1 Men det fanns en som var sjuk, Lazaros från Bethania, från byn hos Mariam och Martha, hennes syster. 2 Och det var Mariam som smorde in Herren med balsam och torkade hans fötter med sitt hår. Hennes bror Lazaros var sjuk. 3 Då sände systrarna bud till honom och sade: ”Herre, se: den du har kär är sjuk.” 4 Men när Jesus hörde det, sade han: ”Denna sjukdom är inte till döds utan för Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den.” 5 Och Jesus älskade Martha och hennes syster och Lazaros.

6 När han nu hörde att han är sjuk, då blev han först kvar på den plats där han var i två dagar. 7 Sedan, efter detta, säger han till lärjungarna: ”Låt oss dra till Judeen igen.” 8 Lärjungarna säger till honom: ”Rabbi, nu sökte judarna stena dig. Och åter beger du dig dit?” 9 Jesus svarade: ”Finns det inte tolv timmar under dagen? Om någon vandrar om dagen stöter han sig inte, eftersom han ser denna världs ljus. 10 Men om någon vandrar om natten stöter han sig, eftersom ljuset inte finns i honom.”

11 Detta sade han, och efter detta säger han dem: ”Lazaros vår vän har insomnat. Men jag går för att väcka honom ur sömnen.” 12 Då sade lärjungarna till honom: ”Herre, om han har insomnat blir han frälst.” 13 Och Jesus hade sagt det om hans död, men dessa tänkte sig att det är om sömnens insomnande han talar. 14 Då sade nu Jesus till dem öppet: ”Lazaros har dött. 15 Och jag är glad för er skull, för att ni ska tro, att jag inte var där. Men låt oss dra till honom.” 16 Då sade Thomas som kallades Tvillingen till medlärjungarna: ”Låt oss dra, också vi. Så att vi dör med honom.”

17 När Jesus nu kom, fann han att han redan hade fyra dagar i graven. 18 Och Bethania var nära Jerusalem, ungefär femton stadier bort. 19 Och många av judarna hade kommit till Martha och Mariam för att muntra upp dem gällande brodern. 20 Martha, när hon nu hörde att Jesus kommer, mötte honom. Men Mariam satt i huset.

21 Då sade Martha till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, hade inte min bror dött. 22 [Men] även nu vet jag att vad du än ber Gud om ska Gud ge dig.” 23 Jesus säger till henne: ”Din bror ska uppstå.” 24 Martha säger till honom: ”Jag vet att han ska uppstå. Vid uppståndelsen, på den sista dagen.” 25 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, även om han dör ska han leva. 26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig dö till eonen. Tror du detta?” 27 Hon säger honom: ”Ja, Herre. Jag har kommit till tro på att du är Kristus, Guds Son som kommer till världen.”

28 Och sedan hon sagt detta, gick hon iväg och ropade på Mariam sin syster och sade i hemlighet: ”Läraren är här och ropar på dig.” 29 Och hon, när hon hörde, reste sig fort och gick till honom. 30 Men ännu hade inte Jesus gått in i byn, utan var fortfarande på platsen där Martha mötte honom. 31 Judarna som var med henne i huset och muntrade upp henne såg då Mariam, att hon fort stod upp och gick ut, och de följde henne och tänkte sig att hon beger sig till graven för att gråta där.

32 Mariam, när hon nu kom dit därJesus var och såg honom, föll ner för hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du hade varit här, hade inte min bror dött.” 33 Jesus, när han nu såg henne gråtande, och judarna som kommit med henne gråtande, frustade i anden och upprörde sig 34 och sade: ”Var har ni lagt honom?” De säger honom: ”Herre, kom och se.” 35 Jesus tårades. 36 Då sade judarna: ”Se hur kär han hade honom!” 37 Men några av dem sade: ”Kunde inte denne som öppnat ögonen på den blinde göra så att även denne inte dog?”

38 Jesus frustade då åter inom sig och går till graven. Och den var en grotta, och en sten låg över den. 39 Jesus säger: ”Ta bort stenen.” Då säger honom systern till den avlidne, Martha: ”Herre, han luktar redan. För det är fjärde dagen.” 40 Jesus säger till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?” 41 De tog då bort stenen. Och Jesus lyfte ögonen mot ovan och sade: ”Far, jag tackar dig för att du har hört mig. 42 Och jag visste att du alltid hör mig. Men för skaran som står här omkring sade jag det, för att de ska tro att du har sänt mig.” 43 Och sedan han sagt detta, vrålade han med väldig röst: ”Lazaros, kom ut!” 44 Ut kom den döde, ombunden till fötterna och händerna med bindlar, och hans åsyn var omlindad med en duk. Jesus säger till dem: ”Lös honom och låt honom bege sig.”

45 Många av judarna som hade kommit till Mariam och skådat det han gjorde kom då till tro på honom. 46 Men några av dem gick bort till fariseerna och sade till dem vad Jesus hade gjort.

47 Då samlade översteprästerna och fariseerna Sanhedrin och sade: ”Vad gör vi? För den där människan gör många tecken. 48 Om vi låter honom vara så, kommer alla att tro på honom. Och då kommer romarna att komma och ta ifrån oss både platsen och folkslaget.” 49 Men en viss av dem, Kaiafas som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni vet ingenting. 50 Inte heller räknar ni att det gagnar er att en människa dör för folket och inte hela folkslaget går förlorat.”

51 Men detta sade han inte av sig själv, utan då han var överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folkslaget. 52 Och inte bara för folkslaget, utan för att också samla Guds förskingrade barn till ett. 53 Från den dagen planerade de nu för att döda honom. 54 Jesus vandrade då inte längre öppet bland judarna, utan gick bort därifrån till trakten nära ödemarken, till Efraim som en stad hette. Och där blev han kvar med lärjungarna.

55 Men judarnas påsk var nära, och många gick upp till Jerusalem från trakten före påsken för att rena sig. 56 De sökte nu efter Jesus, och talade med varandra stående i templet: ”Vad tänker ni er? Att han alls inte kommer till högtiden?” 57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett bud att om någon vet var han är, ska han informera så att de kan fånga honom.