1 Då ska himlarnas rike liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut, brudgummen till mötes. 2 Men fem av dem var dåraktiga och fem kloka. 3 För de dåraktiga tog sina lampor men tog inte med sig olja, 4 men de kloka tog olja i flaskorna med sina lampor. 5 Och när brudgummen dröjde, slumrade alla till och sov.

6 Men vid midnatt hade det blivit ett skri: Se, brudgummen! Kom ut, [honom] till mötes! 7 Då vaknade alla dessa jungfrur och snyggade till sina lampor. 8 Men de dåraktiga sade till de kloka: Ge oss av er olja! För våra lampor slocknar. 9 Men då svarade de kloka och sade: Nej, annars räcker det aldrig för oss och för er. Gå snarare till dem som säljer och köp åt er.

10 Men när de gick iväg för att köpa, kom brudgummen. Och de som var beredda gick in med honom till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 11 Men till sist kommer också de övriga jungfrurna och säger: Herre, Herre! Öppna för oss! 12 Men han svarade och sade: Amen, jag säger er: Jag känner er inte. 13 Var alltså vakna. För ni vet inte dagen eller stunden.

14 För det blir såsom en man som reste bort och kallade på de egna fasttjänarna och överlämnade åt dem det som var hans. 15 Och åt en gav han fem talenter, åt en annan två, åt en annan en – åt var och en efter hans egen förmåga – och han reste bort.

Direkt 16 gick den som hade fått de fem talenterna och arbetade med dem och vann fem andra. 17 På samma sätt den med de två och vann två andra. 18 Men den som hade fått den enda gick bort och grävde i jord och dolde sin Herres silver.

19 Och efter lång tid kommer dessa fasttjänares Herre och stämmer av räkenskap med dem. 20 Och fram kom den som hade fått de fem talenterna, och han bar fram fem andra talenter och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Se, fem andra talenter har jag vunnit. 21 Till honom sade hans Herre: Bra, gode och trogne fasttjänare! Över lite var du trogen, över mycket ska jag sätta dig. Gå in i din Herres glädje.

22 [Och] fram kom även den med de två talenterna och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Se, två andra talenter har jag vunnit. 23 Till honom sade hans Herre: Bra, gode och trogne fasttjänare! Över lite var du trogen, över mycket ska jag sätta dig. Gå in i din Herres glädje.

24 Men fram kom även den som hade fått den enda talenten, och han sade: Herre, jag kände dig, att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in varifrån du inte skingrat. 25 Och jag fruktade, och gick bort och dolde din talent i jorden. Se: här har du det som är ditt.

26 Men då svarade hans Herre och sade till honom: Onde och motige fasttjänare! Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in varifrån jag inte skingrat? 27 Då borde du ha satt in mina silvermynt hos bankirerna, och när jag kom hade jag fått ut mitt med ränta. 28 Ta nu ifrån honom talenten och ge till den som har de tio talenterna. 29 För åt var och en som har ska det ges och överflöda. Men från den som inte har ska även det han har tas ifrån honom. 30 Och den oduglige fasttjänaren ska ni kasta ut i det yttre mörkret. Där blir gråten och tändernas gnissel.

31 Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglarna med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Och samlas inför honom ska alla folkslagen, och han ska skilja ut dem från varandra såsom herden skiljer ut fåren från getterna. 33 Och han ska ställa fåren på sin högra sida, men getterna på vänstra.

34 Då ska Kungen säga till dem på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade! Ärv riket berett för er från världens grundläggning. 35 För jag hungrade, och ni gav mig att äta. Jag törstade, och ni gav mig att dricka. Främling var jag, och ni samlade in mig. 36 Naken, och ni klädde mig. Sjuk var jag, och ni besökte mig. I fängelse var jag, och ni kom till mig.

37 Då ska de svara honom, de rättfärdiga, och säga: Herre, när såg vi dig hungrande och gav näring? Eller törstande och gav att dricka? 38 Och när såg vi dig som främling och samlade in, eller naken och klädde? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Och kungen ska svara och säga dem: Amen, jag säger er: Så vitt ni har gjort för ett av dessa mina minsta syskon, så har ni gjort för mig.

41 Sedan ska han säga även till dem på vänstra sidan: Gå ifrån mig, [ni] förbannade, till den eoniska elden beredd för djävulen och hans änglar. 42 För jag hungrade, och ni gav mig inte att äta. Jag törstade, och ni gav mig inte att dricka. 43 Främling var jag, och ni samlade inte in mig. Naken, och ni klädde mig inte. Sjuk och i fängelse, och ni besökte mig inte.

44 Då ska de svara, också de, och säga: Herre, när såg vi dig hungrande eller törstande eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse, och betjänade dig inte? 45 Då ska han svara dem och säga: Amen, jag säger er: Så vitt ni inte har gjort för en av dessa minsta, så har ni heller inte gjort för mig. 46 Och bort ska dessa gå till eoniskt straff, men de rättfärdiga till eoniskt liv.”