1 Då nu många har tagit sig för att sammanställa en skildring om de ting som har fullgjorts bland oss, 2 så som de har överlämnats åt oss avdem som från begynnelsen var ögonvittnen och Ordets undertjänare, 3 tycktes det gott även för mig, sedan jag nära följt allt från början, att noggrant i följd skriva det för dig, bäste Theofilos, 4 för att du ska inse säkerheten i de ord om vilka du blivit underrättad.

5 Det fanns i Herodes dagar som kung av Judeen en präst vid namn Zacharias, av Abias avdelning. Och han hade en hustru av Aarons döttrar, och hennes namn var Elisabet. 6 Och båda var rättfärdiga inför Gud och vandrade i Herrens alla bud och rättsregler klanderfritt. 7 Och de hade inget barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var framskridna i sina dagar.

8 Men det hände sig, under det att han gjorde prästtjänst i sin avdelnings ordning inför Gud, 9 att han efter prästadömets sed fick på sin lott att tända rökelse när han gick in i Herrens tempelbyggnad. 10 Och folkets hela mängd var och bad utanför vid stunden för rökelsen.

11 Men då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på höger sida av rökelsealtaret. 12 Och Zacharias blev oroad när han såg detta, och fruktan föll över honom.

13 Men ängeln sade till honom: ”Frukta inte, Zacharias! För din vädjan har blivit hörd, och din hustru Elisabet ska föda en son åt dig. Och du ska kalla hans namn Johannes. 14 Och han ska bli en glädje för dig och jubel, och många ska glädja sig över hans födelse. 15 För han ska bli stor inför Herren. Och vin och rusdryck ska han aldrig dricka, och av helig Ande ska han bli fylld ännu från sin mors moderliv. 16 Och många av Israels söner ska han omvända till Herren deras Gud. 17 Och han ska gå före inför honom i Elias ande och kraft, för att omvända fäders hjärtan till barn och ohörsamma med rättfärdigas tanke, för att bereda åt Herren ett folk som är preparerat.”

18 Och Zacharias sade till ängeln: ”Genom vad ska jag veta detta? För jag är en gammal man, och min hustru är framskriden i sina dagar.” 19 Och ängeln svarade och sade till honom: ”Jag är Gabriel som står inför Gud. Och jag har sänts för att tala till dig och evangelisera för dig detta. 20 Och se, du ska vara tyst och inte kunna tala fram till den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord. De ska uppfyllas i sin tid.”

21 Och folket var i förväntan på Zacharias, och de var förundrade över att han dröjde inne i tempelbyggnaden. 22 Men när han kom ut kunde han inte tala till dem, och de insåg att han hade sett en vision i tempelbyggnaden. Och han stod och gestikulerade åt dem och förblev stum.

23 Och det hände sig, när dagarna för hans tjänstgöring var uppfyllda, att han gick iväg till sitt hus. 24 Och efter dessa dagar blev Elisabet hans hustru havande. Och hon dolde sig helt i fem månader, och sade 25 att: ”Så har Herren gjort med mig, under dagar i vilka han såg till att ta bort min smälek bland människor.”

26 Men i den sjätte månaden sändes ängeln Gabriel från Gud till en stad i Galileen vars namn var Nazareth, 27 till en jungfru trolovad med en man vars namn var Josef av Davids hus. Och jungfruns namn var Mariam. 28 Och han kom in till henne och sade: ”Gläd dig, benådade! Herrenär med dig.” 29 Men hon blev vid det ordet djupt oroad och funderade vad för hälsning denna kunde vara.

30 Och ängeln sade till henne: ”Frukta inte, Mariam! För du har funnit nåd hos Gud. 31 Och se: du ska bli havande i magen och föda en son, och du ska kalla hans namn Jesus. 32 Denne ska bli stor, och den Högstes Son ska han kallas, och honom ska HerrenGud ge hans fader Davids tron. 33 Och han ska regera över Jakobs hus till eonerna, och på hans rike ska det inte bli något slut.”

34 Men Mariam sade till ängeln: ”Hur ska detta ske, då jag inte känner en man?” 35 Och ängeln svarade och sade till henne: ”Helig Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig. Därför ska också det heliga som föds kallas Guds Son. 36 Och se, Elisabet din släkting har också hon blivit havande med en son i sin ålderdom, och detta är sjätte månaden för henne som kallas ofruktsam. 37 För från Gud blir inget ord omöjligt.”

38 Och Mariam sade: ”Se: Herrens fasttjänarinna. Ske mig efter ditt ord.” Och ängeln gick bort från henne.

39 Och upp stod Mariam i de dagarna och gick till bergsbygden med iver, till en stad i Juda, 40 och hon gick in i Zacharias hus och hälsade på Elisabet.

41 Och det hände sig, när Elisabet hörde Mariams hälsning, att spädbarnet skuttade till i hennes moderliv. Och av helig Ande fylldes Elisabet, 42 och hon ropade högt med ett väldigt skri och sade: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad ditt moderlivs frukt! 43 Och varifrån händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44 För se, när rösten med din hälsning kom till mina öron, skuttade i jubel spädbarnet i mitt moderliv. 45 Och salig hon som trodde, för det ska bli en fullkomning av det som talats till henne från Herren.”

46 Och Mariam sade:

56 Och Mariam blev kvar med henne ungefär tre månader och återvände sedan till sitt hus.

57 Men för Elisabet var tiden uppfylld för att hon skulle föda, och hon födde en son. 58 Och hennes kringboende och släktingar hörde att Herren hade gjort sin barmhärtighet stor med henne, och de gladde sig med henne. 59 Och det hände sig på åttonde dagen att de kom för att omskära barnet, och de började kalla det efter hans fars namn Zacharias. 60 Och hans mor svarade och sade: ”Nej, utan han ska kallas Johannes.” 61 Och de sade till henne att: ”Det finns ingen från din släkt som kallas vid detta namn.” 62 Och de gestikulerade till hans far, vad han skulle vilja att det kallas.

63 Och han bad om en liten tavla och skrev, sägande: ”Johannes är hans namn.” Och alla blev förundrade. 64 Och då öppnades genast hans mun och hans tunga, och han började tala och välsigna Gud. 65 Och det kom fruktan över alla som bodde omkring dem, och i hela Judeens bergsbygd talade man igenom alla dessa ord. 66 Och alla som hörde satte det i sitt hjärta och sade: ”Vad ska då detta barn bli?” För Herrens hand var också med honom.

67 Och Zacharias, hans far, fylldes av helig Ande och profeterade och sade:

80 Och barnet växte och blev starkt i ande, och han var i ödemarkerna fram till dagen för hans utpekande inför Israel.