1 Och det hände sig vid det att han var på en plats och bad, att när han slutat sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, så som också Johannes lärde sina lärjungar.” 2 Och han sade till dem: ”När ni ber, ska ni säga:

5 Och han sade till dem: ”Vem av er skulle ha en vän och gå till honom vid midnatt och säga till honom: Min vän, låna mig tre bröd, 6 då nu en vän till mig har kommit hit från vägen till mig och jag har inget att sätta fram åt honom – 7 och denne skulle svara inifrån och säga: Skaffa mig inte besvär! Dörren är redan stängd, och mina barn är med mig i sängen. Jag kan inte stå upp och ge dig. 8 Jag säger er: Även om han inte kommer att ge honom och stå upp för att det är hans vän, kommer han just för hans oförskämdhet att resa sig och ge honom vad han behöver.

9 Och jag säger er: Be, och det ska ges er. Sök, och ni ska finna. Bulta, och det ska öppnas för er. 10 För var och en som ber får, och den som söker finner. Och för den som bultar [ska] det öppnas.

11 Men hos vem av er som är far skulle sonen be om fisk, och istället för fisk kommer han att ge honom en orm? 12 Eller också skulle han be om ägg, och han kommer att ge honom en skorpion? 13 Om nu ni som är onda vet att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska er Far från himlen ge helig Ande åt dem som ber honom?”

14 Och han var och drev ut en demon, [och den var] stum. Och det hände sig, när demonen hade kommit ut, att den stumme talade och skarorna var förundrade. 15 Men några av dem sade: ”Det är med Beelzebul, demonernas furste, han driver ut demonerna.” 16 Och andra sökte prövande ett tecken från himlen från honom.

17 Men han visste om deras tankebanor och sade till dem: ”Varje rike uppdelat mot sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. 18 Men om även Satan var uppdelad mot sig själv, hur ska hans rike bestå? För ni säger att det är med Beelzebul jag driver ut demonerna. 19 Men om jag med Beelzebul driver ut demonerna – era söner, med vem driver de ut? Därför blir de era domare. 20 Men om jag med Guds finger driver ut demonerna, då har Guds rike nått till er.

21 När den starke fullt beväpnad vaktar sin egen fålla är det som är hans i fred. 22 Men då en som är starkare än honom kommer över och besegrar honom, tar han hans vapenrustning på vilken han förtröstade och delar ut hans byte. 23 Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.

24 När den orena anden kommer ut från människan, går den genom vattenlösa platser och söker ro och finner ingen. [Då] säger den: Jag ska återvända till mitt hus varifrån jag kom ut. 25 Och den kommer och finner det sopat och tillsnyggat. 26 Då går den och tar med sju andra andar ondare än sig själv, och de går in och bosätter sig där. Och då blir det sista för den människan värre än det första.”

27 Och det hände sig, vid det att han sade detta, att en kvinna ur skaran höjde sin röst och sade till honom: ”Saligt det moderliv som burit dig och de bröst som du diat!” 28 Men han sade: ”Snarare: saliga de som hör Guds ord och iakttar det.”

29 Men när skarorna fylkades började han säga: ”Detta släkte är ett ont släkte. Ett tecken söker det, och ett tecken ska inte ges det, utom Jonas tecken. 30 För så som Jona blev för nineviterna ett tecken, så ska också Människosonen vara för detta släkte.

31 Söderns drottning ska resa sig vid domen med männen av detta släkte och fördöma dem. För hon kom från jordens ändar för att höra Solomons vishet, och se: något större än Solomon är här. 32 Ninevitiska män ska uppstå vid domen med detta släkte och fördöma det. För de ändrade sinne vid Jonas förkunnelse, och se: något större än Jona är här.

33 Ingen tänder en lampa och sätter i en källare [eller under skäppan]. Nej, på lampstället, så att de som kommer in ser ljuset.

34 Kroppens lampa är ditt öga. När ditt öga är generöst är också hela din kropp upplyst. Men då det är ont är också din kropp mörklagd. 35 Observera då såatt inte ljuset i dig är mörker. 36 Om nu hela din kropp är upplyst och inte har någon del som är mörklagd blir hela upplyst, som när lampan med blixtrande sken upplyser dig.”

37 Och vid det att han hade talat, frågar honom en farisé om att äta lunch hos honom. Och han gick in och lade sig till bords. 38 Men farisén såg och var förundrad att han inte först döpte sig före lunchen. 39 Men Herren sade till honom: ”Nu, ni fariseer: det yttre av bägaren och fatet renar ni, men ert inre är fullt av roffande och elakhet. 40 Vettlösa! Har inte han som gjort det yttre också gjort det inre? 41 Men det som finns där inne ska ni ge som allmosa, och se: allt är rent för er.

42 Men ve er, fariseer! För ni ger tionde av mynta och vinruta och varje köksväxt, och förbigår rättvisan och kärleken till Gud. Men detta borde ni göra och inte samtidigt försumma det andra.

43 Ve er, fariseer! För ni älskar förstaplatsen i synagogorna och hälsningarna på torgen. 44 Ve er! För ni är som de otydliga gravarna, och människorna som vandrar ovanpå vet inte om det.”

45 Men då svarar en av de laglärda och säger till honom: ”Lärare, när du säger detta skymfar du även oss.” 46 Men han sade: ”Även er laglärda, ve! För ni belastar människorna med svårburna bördor, och själva berör ni inte bördorna med ett av era fingrar.

47 Ve er! För ni bygger profeternas gravar, och era fäder dödade dem. 48 Alltså är ni vittnen och samtycker till era fäders gärningar. För de dödade dem och ni bygger.

49 Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända till dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de döda och förfölja, 50 för att blodet av alla profeterna som är utgjutet från världens grundläggning ska sökas från detta släkte, 51 från blodet av Abel ända till blodet av Zacharias, som förgjordes mellan altaret och huset. Ja, jag säger er: Det ska sökas från detta släkte.

52 Ve er, laglärda! För ni har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som går in har ni hindrat.”

53 Och när han gick ut därifrån, började de skriftlärda och fariseerna förskräckligt sätta åt och utfråga honom om fler saker, 54 och de låg på lur för honom för att få fast något ur hans mun.