1 Sedan kommer det fram till Jesus från Jerusalem fariseer och skriftlärda som säger: 2 ”Varför överträder dina lärjungar de äldstes tradition? För de tvättar inte [sina] händer när de äter bröd.” 3 Men han svarade och sade till dem: ”Varför överträder också ni Guds bud för er traditions skull? 4 För Gud har sagt: Hedra fadern och modern, och: Den som talar illa om far eller mor ska döden dö. 5 Men ni säger: Den som säger till fadern eller modern: En äregåva är nu det du från mig kunde fått nytta av, 6 han ska alls inte hedra sin far. Och ni har ogiltigförklarat Guds ord för er traditions skull. 7 Hycklare! Väl profeterade Esaias om er och sade:

10 Och han kallade till sig skaran och sade till dem: ”Hör och förstå: 11 Det är inte det som kommer in i munnen som vanhelgar människan. Men det som utgår ur munnen, detta vanhelgar människan.”

12 Då kommer lärjungarna fram och säger till honom: ”Vet du att fariseerna som hörde ordet blev skandaliserade?” 13 Men han svarade och sade: ”Varje planta som inte min himmelske Far har planterat ska upprotas. 14 Låt dem vara. De är blinda vägledare [för blinda]. Och om en blind vägleder en blind, kommer båda att falla i gropen.”

15 Och Petrus svarade och sade till honom: ”Tyd för oss [denna] liknelse.” 16 Men han sade: ”Är alltjämt också ni oförståndiga? 17 Fattar ni inte att allt som går in i munnen får rum i buken och drivs ut på avträdet? 18 Men det som utgår från munnen kommer ut från hjärtat, och detta vanhelgar människan. 19 För från hjärtat kommer det ut onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otuktigheter, stölder, falska vittnesbörd, hädelser. 20 Det är detta som vanhelgar människan. Men att äta med otvättade händer vanhelgar inte människan.”

21 Och utkommen därifrån drog sig Jesus undan till bygderna vid Tyros och Sidon. 22 Och se, en kananeisk kvinna från det området kom ut och började skrika och säga: ”Förbarma dig över mig! Herre, Davids Son! Min dotter är illa demoniserad.” 23 Men han svarade henne inte med ett ord.

Och fram kom hans lärjungar och frågade honom och sade: ”Släpp iväg henne. För hon skriker bakom oss.” 24 Men han svarade och sade: ”Jag är inte sänd utom till de förlorade fåren av Israels hus.” 25 Men hon kom och tillbad honom och sade: ”Herre, hjälp mig!” 26 Men han svarade och sade: ”Det är inte fint att ta brödet från barnen och kasta åt småhundarna.” 27 Men hon sade: ”Jo, Herre. För även småhundarna äter av smulorna som faller från deras herrars bord.” 28 Då svarade Jesus och sade till henne: ”O kvinna, stor är din tro. Det ska ske för dig som du vill.” Och helad blev hennes dotter från den stunden.

29 Och därifrån gick Jesus vidare och kom längs Galileens hav, och han steg upp till berget och satt där. 30 Och det kom fram till honom stora skaror som hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och slängde dem vid hans fötter. Och han botade dem, 31 så att skaran var förundrad när de såg stumma tala, lytta friska och lama vandra och blinda se. Och de ärade Israels Gud.

32 Men Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: ”Jag känner innerligt med folket. För det är redan tre dagar de är kvar vid mig, och de har inget att äta. Och släppa iväg dem fastande vill jag inte, så att inte de blir utmattade på vägen.”

33 Och då säger honom lärjungarna: ”Varifrån får vi i en ödetrakt så många bröd, för att mätta en så stor skara?” 34 Och Jesus säger till dem: ”Hur många bröd har ni?” Och de sade: ”Sju. Och lite småfiskar.”

35 Och han instruerade skaran att lägga sig till bords på jorden, 36 och tog de sju bröden och fiskarna. Och han tackade och bröt och började ge till lärjungarna, och lärjungarna till skarorna. 37 Och alla åt och blev mätta. Och det som blev över av bitarna tog man upp, sju vasskorgar fulla. 38 Och de som åt var fyratusen män, förutom kvinnor och barn. 39 Och sedan han släppt iväg skarorna, steg han i båten och kom till Magadans område.