1 Och när det blev morgon tog de beslut, alla översteprästerna och folkets äldste, mot Jesus att döda honom. 2 Och de band honom och förde bort och utlämnade åt Pilatus, styresmannen.

3 Då, när Judas som utlämnade honom såg att han blivit fördömd, ångrade han sig och vände sig med de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4 och sade: ”Jag har syndat och utlämnat ostraffligt blod.” Men de sade: ”Vad är det för oss? Du ska se till det.” 5 Och han slängde silvermynten in i tempelbyggnaden och drog sig undan, och gick bort och hängde sig.

6 Men översteprästerna tog silvermynten och sade: ”Det är inte tillåtet att lägga dem i korbankistan, då det är ett värde från blod.” 7 Och de tog beslut och köpte för dem Krukmakaråkern till gravplats för främlingarna. 8 Därför kallades den åkern för Blodsåkern fram till idag. 9 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia, som sade:

11 Och Jesus ställdes inför styresmannen. Och nu frågade honom styresmannen och sade: ”Du är judarnas kung?” Och Jesus sade: ”Du säger det.” 12 Och under det att han anklagades av översteprästerna och de äldste svarade han inget. 13 Då säger honom Pilatus: ”Hör du inte hur mycket de vittnar mot dig?” 14 Och han svarade honom inte på ens ett ord, så att styresmannen var väldigt förundrad.

15 Men varje högtid hade styresmannen för sed att frige en åt skaran, en fånge som de ville. 16 Och man hade då en ryktbar fånge som kallades [Jesus] Barabbas. 17 När de nu var samlade sade Pilatus till dem: ”Vem vill ni jag ska frige åt er? [Jesus] Barabbas, eller Jesus som kallas Kristus?” 18 För han visste att det var av avund de hade utlämnat honom.

19 Och medan han satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom och sade: ”Inget mellan dig och den där rättfärdige! För jag led mycket idag i en dröm för hans skull.”

20 Men översteprästerna och de äldste övertygade skarorna att begära Barabbas, men Jesus skulle de förgöra. 21 Och nu svarade styresmannen och sade till dem: ”Vem vill ni av de två jag ska frige åt er?” Och de sade: ”Barabbas!” 22 Pilatus säger till dem: ”Vad ska jag då göra medJesus som kallas Kristus?” De säger alla: ”Han ska korsfästas!” 23 Men han sade: ”Vad för ont har han då gjort?” Men ännu mer skrek de och sade: ”Han ska korsfästas!”

24 Och när Pilatus såg att inget gör nytta utan det snarare blir tumult, tog han vatten och tvättade av händerna inför skaran och sade: ”Jag är ostrafflig från dennes blod. Ni ska se tilldetta.” 25 Och allt folket svarade och sade: ”Hans blod över oss och över våra barn!” 26 Då frigav han åt dem Barabbas, men Jesus gisslade han och utlämnade för att korsfästas.

27 Då tog styresmannens soldater med Jesus in i pretoriet och samlade mot honom hela kohorten. 28 Och de klädde av honom, och en scharlakansröd soldatmantel satte de runt honom. 29 Och de flätade en krans av törnen och satte på hans huvud, och en rörstav i hans högra hand. Och de knäföll inför honom och förlöjligade honom och sade: ”Gläd dig, judarnas kung!” 30 Och de spottade på honom och tog rörstaven och slog i hans huvud.

31 Och när de hade förlöjligat honom, klädde de av honom soldatmanteln och iklädde honom hans kläder och förde bort honom för att korsfästa.

32 Och när de gick ut, fann de en kyreneisk man vid namn Simon. Denne rekvirerade de för att bära hans kors. 33 Och när de kom till en plats kallad Golgotha, vilket är utsagt Kranieplatsen, 34 gav de honom att dricka vin med galla blandat. Och han smakade och ville inte dricka. 35 Och när de hade korsfäst honom, delade de upp hans kläder och kastade lott, 36 och satt och bevakade honom där. 37 Och de satte upp ovanför hans huvud saken mot honom, skriven: ”Denne är Jesus, judarnas kung.”

38 Sedan korsfästs med honom två rövare, en vid högra sidan och en vid vänstra. 39 Och de förbipasserande smädade honom och skakade sina huvuden 40 och sade: ”Du som river ner tempelbyggnaden och på tre dagar bygger upp! Fräls dig själv, om du är Guds Son, [och] kom ner från korset!” 41 Likaså även översteprästerna, som förlöjligade honom med de skriftlärda och äldste och sade: 42 ”Andra har han frälst! Sig själv kan han inte frälsa. Israels kung är han! Han får komma ner nu från korset och vi ska tro på honom. 43 Han förtröstar påGud, han får rädda nu, om han vill ha honom. Han har ju sagt att: Jag är Guds Son.” 44 Och detsamma gjorde också rövarna som var korsfästa med honom och kritiserade honom.

45 Men från sjätte timmen kom ett mörker över hela landet fram till nionde timmen. 46 Och runt den nionde timmen ropade Jesus högt med väldig röst och sade: ”Eli! Eli! Lema sabachthani?”, det vill säga: ”MinGud! MinGud! Varför har du övergett mig?”

47 Men några av dem som stod där hörde det och sade att: ”Denne ropar på Elia!” 48 Och direkt sprang en av dem och tog en tvättsvamp, fyllde med surt vin och satte runt en rörstav och gav honom att dricka. 49 Och de övriga sade: ”Låt bli, vi ska se om Elia kommer och frälser honom.” 50 Men Jesus skrek åter med väldig röst, och lämnade ifrån sig anden.

51 Och se: förhänget i tempelbyggnaden revs från ovan och ända ner i två delar. Och jorden bävade och klipporna revs itu, 52 och gravarna öppnades och många kroppar av de insomnade heliga uppväcktes. 53 Och de kom ut ur gravarna efter hans uppväckande och gick in i den heliga staden och framvisade sig för många. 54 Och när centurionen och de som med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, fruktade de mycket och sade: ”Sannerligen, Guds Son var denne.”

55 Och det fanns där många kvinnor som skådade långt ifrån, som hade följt Jesus från Galileen och betjänade honom. 56 Bland dem var Maria Magdalén och Maria som var Jakobs och Josefs mor, samt modern till Zebedaios söner.

57 Och när det blev kväll, kom en rik man från Arimathaia vid namn Josef, som också han blivit lärjunge till Jesus. 58 Denne gick till Pilatus och bad om Jesu kropp. Då befallde Pilatus att den skulle avges.

59 Och Josef tog kroppen och vek in den i rent linnetyg, 60 och han lade den i sin nya grav som han hade huggit ut i klippan. Och han rullade fram en stor sten för dörröppningen till graven och gick iväg. 61 Och där var Mariam Magdalén och den andra Maria, sittande inför gravkammaren.

62 Men dagen därpå, som är efter förberedelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63 och sade: ”Herre, vi kom ihåg att den där förvillaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar uppväcks jag. 64 Befall nu att gravkammaren säkras fram till den tredje dagen, så att inte hans lärjungar kommer och stjäl honom och säger till folket: Han har uppväckts från de döda, och så blir den sista villfarelsen värre än den första.”

65 Pilatus sade till dem: ”Ni har en custodia. Bege er, säkra den såsom ni förstår.” 66 Och de gick och säkrade gravkammaren och satte sigill på stenen med custodian.