1 Amen, amen, jag säger er: Den som inte kommer in genom dörren till fårens fålla utan går upp från annat håll, denne är en tjuv och rövare. 2 Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3 För denne öppnar dörrvakten. Och fåren lyssnar till hans röst, och sina egna får ropar han på med namn och för ut dem. 4 När han har drivit ut alla sina egna går han framför dem. Och fåren följer honom, eftersom de känner hans röst. 5 Men en främmande kommer de aldrig att följa, utan flyr från honom. För de känner inte de främmandes röst.” 6 Denna jämförelse sade Jesus till dem, men dessa förstod inte vad det var som han talade till dem.

7 Då sade åter Jesus: ”Amen, amen, jag säger er att: Jag är dörren för fåren. 8 Alla som har kommit [före mig] är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9 Jag är dörren. Genom mig, om någon går in, ska han bli frälst. Och han ska gå in och gå ut och finna bete. 10 Tjuven kommer inte utom för att stjäla och slaktoffra och förgöra. Jag har kommit för att de ska ha liv, och ha överflöd.

11 Jag är den gode herden. Den gode herden lägger ner sin själ för fåren. 12 Den som är lejd och inte är herde, för vilken fåren inte är hans egna, skådar vargen komma och lämnar fåren och flyr, och vargen rycker dem och skingrar. 13 För han är lejd och bryr sig inte om fåren.

14 Jag är den gode herden. Och jag känner de mina, och de mina känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och min själ lägger jag ner för fåren. 16 Även andra får har jag, som inte är av denna fålla. Även dessa måste jag leda, och min röst ska de lyssna till. Och det ska bli en hjord, en herde. 17 Därför älskar Fadern mig, för att jag lägger ner min själ för att åter ta den. 18 Ingen tar bort den från mig, utan jag lägger ner den av mig själv. Auktoritet har jag att lägga ner den, och auktoritet har jag att åter ta den. Detta bud har jag fått från min Far.”

19 Åter blev det schism bland judarna på grund av dessa ord. 20 Och många av dem sade: ”Han har en demon och är galen. Varför lyssnar ni på honom?” 21 Andra sade: ”Dessa ord är inte från en demoniserad. Inte kan en demon öppna blindas ögon?”

22 Sedan kom invigningshögtiden i Jerusalem. Det var vinter, 23 och Jesus vandrade omkring i templet i Solomons pelargång. 24 Då omringade honom judarna och sade till honom: ”Hur länge tar du upp vår själ? Om du är Kristus, säg oss öppet!” 25 Jesus svarade dem: ”Jag har sagt er, och ni tror inte. Gärningarna som jag gör i min Fars namn, dessa vittnar om mig. 26 Men ni tror inte, eftersom ni inte är av mina får. 27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem och de följer mig. 28 Och jag ger dem eoniskt liv, och de ska aldrig gå förlorade till eonen. Och ingen ska rycka dem ur min hand. 29 Min Far, det han har gett mig är större än allt. Och ingen kan rycka ur Faderns hand. 30 Jag och Fadern är ett.”

31 Åter lyfte judarna upp stenar för att stena honom. 32 Jesus svarade dem: ”Många goda gärningar har jag visat er från Fadern. För vilken gärning av dem stenar ni mig?” 33 Judarna svarade honom: ”Det är inte för en god gärning vi stenar dig, utan för hädelse. Och för att du, som är en människa, gör dig själv till Gud.”

34 Jesus svarade dem: ”Är det inte skrivet i er lag att: Jag har sagt ni är gudar? 35 Om han kallade dessa gudar till vilka Guds ord kom – och Skriften kan inte upplösas – 36 säger ni dåtill den som Fadern har helgat och sänt till världen att: Du hädar, eftersom jag sagt: Jag är Guds Son? 37 Om jag inte gör min Fars gärningar, tro mig inte. 38 Men om jag gör dem: även om ni inte tror på mig, tro på gärningarna, så att ni vet och förstår att Fadern är i mig och jag i Fadern.” 39 [Då] sökte de åter fånga honom. Och han gick ut ur deras hand.

40 Och han gick åter bort till andra sidan Jordan, till platsen där Johannes var först och döpte, och blev kvar där. 41 Och många kom till honom, och de sade att: ”Johannes gjorde visserligen inget tecken. Men allt vad Johannes sade om denne var sant.” 42 Och många kom till tro på honom där.