1 Men några var där vid samma tid och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. 2 Och han svarade och sade till dem: ”Tänker ni er att dessa galileer var mer syndare än alla de andra galileerna, eftersom de fick lida detta? 3 Nej, säger jag er. Men om ni inte ändrar sinne, ska ni alla likaså gå förlorade.

4 Eller dessa arton på vilka tornet i Siloam föll och dödade dem, tänker ni er att de var mer skyldiga än alla de andra människorna som bor i Jerusalem? 5 Nej, säger jag er. Men om ni inte ändrar sinne, ska ni alla på samma sätt gå förlorade.”

6 Och han sade denna liknelse: ”En hade ett fikonträd planterat i sin vingård. Och han kom och sökte frukt på det, och fann inte. 7 Och då sade han till vingårdsarbetaren: Se, det är nu tre år som jag kommer och söker frukt på detta fikonträd och inte finner. Hugg [så] bort det! Varför ska det dessutom göra jorden obrukbar?

8 Men han svarar och säger till honom: Herre, låt det stå även detta år, tills jag har skyfflat runt om det och lagt gödsel, 9 om så det gör frukt till det kommande. Men om inte, ska du hugga bort det.”

10 Och han var och undervisade i en av synagogorna på sabbaten, 11 och se: en kvinna som haft en ande av sjukdom i arton år. Och hon var sammanböjd och kunde inte räta sig upp helt och hållet. 12 Och Jesus såg henne och ropade till sig och sade till henne: ”Kvinna, du är frigiven från din sjukdom.” 13 Och han lade på henne händerna, och genast blev hon åter upprätad och ärade Gud.

14 Men då svarade synagogföreståndaren, indignerad att det var på sabbaten Jesus botade, och sade till skaran att: ”Sex dagar finns på vilka man bör arbeta. På dem kommer ni alltså och blir botade, och inte på sabbatsdagen.” 15 Men då svarade honom Herren och sade: ”Hycklare! Löser inte var och en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort och vattnar? 16 Men denna som är Abrahams dotter, som Satan har bundit – se, arton år! – borde inte hon få bli löst från denna boja på sabbatsdagen?” 17 Och när han sade detta, skämdes alla hans motståndare. Och hela skaran gladde sig över allt det härliga som kom genom honom.

18 Han sade nu: ”Vad är Guds rike likt? Och vid vad ska jag likna det? 19 Det är likt ett senapskorn, som en människa tog och satte i sin trädgård. Och det växte och blev till ett träd, och himlens fåglar satte bo i dess grenar.”

20 Och åter sade han: ”Vid vad ska jag likna Guds rike? 21 Det är likt en surdeg, som en kvinna tog och dolde [in] i tre seamått mjöl tills det hela blev syrat.”

22 Och han gick genom städer och byar medan han undervisade och gjorde sin resa till Jerusalem. 23 Och dåfrågade någon honom: ”Herre, om det är få som blir frälsta?” Men han sade till dem: 24 ”Kämpa för att komma in genom den trånga dörren. Många, säger jag er, ska nämligen söka komma in och inte mäkta. 25 Från det att hushärskaren har rest sig och stängt till dörren, och ni börjar stå utanför och bulta på dörren och säga: Herre, öppna för oss! – då ska han svara och säga till er: Jag känner er inte. Varifrån är ni? 26 Då kommer ni att börja säga: Vi åt inför dig och drack, och på våra gator undervisade du. 27 Och han ska tala och säga till er: Jag känner [er] inte. Varifrån är ni? Avlägsna er från mig, alla utförare av orätt.

28 Där blir gråten och tändernas gnissel, när ni ser Abraham och Isaak och Jakob och alla profeterna i Guds rike, men ni kastas ut utanför. 29 Och de ska komma från öster och väster och från norr och söder och luta sig till bords i Guds rike. 30 Och se: det finns sista som ska bli första, och det finns första som ska bli sista.”

31 I samma stund kom det fram några fariseer och sade till honom: ”Gå ut och vandra härifrån. För Herodes vill döda dig.” 32 Och han sade till dem: ”Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut demoner och fullbordar helanden idag och imorgon, och den tredje dagen fullkomnas jag. 33 Men jag måste idag och imorgon och i övermorgon vandra. För det är inte godtagbart att en profet förgörs utanför Jerusalem.

34 Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur många gånger har jag velat församla dina barn, på samma sätt som en höna sin kycklingskara under vingarna! Och ni ville inte. 35 Se, nu lämnas åt er ert hus. [Och] jag säger er: Ni ska alls inte se mig förrän [det ska komma när] ni säger: Välsignad han som kommer iHerrensnamn.”