1 Och det hände sig, under det att han gick till huset hos en av de ledande fariseerna på en sabbat för att äta bröd, att de då var och vaktade noga på honom. 2 Och se: en man som var vätskesvullen fanns framför honom. 3 Och Jesus svarade och sade till de laglärda och fariseerna, sägande: ”Är det tillåtet på sabbaten att bota eller inte?” 4 Men de höll sig stilla. Och han tog tag och helade honom och släppte iväg. 5 Och till dem sade han: ”Hos vem av er skulle en son eller oxe falla i en brunn, och han drar inte direkt upp den på sabbatsdagen?” 6 Och de mäktade inte att svara tillbaka på detta.

7 Och han sade till de inbjudna en liknelse, när han tog fasta på hur de utvalde de främsta platserna, och sade till dem: 8 ”När du blir bjuden av någon till bröllopsfest, luta dig inte till bords på den främsta platsen. Annars kanske en mer hedrad än du är inbjuden av honom, 9 och då kommer den har som bjudit dig och honom och ska säga till dig: Ge plats åt denne. Och då ska du med skam börja hålla den sista platsen. 10 Nej, när du har blivit bjuden, gå och ligg till bords på den sista platsen, så att när den som bjudit dig kommer, han säger till dig: Min vän, gå fram högre upp. Då blir det för dig en ära inför alla som ligger till bords med dig. 11 För var och en som upphöjer sig själv ska bli ödmjukad, och den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”

12 Och han sade också till den som hade bjudit honom: ”När du gör en lunch eller festmåltid, ropa inte dit dina vänner eller dina syskon eller dina släktingar eller rika grannar, så att inte också de bjuder dig tillbaka och det blir din återgäld. 13 Nej, när du gör en mottagning, bjud fattiga, lemlästade, lama, blinda. 14 Och salig blir du, eftersom de inget har att återgälda dig med. För det ska återgäldas dig vid de rättfärdigas uppståndelse.”

15 Och när en av de som låg till bords med honom hörde detta, sade han till honom: ”Salig den som ska äta bröd i Guds rike!” 16 Men han sade till honom: ”En man gjorde en stor festmåltid och bjöd många. 17 Och han sände ut sin fasttjänare vid stunden för måltiden för att säga till de inbjudna: Kom! För det är redan förberett.

18 Och de började en efter en alla undanbe sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och har nödtvång att gå ut och se den. Jag tillfrågar dig: håll mig undanbedd. 19 Och en annan sade: Jag har köpt fem par oxar och går för att bepröva dem. Jag tillfrågar dig: håll mig undanbedd. 20 Och en annan sade: Jag har gift mig med en hustru och därför kan jag inte komma.

21 Och fasttjänaren kom fram och meddelade sin Herre detta. Då vredgades hushärskaren och sade till sin fasttjänare: Gå fort ut till stadens gator och stråk och för in de fattiga och lemlästade och blinda och lama hit. 22 Och fasttjänaren sade: Herre, det har skett som du beordrade, och ännu finns det plats. 23 Och Herren sade till fasttjänaren: Gå ut till vägarna och stängslen och nödga dem att komma in, så att mitt hus blir fullt. 24 För jag säger er att ingen av de män som var bjudna ska smaka av min festmåltid.”

25 Och med honom gick stora skaror, och han vände sig och sade till dem: 26 ”Om någon kommer till mig och inte hatar sin egen far och mor, och hustrun och barnen och bröderna och systrarna och dessutom även sin egen själ, kan han inte vara min lärjunge. 27 Den som inte bär sitt eget kors och kommer efter mig kan inte vara min lärjunge.

28 För vem av er som vill bygga ett torn sätter sig inte först och räknar fram kostnaden, om han har till färdigställande? 29 Så att inte, när han har lagt en grund och inte mäktar att fullborda, alla som skådar börjar förlöjliga honom 30 och säga att: Den där människan började bygga och mäktade inte att fullborda.

31 Eller vilken kung, som går för att möta en annan kung i krig, sätter sig inte först och ska planera om han är mäktig att med tiotusen möta den som med tjugotusen kommer emot honom? 32 Och annars, medan han ännu är fjärran, sänder han en delegation och frågar om det som leder till fred. 33 Så kan alltså ingen av er som inte tar farväl av allt som är hans eget vara min lärjunge.

34 Saltet är alltså bra. Men om även saltet blir kraftlöst, med vad ska det kryddas? 35 Varken för jord eller för gödsel är det välägnat. Ut kastar man det. Den som har öron att höra med ska höra.”