1 Och det hände sig, när Jesus hade fullbordat alla dessa ord, att han sade till sina lärjungar: 2 ”Ni vet att om två dagar kommer påsken, och Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.”

3 Då samlades översteprästerna och folkets äldste på innergården hos översteprästen, som hette Kaiafas. 4 Och de samrådde för att med list gripa och döda Jesus. 5 Men de sade: ”Inte under högtiden. Så att det inte blir tumult bland folket.”

6 Och när Jesus var i Bethania, i Simon den spetälskes hus, 7 kom det fram till honom en kvinna som hade en alabasterflaska med kostlig balsam. Och hon utgöt över hans huvud medan han låg till bords. 8 Men när lärjungarna såg det, blev de indignerade och sade: ”Varför detta fördärv? 9 För denna hade kunnat avyttras för mycket pengar och ges till fattiga.”

10 Men Jesus förstod och sade till dem: ”Varför skaffar ni besvär för kvinnan? För det är en god gärning hon har utfört mot mig. 11 För de fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12 För när hon hällde denna balsam över min kropp, var det för att gravlägga mig hon gjorde det. 13 Amen, jag säger er: Varhelst detta evangelium förkunnas i hela världen ska det också talas om det som hon gjorde, till minne av henne.”

14 Då gick en av de tolv, han som kallades Judas Iskariot, till översteprästerna 15 och sade: ”Vad vill ni ge mig, och jag ska utlämna honom åt er?” Och de fastställde för honom trettio silvermynt. 16 Och från då började han söka ett lägligt tillfälle för att utlämna honom.

17 Och den första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och sade: ”Var vill du vi ska bereda för dig att äta påskalammet?” 18 Och han sade: ”Bege er in i staden till den och den och säg till honom: Läraren säger: Min tid är nära. Hos dig gör jag påskalammet med mina lärjungar.” 19 Och lärjungarna gjorde som Jesus hade samordnat för dem och beredde påskalammet.

20 Och när det blev kväll, låg han till bords med de tolv. 21 Och medan de åt sade han: ”Amen, jag säger er att en av er kommer att utlämna mig.” 22 Och mycket bedrövade började de säga till honom, var och en: ”Inte är det väl jag, Herre?” 23 Men han svarade och sade: ”Den som doppade handen med mig i bunken. Denne ska utlämna mig. 24 Människosonen beger sig så som det är skrivet om honom. Men ve den människa genom vilken Människosonen utlämnas! Det hade varit bra för honom om han inte hade fötts, den människan.” 25 Och då svarade Judas, som utlämnade honom, och sade: ”Inte är det väl jag, rabbi?” Han säger till honom: ”Du sade det.”

26 Och medan de åt tog Jesus ett bröd, och välsignade och bröt, och gav åt lärjungarna och sade: ”Ta. Ät. Detta är min kropp.” 27 Och han tog en bägare och tackade, och gav åt dem och sade: ”Drick av den alla. 28 För detta är mitt blod för förbundet, som för många blir utgjutet till synders förlåtelse. 29 Och jag säger er: Jag ska från nu aldrig dricka av denna vinstockens bärgning förrän den dagen när jag dricker den med er ny i min Fars rike.”

30 Och sedan de sjungit hymn, gick de ut till Olivernas berg.

31 Sedan säger Jesus till dem: ”Ni alla kommer att bli skandaliserade av mig i denna natt. För det är skrivet: Jag ska slå herden, och skingras ska fåren i hjorden. 32 Men efter att jag blivit uppväckt ska jag gå före er till Galileen.”

33 Men Petrus svarade och sade till honom: ”Om alla kommer att skandaliseras av dig, ska jag aldrig bli skandaliserad.” 34 Då sade honom Jesus: ”Amen, jag säger dig att i denna natt, innan tuppen gal, ska du tre gånger förneka mig.” 35 Petrus säger till honom: ”Om jag så måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!” Likaså sade också alla lärjungarna.

36 Sedan går Jesus med dem till en marklott som kallas Gethsemani och säger till lärjungarna: ”Sätt er här medan jag går bort dit och ber.” 37 Och han tog med Petrus och de två sönerna till Zebedaios, och började vara bedrövad och ängslas. 38 Då säger han till dem: ”Djupt bedrövad är min själ, till döds. Bli kvar här och var vakna med mig.” 39 Och han gick fram lite och föll ner på sitt ansikte, och bad och sade: ”Min Far! Om det är möjligt, må den gå förbi från mig, denna bägare. Men inte som jag vill, utan som du.”

