1 Och det hände sig, under det att skaran låg på honom och hörde Guds ord, att han då var stående vid Gennesarets sjö 2 och såg två båtar stående vid sjön. Men de som fiskade hade gått ifrån dem och sköljde näten. 3 Och han steg i en av båtarna, den som var Simons, och frågade honom om han från land kunde lägga ut lite. Och han satte sig, och från båten undervisade han skarorna.

4 Men när han hade slutat tala, sade han till Simon: ”Lägg ut på djupet och fira ner era nät till fångst.” 5 Och Simon svarade och sade: ”Mästare, genom hela natten har vi slitit och inget fått. Men på ditt ord ska jag fira ner näten.” 6 Och när de gjorde detta inneslöt de en stor mängd fiskar, och deras nät höll på att rivas sönder. 7 Och de gestikulerade åt medbröderna i den andra båten att komma och ta tag med dem, och de kom och fyllde båda båtarna så att de började sjunka.

8 Och när Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesu knän och sade: ”Gå bort från mig! För jag är en syndig man, Herre.” 9 För bestörtning hade omslutit honom, och alla med honom, vid fiskfångsten som de tagit fast. 10 Och likaså även Jakob och Johannes, Zebedaios söner som var kompanjoner med Simon. Och till Simon sade Jesus: ”Frukta inte! Från nu ska du levandefånga människor.” 11 Och de styrde in båtarna till land, lämnade allt och följde honom.

12 Och det hände sig under det att han var i en av städerna, och se: en man full av spetälska. Och när han såg Jesus, föll han ner på ansiktet och bönföll honom och sade: ”Herre, om du vill, kan du rena mig.” 13 Och han räckte ut handen och rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Var renad!” Och direkt gick spetälskan bort från honom.

14 Och han instruerade honom att inte till någon säga det, utan: ”Gå bort och visa dig för prästen. Och frambär för din rening så som Mose har förordnat, till ett vittnesbörd för dem.” 15 Men desto mer gick ordet omkring om honom, och det kom samman stora skaror för att höra och bli botade från sina sjukdomar. 16 Men han brukade dra sig undan i ödemarkerna och be.

17 Och det hände sig på en av dagarna att han då var och undervisade, och där fanns sittande fariseer och laglärare som var komna från varje by i Galileen och Judeen och Jerusalem. Och Herrens kraft fanns för att han skulle hela.

18 Och se: män bärande på en bädd en människa som var förlamad. Och de sökte föra in honom och lägga [honom] framför honom. 19 Och när de inte fann vilken väg de skulle föra in honom för skarans skull steg de upp på hustaket, och genom teglen sänkte de ner honom med den lilla bädden i mitten framför Jesus. 20 Och han såg deras tro och sade: ”Människa, förlåtna dig är dina synder.”

21 Och då började de skriftlärda och fariseerna fundera och säga: ”Vem är den där som talar hädelser? Vem kan förlåta synder utom bara Gud?” 22 Men Jesus insåg deras funderingar, och han svarade och sade till dem: ”Vad är det ni funderar i era hjärtan? 23 Vad är lättare? Att säga: Förlåtna dig är dina synder, eller att säga: Res dig och vandra? 24 Men för att ni ska veta att Människosonen har auktoritet på jorden att förlåta synder”, sade han sedan till den förlamade: ”Till dig säger jag: Res dig och ta din lilla bädd och gå till ditt hus!” 25 Och genast stod han upp inför alla, tog det på vilket han legat och gick iväg till sitt hus, ärande Gud. 26 Och extas tog tag i allesammans, och de ärade Gud och fylldes av fruktan och sade att: ”Vi har sett en paradox idag!”

27 Och efter detta gick han ut, och han skådade en tullindrivare vid namn Levi sittande vid tullhuset. Och han sade till honom: ”Följ mig!” 28 Och han lämnade allt, stod upp och följde honom.

29 Och Levi gjorde en stor mottagning för honom i sitt hus, och där fanns en stor skara av tullindrivare och andra som var med dem och låg till bords. 30 Och då muttrade fariseerna och deras skriftlärda mot hans lärjungar och sade: ”Varför är det med tullindrivarna och syndarna ni äter och dricker?” 31 Och Jesus svarade och sade till dem: ”Inte har de friska behov av läkare, utan de som har det illa. 32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till sinnesändring.”

33 Men de sade till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och gör förböner, likaså även fariseernas. Men dina äter och dricker?” 34 Men Jesus sade till dem: ”Inte kan ni få bröllopssalens söner, under det att brudgummen är hos dem, att fasta? 35 Men det ska komma dagar, och när brudgummen tas ifrån dem, då ska de fasta under de dagarna.”

36 Och han sade också en liknelse till dem, att: ”Ingen river en lapp från en ny mantel och sätter på en gammal mantel. Annars kommer han både att riva den nya och att den inte stämmer med den gamla, lappen från den nya.

37 Och ingen häller ungt vin i gamla läglar. Annars kommer det unga vinet att slita sönder läglarna, och det kommer att utgjutas och läglarna gå förlorade. 38 Nej, ungt vin ska i nya läglar hällas. 39 [Och] ingen som har druckit gammalt vill ha ungt, för han säger: Det gamla är ljuvt.”