1 Men nu närmade sig det osyrade brödets högtid som kallas påsk. 2 Och översteprästerna och de skriftlärda sökte hur de skulle röja bort honom, för de fruktade folket.

3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och var av de tolvs antal. 4 Och han gick bort och samtalade med översteprästerna och kommendanterna, hur han kunde utlämna honom åt dem. 5 Och de gladde sig och kom överens med honom om att ge silver. 6 Och han accepterade, och började söka ett lägligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan folkskara.

7 Och så kom den dag i det osyrade brödets högtid på vilken påskalammet måste slaktoffras. 8 Och han sände ut Petrus och Johannes och sade: ”Gå och bered för oss påskalammet så att vi kan äta.” 9 Och de sade till honom: ”Var vill du vi ska bereda?” 10 Och han sade till dem: ”Se: när ni kommer in i staden ska det möta er en man som bär en vattenkruka. Följ honom till det hus i vilket han går in 11 och säg till husets hushärskare: Läraren säger dig: Var är gästutrymmet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 12 Och denne ska visa er en stor övre sal som är inredd. Där ska ni bereda.”

13 Och de gick iväg och fann det så som han hade sagt dem. Och de beredde påskalammet.

14 Och när stunden kom lade han sig till bords, och apostlarna med honom. 15 Och han sade till dem: ”Med begär har jag åtrått att äta detta påskalamm med er innan jag lider. 16 För jag säger er att jag aldrig mer ska äta det förrän det uppfylls i Guds rike.”

17 Och han mottog en bägare, tackade och sade: ”Ta detta och dela upp åt varann. 18 För jag säger er [att] jag aldrig mer från nu ska dricka av vinstockens bärgning förrän Guds rike kommer.” 19 Och han tog ett bröd, tackade och bröt, och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp som för er blir given. Gör detta till min åminnelse.” 20 Och bägaren på samma sätt efter att de ätit måltiden, och han sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som för er blir utgjutet.

21 Men se: handen hos den som utlämnar mig är med mig på bordet. 22 För Människosonen går enligt det som är bestämt, men ve den människan genom vilken han utlämnas!” 23 Och de började diskutera med varann vem det då kunde vara av dem som skulle begå detta.

24 Och det kom också en trätlystnad bland dem, vem av dem som skulle anses vara störst. 25 Men han sade till dem: ”Folkslagens kungar är herrar över dem, och de som har auktoritet över dem kallar sig välgörare. 26 Men ni är inte så. Nej, den störste bland er ska vara som den yngste, och den som styr som den som betjänar. 27 För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som den som betjänar.

28 Men ni är de som har blivit kvar hos mig under mina prövningar. 29 Och jag instiftar för er, liksom min Far har instiftat för mig, ett rike 30 för att ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike. Och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

31 Simon, Simon, se: Satan har utkrävt er för att sålla som vetet. 32 Men jag har bönfallit för dig, att din tro inte ska ta slut. Och du, när du en gång vänt om: stärk dina syskon.” 33 Men han sade till honom: ”Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.” 34 Men han sade: ”Jag säger dig, Petrus: Idag ska tuppen inte gala förrän du tre gånger förnekat att du känner mig.”

35 Och han sade till dem: ”När jag sände ut er utan börs och väska och sandaler, inte saknade ni något?” Och de sade: ”Inget.” 36 Och han sade till dem: ”Men nu ska den som har en börs ta upp den, likaså även väska. Och den som inte har ska sälja sin mantel och köpa ett svärd. 37 För jag säger er att detta som är skrivet måste fullbordas i mig, att: Och med laglösa blev han räknad. Och det som handlar om mig har nämligen sitt slut.” 38 Och de sade: ”Herre, se: här är två svärd.” Och han sade till dem: ”Det är nog.”

39 Och han gick ut och vandrade enligt seden till Olivernas berg, och även lärjungarna följde honom. 40 Men kommen på platsen sade han till dem: ”Be om att inte komma i frestelse.” 41 Och han drog sig bort från dem ungefär ett stenkast, och satte ner knäna och bad 42 och sade: ”Far, om du önskar, för bort denna bägare från mig. Men inte min vilja, utan din ska ske.”

⟦ 43 Och då visade sig för honom en ängel från himlen som styrkte honom. 44 Och han kom i kamp och bad ihärdigare, och hans svett blev som blodsdroppar som gick ner på jorden.⟧ 45 Och uppstånden från bönen kom han till lärjungarna och fann dem sovande av bedrövelsen, 46 och han sade till dem: ”Varför sover ni? Stå upp och be, att ni inte ska komma i frestelse.”

47 Medan han ännu talade, se: en skara, och han som kallades Judas, en av de tolv, gick före dem. Och han närmade sig Jesusför att kyssa honom. 48 Men Jesus sade till honom: ”Judas, är det med en kyss du utlämnar Människosonen?”

49 Men när de omkring honom såg det som skulle komma, frågade de: ”Herre, om vi ska slå med svärd?” 50 Och en viss av dem slog översteprästens fasttjänare och tog bort hans högra öra. 51 Men Jesus svarade och sade: ”Låt det vara nog fram till detta!” Och han rörde vid örat och helade honom.

52 Och Jesus sade till dem som hade kommit dit mot honom, överstepräster och tempelkommendanter och äldste: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. 53 När jag varje dag var med er i templet, räckte ni inte ut händerna mot mig. Men detta är er stund och mörkrets auktoritet.”

54 Och de tog fast honom och förde bort och förde in i översteprästens hus. Men Petrus följde långt ifrån. 55 Och när de tände runt en eld mitt på innergården och satte sig tillsammans, satt Petrus mitt ibland dem.

56 Och där såg honom en tjänsteflicka sitta mot ljuset, och hon blickade på honom och sade: ”Även den där var med honom.” 57 Men han nekade och sade: ”Jag känner honom inte, kvinna.” 58 Och efter en kort stundvar det en annan som såg honom och sade: ”Även du är en av dem.” Men Petrus sade: ”Människa, det är jag inte!” 59 Och när det gått ungefär en timme, var det en annan som insisterade och sade: ”I sanning var också den där med honom. Och han är ju galilé.” 60 Men Petrus sade: ”Människa, jag förstår inte vad du säger!” Och genast, medan han ännu talade, gol en tupp.

61 Och då vände sig Herren och såg på Petrus. Och Petrus blev påmind om Herrens ord, hur han sagt honom att: ”Innan tuppen gal idag ska du förneka mig tre gånger.” 62 Och han gick ut utanför och grät bittert.

63 Och männen som ansatte honom förlöjligade honom och pryglade, 64 och de täckte över runt honom och frågade och sade: ”Profetera! Vem är det som högg till dig?” 65 Och mycket annat sade de smädande till honom.

66 Och när det blev dag samlades folkets äldsteråd, både överstepräster och skriftlärda, och de förde bort honom till sin Sanhedrin 67 och sade: ”Om du är Kristus, säg oss!” Men han sade till dem: ”Om jag säger er det kommer ni inte att tro, 68 och om jag frågar kommer ni inte att svara. 69 Men från nu ska Människosonen vara sittande vid Guds makts högra sida.” 70 Och alla sade: ”Du är alltså Guds Son?” Och han sade till dem: ”Ni säger att Jag Är.” 71 Och de sade: ”Vad mer har vi för behov av vittnebörd? För vi har själva hört det från hans mun.”