23
Paulus inför Sanhedrin
1 Och Paulus blickade på Sanhedrin och sade: ”Män, bröder! Jag har med allt gott samvete skött mig inför Gud fram till denna dag.” 2 Men översteprästen Ananias beordrade dem som stod bredvid honom att slå hans mun. 3 Då sade Paulus till honom: ”Slå dig ska Gud,du vitkalkade vägg! Och du sitter och dömer mig efter lagen, och emot lagen befaller du att jag ska bli slagen.” 4 Men de som stod där sade: ”Guds överstepräst hånar du?” 5 Och Paulus sade: ”Jag visste inte, bröder, att han är överstepräst. För det är skrivet: En ledare för ditt folk ska du inte tala illaom.”
6 Men då Paulus förstod att den ena delen är av saddukeer och den andra av fariseer, ropade han i Sanhedrin: ”Män, bröder! Jag är farisé, son till fariseer. Det är för de dödas hopp och uppståndelse jag står inför rätta.” 7 Och när han sagt detta blev det uppror hos fariseerna och saddukeerna, och mängden splittrades. 8 För saddukeer säger att det inte finns någon uppståndelse, inte heller ängel eller ande, men fariseer bekänner dem båda. 9 Och det blev ett väldigt vrål, och upp stod några av de skriftlärda från fariseernas del och stred hårt och sade: ”Inget ont finner vi hos denne man. Och tänk om en ande har talat till honom? Eller en ängel?”
10 Och när det blev mycket uppror och befälhavaren fruktade så att inte Paulus dras sönder av dem, befallde han truppen att gå ner och rycka honom från deras mitt och föra till kasernen. 11 Och påföljande natt stod Herren hos honom och sade: ”Fatta mod! För såsom du vittnat om det som rör mig i Jerusalem, så måste du också i Rom vittna.”
Sammansvärjning mot Paulus
12 Men när det blev dag, gjorde judarna en mobb och tog anatema över sig och sade att de varken skulle äta eller dricka förrän de dödat Paulus. 13 Och de var mer än fyrtio som gjorde denna sammansvärjning. 14 De gick till översteprästerna och de äldste och sade: ”Vi har med anatema tagit anatema över oss att inget smaka förrän vi dödat Paulus. 15 Nu ska alltså ni framföra för befälhavaren med Sanhedrin att han ska föra ner honom till er, som att ni ska utreda noggrannare det som rör honom. Men innan han närmar sig är vi beredda att avrätta honom.”
16 Men Paulus systerson hörde om bakhållet, och han kom dit och gick in i kasernen och berättade för Paulus. 17 Och Paulus tillkallade en av centurionerna och sade: ”Denne unge man ska ni föra bort till befälhavaren. För han har något att berätta för honom.” 18 Han tog då med honom och förde till befälhavaren och säger: ”Fången Paulus tillkallade mig och frågade om jag kunde föra denna yngling till dig, då han har något att tala om för dig.”
19 Och befälhavaren tog hans hand och drog sig undan enskilt och efterhörde: ”Vad är det som du har att berätta för mig?” 20 Och han sade att: ”Judarna har kommit överens om att fråga dig om du imorgon kan föra ner Paulus till Sanhedrin, som att man noggrannare ska efterhöra något om honom. 21 Du ska nu inte låta dig övertygas av dem. För det ligger på lur för honom mer än fyrtio män från dem, som har tagit anatema över sig att varken äta eller dricka förrän de avrättat honom. Och nu är de beredda och väntar på ett löfte från dig.”
22 Befälhavaren släppte då iväg ynglingen och instruerade: ”Inte för någon ska du yppa att du har framfört detta till mig.”
Paulus förs till Caesarea
23 Och han tillkallade två av centurionerna och sade: ”Förbered tvåhundra soldater att gå till Caesarea. Och sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare, från tredje timmen av natten. 24 Och att ställa fram riddjur, så att de sätter upp och frälser igenom Paulus till styresmannen Felix.” 25 Och han skrev ett brev som hade detta avtryck:
26 Från Claudius Lysias. Till bäste styresmannen Felix: hälsningar. 27 Denne man var fasttagen av judarna och skulle avrättas av dem, men jag stod där med truppen och tog ut honom då jag fått reda på att han är romare. 28 Och då jag önskade lära känna saken för vilken de åklagade honom, förde jag ner honom till deras Sanhedrin. 29 Jag fann honom åklagad för tvistefrågor i deras lag, men inget värt döden eller bojor hade han mot sig som åklagelse. 30 Men när det informerades för mig att det skulle bli en komplott mot mannen, skickade jag honom med detsamma till dig, sedan jag instruerat även anklagarna att säga [det de har] mot honom inför dig.
31 Soldaterna tog då, enligt det som var förordnat för dem, upp och förde Paulus under natten till Antipatris. 32 Och dagen därpå lät de ryttarna fara iväg med honom och återvände till kasernen. 33 De kom in i Caesarea och överräckte brevet till styresmannen, och ställde även fram Paulus inför honom. 34 Och sedan han läst det och frågat från vilken provins han är, och efterhört att han är från Kilikien: 35 ”Jag ska höra dig”, sade han, ”när även dina anklagare har kommit hit”, och befallde att han skulle vaktas i Herodes pretorium.