1 Men Jesus, full av helig Ande, återvände från Jordan och leddes i Anden i ödemarken, 2 medan han i fyrtio dagar prövades av djävulen. Och han åt inget under de dagarna, och när de var fullbordade blev han hungrig. 3 Och då sade honom djävulen: ”Om du är Guds Son, säg till denna sten att den ska bli bröd.” 4 Och Jesus svarade till honom: ”Det är skrivet att: Inte bara på bröd ska människan leva.”

5 Och han förde honom upp och visade honom alla riken i den bebodda världen i en tidpunkt, 6 och sedan sade honom djävulen: ”Dig ska jag ge all denna auktoritet och deras härlighet. För åt mig är den överlämnad, och till vem jag vill ger jag den. 7 Om du nu tillber inför mig, blir allt ditt.” 8 Och Jesus svarade och sade till honom: ”Det är skrivet: HerrendinGudska du tillbe, och bara honom ska du dyrka.”

9 Men han förde honom till Jerusalem och ställde på templets vinge och sade till honom: ”Om du är Guds Son, kasta dig härifrån ner! 10 För det är skrivet att: Sina änglar ska han påbjuda om dig, att noga beskydda dig, 11 och att: På händer ska de lyfta dig så att inte du stöter din fot mot en sten.” 12 Och då svarade och sade honom Jesus att: ”Det är sagt: Du ska inte pröva utHerrendinGud.”

13 Och när djävulen hade fullbordat varje prövning, avlägsnade han sig från honom fram till rätt tid.

14 Och Jesus återvände i Andens kraft till Galileen, och rykte gick ut över hela trakten runt omkring om honom. 15 Och han undervisade i deras synagogor och ärades av alla.

16 Och han kom till Nazara, där han var uppfödd, och gick enligt sin sed på sabbatsdagen till synagogan. Och han stod upp för att läsa, 17 och det gavs honom profeten Esaias bokrulle. Och han rullade upp bokrullen och fann stället där det var skrivet:

20 Och han rullade ihop bokrullen, gav tillbaka till undertjänaren och satte sig. Och allas ögon i synagogan var blickande på honom. 21 Och han började säga till dem att: ”Idag har denna Skrift uppfyllts i era öron.” 22 Och alla vittnade om honom och var förundrade över de nådens ord som utgick ur hans mun, och de sade: ”Är inte denne Josefs son?”

23 Och han sade till dem: ”Visst kommer ni att säga mig denna liknelse: Läkare, bota dig själv! Allt vad vi hört som har hänt i Kafarnaum, gör det även här i din fädernebygd.” 24 Men han sade: ”Amen, jag säger er att ingen profet är välkommen i sin fädernebygd. 25 Och i sanning säger jag er: Det fanns många änkor under Elias dagar i Israel, när himlen stängdes i tre år och sex månader, när det kom väldig svält över hela landet. 26 Och till ingen av dem skickades Elia, utan till Sarepta vid Sidon, till en änkehustru. 27 Och det fanns många spetälska i Israel under profeten Elisa. Och ingen av dem blev renad, utan syriern Naiman.”

28 Och då fylldes alla av raseri i synagogan när de hörde detta, 29 och de stod upp och drev ut honom utanför staden. Och de förde honom fram till stupet av det berg på vilket deras stad var byggd, för att störta ner honom. 30 Men han gick genom deras mitt och började gå.

31 Och han kom ner till Kafarnaum, en stad i Galileen, och var och undervisade dem på sabbaten. 32 Och de var överväldigade vid hans undervisning, för med auktoritet var hans ord.

33 Och i synagogan fanns en man som hade en oren demons ande, och han skrek högt med väldig röst: 34 ”Va! Vad mellan oss och dig, Jesus nazaré? Har du kommit för att förgöra oss? Jag känner dig, vem du är: Guds Helige!” 35 Och då näpste honom Jesus och sade: ”Var tilltäppt och kom ut från honom!” Och då slängde honom demonen i mitten och kom ut från honom utan att skada honom. 36 Och det kom bestörtning över alla, och de samtalade med varandra och sade: ”Vad är detta ord? För med auktoritet och makt beordrar han de orena andarna, och de kommer ut.” 37 Och det gick ut ett eko om honom till varje plats i trakten runt omkring.

38 Och han stod upp från synagogan och gick in till Simons hus. Men Simons svärmor var ansatt av väldig feber, och de frågade honom om henne. 39 Och han stod där över henne och näpste febern, och den lämnade henne. Och genast stod hon upp och började betjäna dem.

40 Men när solen gick ner, kom allesammans som hade sjuka i olika åkommor och förde dem till honom. Och på var och en av dem lade han händerna och botade dem. 41 Och det kom även ut demoner från många, vrålande och sägande att: ”Du är Guds Son!” Och han näpste och lät dem inte tala, eftersom de visste att han var Kristus.

42 Men när det blev dag, gick han ut och vandrade till en öde plats. Och skarorna sökte honom, och de kom fram till honom och höll honom tillbaka för att han inte skulle gå ifrån dem. 43 Men han sade till dem att: ”Även för de andra städerna måste jag evangelisera omGuds rike. För till detta är jag utsänd.” 44 Och han var och förkunnade i Judeens synagogor.