40 Och han kommer till lärjungarna och finner dem sovande. Och han säger till Petrus: ”Så ni mäktade inte en enda timme att vara vakna med mig? 41 Var vakna och be, att ni inte kommer i frestelse. För anden är villig, men köttet svagt.” 42 Åter en andra gång gick han bort och bad och sade: ”Min Far, om inte denna kan gå förbi om jag inte dricker den: ske din vilja.”

43 Och han kom åter och fann dem sovande, för deras ögon var tyngda. 44 Och han lämnade dem, och åter gick han bort och bad en tredje gång, och samma ord sade han igen.

45 Sedan kommer han till lärjungarna och säger till dem: ”Sov ni framöver och vila er. Se, stunden är nu nära och Människosonen utlämnas i syndares händer. 46 Res er, låt oss dra. Se: nu är han nära som utlämnar mig.”

47 Och ännu medan han talade, se: Judas, en av de tolv, kom. Och med honom var en stor skara med svärd och påkar från översteprästerna och folkets äldste. 48 Och han som utlämnade honom hade gett dem ett tecken och sagt: ”Den jag kysser, han är det. Grip honom.” 49 Och direkt gick han fram till Jesus och sade: ”Gläd dig, rabbi!”, och kysste honom ömt. 50 Men Jesus sade till honom: ”Min vän, för det är du här.” Då gick de fram och lade händerna på Jesus och grep honom.

51 Och se: en av dem som var med Jesus räckte ut handen och drog ut sitt svärd, och han slog översteprästens fasttjänare och tog bort hans öra. 52 Då säger honom Jesus: ”Vänd bort ditt svärd till dess plats! För alla som tar till svärd ska med svärd förgöras. 53 Eller tänker du dig att jag inte kan vädja till min Far och han nu kommer att ställa fram för mig mer än tolv legioner änglar? 54 Hur ska då Skrifterna uppfyllas, att så måste ske?”

55 I den stunden sade Jesus till skarorna: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att ta fast mig. Varje dag i templet satt jag och undervisade och ni grep mig inte. 56 Men detta hela har hänt för att profeternas skrifter ska uppfyllas.” Då lämnade alla lärjungarna honom och flydde.

57 Och de som hade gripit Jesus förde bort honom till översteprästen Kaiafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58 Men Petrus följde honom långt ifrån, fram till översteprästens innergård. Och han gick in därinne och satt med undertjänarna för att se slutet.

59 Och översteprästerna och hela Sanhedrin sökte ett falskt vittnesbörd mot Jesus för att döda honom. 60 Och de fann inget, fastän många falska vittnen kom fram. Men till sist kom det fram två 61 och sade: ”Den där har sagt: Jag kan riva ner Guds tempelbyggnad och på tre dagar bygga upp.” 62 Och då stod översteprästen upp och sade till honom: ”Svarar du inget på vad dessa vittnar mot dig?” 63 Men Jesus var tyst.

Och översteprästen sade till honom: ”Jag besvär dig vid levande Gud att du ska säga oss om du är Kristus, Guds Son.” 64 Då säger honom Jesus: ”Du sade det. Men jag säger er: Från nu ska ni se Människosonen sitta vid Maktens högra sida och komma på himlens moln.”

65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat! Vad mer för behov har vi av vittnen? Se, nu har ni hört hädelsen. 66 Vad tycks er?” Och de svarade och sade: ”Straffskyldig till döden är han!” 67 Då spottade de i hans ansikte och pucklade på honom, och andra örfilade 68 och sade: ”Profetera för oss, Kristus! Vem är det som högg till dig?”

69 Men Petrus satt ute på innergården. Och fram till honom kom en tjänsteflicka som sade: ”Även du var med Jesus galilén.” 70 Men han nekade inför alla och sade: ”Jag förstår inte vad du säger.” 71 Och när han gick ut i porthuset, såg honom en annan kvinna och säger till dem som var där: ”Den där var med Jesus nazorén.” 72 Och åter nekade han med ed att: ”Jag känner inte människan.” 73 Men efter en liten stund kom de som stod där fram och sade till Petrus: ”Sannerligen är också du en av dem. Och ditt tal gör dig ju tydlig.” 74 Då började han nedkalla förbannelse och svära att: ”Jag känner inte människan!” Och direkt gol en tupp.

75 Och då kom Petrus ihåg Jesu ord som han hade sagt, att: ”Innan tuppen gal ska du tre gånger förneka mig.” Och han gick ut utanför och grät bittert.