1 Men det hände sig i de dagarna attdet utgick ett edikt från kejsar Augustus att hela den bebodda världenskulle upptecknas. 2 Denna första uppteckning skedde när Quirinius var styresman i Syrien. 3 Och alla gick för att upptecknas, var och en till sin egen stad.

4 Och upp gick även Josef från Galileen, från staden Nazareth till Judeen, till Davids stad som kallas Bethlehem, eftersom han var av Davids hus och faderssläkt, 5 för att upptecknas med Mariam, hans trolovade som var gravid.

6 Och det hände sig, under det att de var där, att dagarna uppfylldes för att hon skulle föda. 7 Och hon födde sin son, den förstfödde. Och hon lindade honom och lutade honom ner i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästutrymmet.

8 Och herdar fanns i samma trakt som låg ute och vaktade nattens väkter över sin hjord. 9 Och Herrens ängel stod framför dem, och Herrens härlighet sken omkring dem. Och de fruktade med stor fruktan. 10 Och ängeln sade till dem: ”Frukta inte! För se: jag evangeliserar för er en stor glädje, som ska vara för hela folket: 11 att det fötts åt er idag en Frälsare som är Kristus, Herren, i Davids stad. 12 Och detta är för er tecknet: Ni ska finna ett spädbarn som är lindat och ligger i en krubba.”

13 Och plötsligt fanns med ängeln en mängd av en himmelsk här, och de lovprisade Gud och sade:

15 Och det hände sig, när änglarna hade farit bort från dem till himlen, att herdarna talade till varandra: ”Låt oss nu gå över till Bethlehem och se detta ord som har hänt, som Herren har kungjort för oss.” 16 Och de gick skyndande och sökte upp Mariam och Josef och spädbarnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett, kungjorde de om ordet som var talat till dem om detta barn. 18 Och alla som hörde var förundrade över det som talats av herdarna till dem. 19 Men Mariam sambevarade alla dessa ord och lade samman i sitt hjärta.

20 Och herdarna återvände, ärande och lovprisande Gud för allt som de hade hört och sett, så som det talats till dem.

21 Och när det hade uppfyllts åtta dagar för att omskära honom kallades också hans namn Jesus, det som var kallat av ängeln före det att han avlats i moderlivet.

22 Och när dagarna hade uppfyllts för deras rening enligt Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att ställa fram inför Herren, 23 så som det är skrivet i Herrens lag, att: Varje hanne som öppnar upp moderlivet ska kallas helig åtHerren, 24 och för att ge ett offer enligt det som är sagt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två duvungar.

25 Och se: det fanns en man i Jerusalem vars namn var Symeon. Och denne man var rättfärdig och vördsam och väntade på Israels tröst, och helig Ande var över honom. 26 Och det var för honom uppenbarat av den heliga Anden att han inte skulle se döden innan han sett HerrensKristus. 27 Och han kom i Anden till templet. Och under det att föräldrarna förde in barnet Jesus, för att de skulle göra enligt det som var lagens sed för honom, 28 mottog också han det i böjda armar och välsignade Gud och sade:

33 Och hans far och mor var förundrade över det som talades om honom. 34 Och Symeon välsignade dem och sade till Mariam hans mor: ”Se, denne är satt till fall och uppståndelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt – 35 [och] även genom din egen själ ska det gå en klinga – för att det ur många hjärtan ska uppenbaras funderingar.”

36 Och där fanns profetissan Hanna Fanuels dotter av Asers stam. Hon var framskriden i många dagar efter att ha levt med man sju år efter sin jungfrudom, 37 och sedan själv änka fram till åttiofyra år. Hon avlägsnade sig inte från templet utan dyrkade med fastor och förböner natt och dag. 38 Och i samma stund stod hon där och gav erkännande till Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems återlösning.

39 Och när de hade fullbordat allt enligt Herrens lag vände de om till Galileen, till sin egen stad Nazareth. 40 Och barnet växte och blev starkt och fylldes av vishet, och Guds nåd var över det.

41 Och hans föräldrar gick varje år till Jerusalem vid påskhögtiden. 42 Och när han blev tolv år, när de gick upp enligt högtidens sed 43 och hade fullkomnat dagarna, under det att de återvände, höll sig gossen Jesus kvar i Jerusalem. Och hans föräldrar visste inte, 44 men de antog att han var i vägföljet och gick en dagsväg. Och de började söka noga efter honom bland släktingarna och de bekanta, 45 och när de inte fann, återvände de till Jerusalem sökande noga efter honom.

46 Och det hände sig efter tre dagar att de fann honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem. 47 Och alla som hörde honom var utom sig över hans förstånd och svar. 48 Och när de såg honom blev de överväldigade, och till honom sade hans mor: ”Barn, varför har du gjort mot oss så? Se, din far och jag har våndats och sökt efter dig.” 49 Och han sade till dem: ”Varför då att ni sökte efter mig? Visste ni inte att det är i det som hör till min Far jag måste vara?” 50 Och de förstod inte ordet som han talade till dem.

51 Och han gick ner med dem och kom till Nazareth och underordnade sig dem. Och hans mor bevarade noga alla orden i sitt hjärta. 52 Och Jesus gjorde framsteg i vishet[en] och resning och nåd inför Gud och människor.