1 Och det hände sig på en sabbat att han gick genom sädesfält, och hans lärjungar började rycka av och äta axen, gnuggande med händerna. 2 Men några av fariseerna sade: ”Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?” 3 Och Jesus svarade till dem och sade: ”Har ni heller inte läst detta som David gjorde när han blev hungrig, han och de [som var] med honom? 4 [Hur] han gick in i Guds hus, och framsättningens bröd tog han och åt och gav till dem som var med honom, dessa som det inte är tillåtet att äta utom bara för prästerna.” 5 Och han sade till dem: ”Människosonen är Herre över sabbaten.”

6 Och det hände sig på en annan sabbat att han gick in i synagogan och undervisade, och det fanns en man där och hans högra hand var skrumpen. 7 Och noga vaktade de skriftlärda och fariseerna på honom, om han botar på sabbaten, för att finna ett sätt att anklaga honom.

8 Men han förstod deras funderingar, och sade till mannen som hade den skrumpna handen: ”Res dig och stå i mitten.” Och han stod upp och stod där. 9 Och Jesus sade till dem: ”Jag frågar er om det är tillåtet på sabbaten att göra gott, eller att göra illa? Att frälsa en själ, eller att förgöra?” 10 Och han såg sig omkring på dem alla, och sade till honom: ”Räck ut din hand.” Och han gjorde så, och hans hand blev återställd.

11 Men de fylldes av vansinne och började tala igenom med varandra vad de kunde göra med Jesus.

12 Och det hände sig under dessa dagar att han gick ut till berget för att be. Och han var natten igenom i bönen till Gud. 13 Och när det blev dag, ropade han till sig sina lärjungar och utvalde från dem tolv som han också benämnde apostlar: 14 Simon, som han också benämnde Petrus, och Andreas hans bror, och Jakob och Johannes och Filippos och Bartholomaios 15 och Mattheus och Thomas och Jakob Alfaios son och Simon som kallades zeloten, 16 och Judas Jakobs son och Judas Iskarioth, som blev förrädare.

17 Och han gick ner med dem och stod på en plan plats. Och där fanns en stor skara av hans lärjungar, och en stor mängd av folket från hela Judeen och Jerusalem och kusten vid Tyros och Sidon 18 som kom för att höra honom och bli helade från sina åkommor. Och de som var anfäktade av orena andar blev botade. 19 Och hela skaran sökte röra honom, för kraft från honom gick ut och helade alla.

20 Och han lyfte upp sina ögon till sina lärjungar och sade:

22 Saliga är ni när människorna hatar er, och när de skiljer ut er och kritiserar och kastar ut ert namn som ont för Människosonens skull. 23 Gläd er på den dagen och skutta, för se: er lön är stor i himlen. För på samma sätt gjorde deras fäder mot profeterna.

26 Ve när alla människorna talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder mot de falska profeterna.

27 Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender. Gör väl mot dem som hatar er. 28 Välsigna dem som förbannar er. Be för dem som okvädar er. 29 Mot den som slår dig på kinden ska du hålla fram även den andra. Och från den som tar din mantel ska du inte hindra även tunikan. 30 Åt var och en som ber dig ska du ge. Och från den som tar det som är ditt ska du inte avkräva det.

31 Och så som ni vill att människorna ska göra mot er, gör mot dem likadant. 32 Och om ni älskar dem som älskar er, vilket tack blir det för er? För även syndarna älskar dem som älskar dem. 33 Och om ni [då] gör gott mot dem som gör gott mot er, vilket tack blir det för er? Även syndarna gör detsamma. 34 Och om ni lånar ut till dem från vilka ni hoppas få, vilket tack [blir det] för er? Även syndare lånar ut till syndare för att erhålla lika.

35 Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut utan att hoppas få tillbaka. Och er lön ska bli stor, och ni ska bli den Högstes söner, för han är snäll mot de otacksamma och onda. 36 Var medlidande, så som [också] er Far är medlidande.

37 Och döm inte, och ni blir aldrig dömda. Och fäll inte, och ni blir aldrig fällda. Frige, och ni ska bli frigivna. 38 Ge, och det ska ges till er. Ett bra mått, packat, skakat, överrinnande ska man ge i er famn. För med det mått ni mäter med ska det mätas tillbaka till er.”

39 Och han sade också en liknelse till dem: ”Inte kan väl en blind vägleda en blind? Kommer inte båda att falla i gropen? 40 En lärjunge är inte över läraren. Men förfärdigad blir var och en som sin lärare.

41 Men varför ser du flisan i din broders öga, men bjälken i ditt eget öga beaktar du inte? 42 Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig kasta ut flisan i ditt öga, när du själv i ditt öga inte ser bjälken? Hycklare, kasta först ut bjälken ur ditt öga. Och då ska du se flisan i din broders öga bra för att kasta ut den.

43 För det finns inget gott träd som gör rutten frukt, och åter inget ruttet träd som gör god frukt. 44 För varje träd känns från sin egen frukt. För detär inte från törnen man plockar ihop fikon, eller från en törnbuske man bärgar druvor. 45 Den goda människan bär ur hjärtats goda skattgömma fram det goda, och den onda bär ur det onda fram det onda. För av hjärtats överflöd talar hans mun.

46 Men varför kallar ni mig: Herre, Herre, och gör inte det jag säger? 47 Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör dem, jag ska visa er vem han är lik. 48 Han är lik en människa som byggde ett hus, som skyfflade och fördjupade och lade en grund på klippan. Och när en översvämning kom, bröt floden fram mot det huset. Och den mäktade inte att skaka det, eftersom det var väl byggt.

49 Men den som hör och inte gör är lik en människa som byggde ett hus på jorden, utan grund. Mot det bröt floden fram, och direkt föll det samman, och det husets ras blev stort.”