1 Och Jesus gick ut från templet och började gå. Och fram kom hans lärjungar för att visa honom byggnaderna i templet. 2 Men han svarade och sade till dem: ”Ser ni inte allt detta? Amen, jag säger er: Här ska alls inte lämnas sten på sten som inte ska rivas ner.”

3 Och när han satt på Olivernas berg, kom lärjungarna fram till honom enskilt och sade: ”Säg oss, när ska detta ske? Och vad blir tecknet på din ankomst och eonens fullbordan?”

4 Och Jesus svarade och sade till dem: ”Se upp att ingen förvillar er. 5 Många ska nämligen komma i mitt namn och säga: Jag är Kristus, och många ska de förvilla. 6 Och ni kommer att höra om krig och hörsägner om krig. Se till att ni inte blir skärrade. För det måste ske, men ännu är det inte slutet. 7 För det ska resa sig folkslag mot folkslag och rike mot rike, och det ska bli svälter och jordbävningar på olika platser. 8 Men allt detta är födslovärkars begynnelse.

9 Då ska man utlämna er åt nöd och döda er, och ni ska vara hatade av alla folkslagen för mitt namns skull. 10 Och då ska många bli skandaliserade, och varandra ska de utlämna och hata varandra. 11 Och många falska profeter ska resa sig och förvilla många, 12 och eftersom laglösheten förökas ska kärleken svalna hos de många. 13 Men den som håller ut till slutet, denne ska bli frälst. 14 Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela den bebodda världen till ett vittnesbörd för alla folkslagen. Och sedan ska slutet komma.

15 När ni så ser ödeläggelsens skändlighet, sagd genom profeten Daniel, stå på helig plats – läsaren må fatta – 16 då ska de i Judeen fly till bergen. 17 Den som är på hustaket ska inte gå ner för att ta upp något från sitt hus, 18 och den på åkern ska inte vända om bakåt för att ta upp sin mantel.

19 Men ve dem som är havande i magen och dem som ammar i de dagarna! 20 Och be att inte er flykt blir under vinter eller sabbat. 21 För det ska då bli en sådan stor nöd som inte har varit från världens begynnelse fram till nu, och heller aldrig ska bli. 22 Och om inte de dagarna hade förkortats, hade inget kött blivit frälst. Men för de utvaldas skull ska de dagarna förkortas.

23 Då, om någon till er säger: Se, här ärKristus! eller: Här! – tro det inte. 24 För det ska resa sig falska Kristusar och falska profeter och ge stora tecken och under så att det förvillar, om möjligt, även de utvalda. 25 Se, jag har förutsagt det för er. 26 Om man då säger till er: Se, i ödemarken är han! – gå inte ut – Se, i kamrarna! – tro det inte. 27 För såsom blixten går ut från öster och lyser ända till väster, så ska Människosonens ankomst vara. 28 Där liket är, där samlas örnarna.

29 Men direkt efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte ge sitt sken, och stjärnorna ska falla från himlen och himlarnas makter skakas. 30 Och då ska Människosonens tecken lysa på himlen, och då ska jordens alla stammar slå sig själva och se Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. 31 Och han ska sända ut sina änglar med en väldig basun, och de ska församla hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ändar till deras ändar.

32 Och från fikonträdet ska ni lära er liknelsen: Redan när dess kvist blir len och löven spricker fram, vet ni att sommaren är nära. 33 Så även ni: när ni ser allt detta vet ni att han är nära, vid dörrarna. 34 Amen, jag säger er att detta släkte alls inte ska förgå förrän allt detta har skett. 35 Himlen och jorden ska förgå. Men mina ord ska aldrig förgå. 36 Men om den dagen och stunden vet ingen, varken himlarnas änglar eller Sonen, utom Fadern ensam.

37 För såsom Noas dagar, så ska Människosonens ankomst vara. 38 För som de var under [de] dagarna före syndafloden – när de tuggade och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag Noa gick in i arken, 39 och de visste inget förrän syndafloden kom och tog bort allesammans – så ska [också] Människosonens ankomst vara. 40 Då ska två vara på åkern: en tas med och en lämnas. 41 Två kvinnor som mal vid kvarnen: en tas med och en lämnas.

42 Var alltså vakna. För ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om hushärskaren visste vid vilken nattväkt tjuven kommer, hade han varit vaken och inte låtit det bli inbrott i hans hus. 44 Därför ska också ni vara beredda. För vid en stund ni inte tänker er kommer Människosonen.

45 Vem är då den trogne fasttjänaren och kloke som Herren har satt över sitt hustjänstefolk, för att ge dem födan i rätt tid? 46 Salig den fasttjänaren som hans Herre ska komma och finna görande så. 47 Amen, jag säger er att över allt som är hans ska han sätta honom.

48 Men om den onde fasttjänaren säger i sitt hjärta: Min Herre dröjer, 49 och han börjar slå sina medtjänare och äter och dricker med de berusade, 50 ska den fasttjänarens Herre komma på en dag som han inte väntar sig och i en stund som han inte vet om, 51 och hugga honom itu och sätta hans del med hycklarna. Där blir gråten och tändernas gnissel.