsos i Kilikien men uppfödd i denna stad, vid Gamaliels fötter fostrad med noggrannhet i fädernas lag, och var nitisk för Gud liksom ni alla är idag. 4 Den här Vägen förföljde jag ända till döds, och jag buntade ihop och överlämnade till fängelse både män och kvinnor, 5 såsom både översteprästen och hela äldsterådet vittnar om mig. Från dem mottog jag också brev till bröderna och for till Damaskus, och skulle föra även dem som fanns där bundna till Jerusalem för att bestraffas.

6 Men det hände mig, medan jag for och närmade mig Damaskus runt middagstid, att det plötsligt från himlen blixtrade ett avsevärt ljus omkring mig. 7 Och jag föll till marken, och hörde en röst som sade till mig: Saul, Saul! Varför förföljer du mig? 8 Och jag svarade: Vem är du, Herre? Och han sade till mig: Jag är Jesus nazorén. Den du förföljer. 9 Och de som var med mig skådade ljuset, men rösten hörde de inte från honom som talade till mig. 10 Och jag sade: Vad ska jag göra, Herre? Och Herren sade till mig: Stå upp och gå in i Damaskus. Och där ska det talas till dig om allt som är ordnat för dig att göra.

11 Men när jag inte såg, efter härligheten från det ljuset, blev jag ledd vid handen av dem som var med mig och kom in i Damaskus. 12 Och en Ananias, en man som var vördsam enligt lagen, omvittnad av alla de boende judarna, 13 kom till mig och stod där och sade till mig: Saul, broder, var seende igen! Och i samma stund såg jag igen mot honom.

14 Och han sade: Våra fäders Gud har förutvalt dig till att lära känna hans vilja och se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun. 15 För du ska vara ett vittne för honom inför alla människor om det du har sett och hört. 16 Och nu, varför dröjer du? Stå upp, bli döpt och bada av dig dina synder och åkalla hans namn.

17 Och det hände sig för mig, när jag hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, att jag kom i extas 18 och såg honom medan han sade till mig: Skynda dig och gå ut med hast från Jerusalem! För de kommer inte att godta ditt vittnesbörd om mig. 19 Och jag sade: Herre, själva vet de att jag var och fängslade och pryglade i synagogorna dem som tror på dig. 20 Och när blodet av Stefanos ditt vittne utgöts, var jag också själv stående där och samtyckte och vaktade mantlarna för dem som avrättade honom. 21 Och han sade till mig: Gå. För till folkslag långt bort ska jag sända ut dig.”

22 Och de lyssnade på honom fram till detta ord, och sedan höjde de sin röst och sade: ”Ta bort från jorden en sådan! För det passar sig inte att han lever.”

23 Och när de vrålade och slängde mantlarna och kastade upp damm i luften, 24 befallde befälhavaren att han skulle föras in i kasernen och sade att han skulle rannsakas med gissel, för att han skulle inse av vilken orsak de utropade så mot honom. 25 Men när de hade fläkt ut honom för remmarna, frågade Paulus centurionen som stod där: ”Om en människa som är romare och odömd är tillåten för er att piska?”

26 Och när centurionen hörde det, gick han till befälhavaren och meddelade och sade: ”Vad är du på väg att göra? Den där människan är ju romare!” 27 Och fram gick befälhavaren och sade till honom: ”Säg mig: är du romare?” Och han sade: ”Ja.” 28 Och befälhavaren svarade: ”Jag har för en stor summa förvärvat detta medborgarskap.” Men Paulus sade: ”Men jag är till och med född med det.” 29 Direkt avlägsnade sig nu från honom de som skulle rannsaka honom, och även befälhavaren fruktade när han insåg att han är romare och att han hade bundit honom.

30 Och dagen därpå önskade han få veta säkert varför han anklagas av judarna, och han lossade honom och befallde att översteprästerna och hela Sanhedrin skulle komma samman. Och han förde ner Paulus och ställde honom inför dem.