1 Under det att myriaderna av skaran hade församlats, så att de höll på att trampa ner varandra, började han säga till sina lärjungar först: ”Akta er för fariseernas surdeg, som är hyckleri. 2 Och inget ombeslöjat finns som inte ska uppenbaras, och inget dolt som inte ska bli känt. 3 Därför ska vad ni sagt i mörkret höras i ljuset, och det ni har talat i örat i kamrarna ska förkunnas på hustaken.

4 Och jag säger till er, mina vänner: Frukta inte för dem som dödar kroppen och efter detta inte har något mer att göra. 5 Men jag ska visa er vem ni ska frukta: Frukta honom som efter dödandet har auktoritet att kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Denne ska ni frukta. 6 Säljs inte fem sparvar för två ass? Och inte en enda av dem är glömd inför Gud. 7 Men även hårstråna på ert huvud är alla räknade. Frukta inte! Ni är viktigare än många sparvar.

8 Och jag säger er: Var och en som bekänner sig till mig inför människorna, honom ska också Människosonen bekänna sig till inför Guds änglar. 9 Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar. 10 Och var och en som kommer att säga ett ord mot Människosonen, det ska förlåtas honom. Men för den som kommer att häda mot den heliga Anden kommer det inte att förlåtas.

11 Men när man för in er inför synagogorna och myndigheterna och auktoriteterna, bekymra er inte för hur eller med vad ni ska försvara er eller vad ni ska säga. 12 För den heliga Anden ska lära er i samma stund det man måste säga.”

13 Men någon ur skaran sade till honom: ”Lärare, säg till min bror att dela arvet med mig.” 14 Men han sade till honom: ”Människa, vem har satt mig som domare eller skiljeman över er?” 15 Och han sade till dem: ”Se upp och vakta er för all girighet. För ens liv finns inte i att ha överflöd av det man har.”

16 Och han talade en liknelse till dem och sade: ”En rik människas mark hade burit god skörd. 17 Och han funderade inom sig och sade: Vad ska jag göra? För jag har ingenstans jag kan samla mina grödor. 18 Och han sade: Detta ska jag göra: Jag ska ta ner mina lador och bygga större. Och jag ska samla där allt vetet och mitt goda 19 och säga till min själ: Själ, du har mycket gott liggande för många år. Vila, ät, drick, fira!

20 Men Gud sade till honom: Vettlöse! Denna natt ska man avkräva din själ från dig. Och det du berett, vems blir det? 21 Så är den som sparar ihop åt sig själv och inte är rik gentemot Gud.”

22 Och han sade till [sina] lärjungar: ”Därför säger jag er: Bekymra er inte för själen, vad ni ska äta, eller för kroppen, vad ni ska klä er i. 23 För själen är mer än födan och kroppen mer än klädseln.

24 Beakta korparna, att de inte sår eller skördar. De har inte kammare eller lada, och Gud ger dem näring. Hur mycket mer viktiga är ni än fåglarna? 25 Men vem av er kan, genom att bekymra sig, till sin ålder lägga en aln? 26 Om ni nu inte ens kan det minsta, varför bekymrar ni er för det övriga?

27 Beakta liljorna, hur de växer. De sliter inte eller spinner. Men jag säger er: Inte ens Solomon i all sin härlighet klädde sig som en av dessa. 28 Men om Gud så ekiperar gräset på åkern, som finns idag och imorgon kastas i en lerugn, hur mycket mer er, klentrogna? 29 Och ni, sök inte vad ni ska äta och vad ni ska dricka, och var inte exalterade. 30 För allt detta söker världens folkslag efter, och er Far vet att ni behöver detta. 31 Nej, sök hans rike och detta ska tillföras er. 32 Frukta inte, du lilla hjord! För er Far har behagat ge er riket.

33 Sälj det som är ert och ge allmosa. Gör er börsar som inte föråldras, en outtömlig skatt i himlarna, där ingen tjuv närmar sig eller mal fördärvar. 34 För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.

35 Era höfter ska vara ombältade och lamporna brinnande. 36 Och ni ska vara lika människor som väntar sin Herre när han ska bryta upp från bröllopsfesten, så att de när han kommer och bultar direkt kan öppna för honom. 37 Saliga de fasttjänare som Herren ska komma och finna vakna. Amen, jag säger er att han ska bälta om sig och låta dem luta sig till bords och själv komma fram och betjäna dem. 38 Om det så är vid andra, om så vid tredje nattväkten han kommer och finner dem så, saliga är dessa! 39 Men det förstår ni att om hushärskaren visste vilken stund tjuven kommer, hade han inte låtit det bli inbrott i hans hus. 40 Också ni ska vara beredda. För vid en stund ni inte tänker er kommer Människosonen.”

41 Men Petrus sade: ”Herre, är det till oss du säger denna liknelse, eller också till alla?” 42 Och Herren sade: ”Vem är då den trogne förvaltaren, den kloke som Herren ska sätta över sitt tjänstefolk för att i rätt tid ge sädesranson[en]? 43 Salig den fasttjänaren som hans Herre ska komma och finna görande så. 44 Sannerligen, jag säger er att över allt som är hans ska han sätta honom.

45 Men om den fasttjänaren säger i sitt hjärta: Min Herre dröjer med att komma, och han börjar slå gossarna och tjänsteflickorna och äta och dricka och berusa sig, 46 ska den fasttjänarens Herre komma på en dag som han inte väntar sig och i en stund som han inte vet om, och hugga honom itu och sätta hans del med de otroende.

47 Men den fasttjänaren som visste sin Herres vilja och inte har förberett eller gjort något för hans vilja, ska pryglas med många slag. 48 Men den som inte visste men har gjort något värt slag, ska pryglas med få. Och var och en åt vilken mycket getts, från honom ska mycket sökas. Och den åt vilken mycket överbringats, från honom ska man begära ännu mer.

49 En eld har jag kommit för att kasta över jorden, och vad jag vill att den redan var tänd! 50 Men ett dop har jag att döpas med, och hur ansatt jag är tills det är fullbordat!

51 Tänker ni er att det är fred jag har kommit hit för att ge på jorden? Nej, säger jag er, utan snarare uppdelning. 52 För från nu ska fem i ett hus vara uppdelade, tre mot två och två mot tre. 53 De ska delas upp far mot son och son mot far, mor mot dottern och dotter mot modern, svärmor mot sin sons brud och brud mot svärmodern.”

54 Och han sade också till skarorna: ”När ni ser moln[et] gå upp i väster, säger ni direkt att ett regnväder kommer, och det blir så. 55 Och när ni ser sunnan blåsa säger ni att det blir hetta, och det blir det. 56 Hycklare, jordens och himlens ansikte förstår ni att avgöra. Men denna tid, hur kan ni inte förstå att avgöra den?

57 Och varför dömer ni inte också av er själva det som är rättfärdigt? 58 För när du beger dig med din motpart till en ledare, ge det en insats på vägen att bli kvitt med honom. Annars drar han ner dig inför domaren, och domaren ska överlämna dig till indrivaren och indrivaren kasta dig i fängelse. 59 Jag säger dig: Du kommer aldrig ut därifrån förrän du betalt även den sista leptonen.”