1 Vid den tiden hörde Herodes tetrarken hörsägen om Jesus, 2 och han sade till sina gossar: ”Denne är Johannes Döparen. Han har blivit uppväckt från de döda, och därför verkar krafterna i honom.”

3 För Herodes hade gripit Johannes och bundit [honom] och satt bort i fängelse på grund av Herodias, hustrun till Filippos hans bror. 4 För Johannes hade sagt till honom: ”Det är inte tillåtet för dig att ha henne.” 5 Och han ville döda honom men fruktade skaran, eftersom de höll honom som profet.

6 Men när Herodes födelsedag kom, dansade Herodias dotter i mitten och behagade Herodes, 7 varför han med ed accepterade att ge henne vad hon än skulle be om. 8 Och hon, påeggad av sin mor: ”Ge mig”, säger hon, ”här på ett fat Johannes Döparens huvud.”

9 Och kungen blev bedrövad, men på grund av ederna och dem som låg till bords med honom befallde han att det skulle ges. 10 Och han skickade bud och halshögg Johannes i fängelset. 11 Och så bars hans huvud på ett fat och gavs till flickan, och hon bar det till sin mor.

12 Och fram kom hans lärjungar och tog liket och begravde honom. Och de gick och berättade för Jesus.

13 Men när Jesus hörde det, drog han sig undan därifrån med båt till en öde plats enskilt. Och skarorna fick höra och följde honom till fots från städerna, 14 och när han gick ur såg han en stor skara. Och han kände innerligt för dem och botade deras kraftlösa.

15 Men när det blev kväll, kom lärjungarna fram till honom och sade: ”Platsen är öde och timmen har redan gått förbi. Släpp iväg skarorna, så att de går bort till byarna och köper sig matämnen.” 16 Men [Jesus] sade till dem: ”De har inget behov av att gå bort. Ge dem ni att äta.” 17 Men de säger till honom: ”Vi har inget här. Utom fem bröd och två fiskar.” 18 Och han sade: ”Bär dem hit till mig.”

19 Och han befallde skarorna att luta sig till bords på gräset, tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och välsignade. Och han bröt och gav lärjungarna bröden, och lärjungarna till skarorna. 20 Och alla åt och blev mätta, och man tog upp det som blev över av bitarna, tolv korgar fulla. 21 Och de som åt var ungefär femtusen män, förutom kvinnor och barn.

22 Och direkt nödgade han lärjungarna att stiga i båten och dra före honom till andra sidan, medan han släppte iväg skarorna. 23 Och när han hade släppt iväg skarorna, gick han upp till berget enskilt för att be.

Och när det blev kväll var han ensam där. 24 Men båten var redan många stadier från land, plågad av vågorna, för vinden var emot. 25 Och vid fjärde nattväkten kom han till dem, vandrande på havet. 26 Och när lärjungarna såg honom vandra på havet, blev de oroade och sade att: ”Det är en vålnad!” Och av fruktan skrek de. 27 Men direkt talade [Jesus] till dem och sade: ”Fatta mod! Jag Är. Frukta inte.”

28 Men då svarade honom Petrus och sade: ”Herre, om Du Är, befall mig att komma till dig på vattnen.” 29 Och han sade: ”Kom!” Och Petrus steg ner från båten och vandrade på vattnen och kom till Jesus.

30 Men när han såg vinden [stark] fruktade han, och han började sjunka ner och skrek och sade: ”Herre, fräls mig!” 31 Och direkt räckte Jesus ut handen och tog tag i honom, och säger till honom: ”Klentrogne. Varför tvekade du?” 32 Och när de steg upp i båten lade sig vinden, 33 och de i båten tillbad honom och sade: ”Sannerligen, Guds Son är du!”

34 Och de for över till andra sidan och kom i land vid Gennesaret. 35 Och männen på den platsen kände igen honom, och de sände ut bud till hela den trakten runt omkring. Och man förde till honom alla som hade det illa 36 och vädjade till honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde blev genomfrälsta.