1 Och han gick ut därifrån och kommer till sin fädernebygd, och hans lärjungar följer honom. 2 Och när det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Och många som hörde var överväldigade och sade: ”Varifrån har denne detta? Och vad ärden visheten som blivit given denne? Och sådana kraftgärningar som sker genom hans händer! 3 Är inte denne snickaren? Son till Maria och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och är inte hans systrar här hos oss?” Och de var skandaliserade av honom.

4 Och Jesus sade till dem att: ”En profet är inte ohedrad, utom i sin fädernebygd och bland sina släktingar och i sitt hus.” 5 Och han kunde där inte göra någon kraftgärning, utom för några få kraftlösa som han lade händerna på och botade. 6 Och han var förundrad av deras otro.

Och han drog omkring i byarna runt omkring och undervisade. 7 Och han kallar till sig de tolv, och började sända ut dem två och två och gav dem auktoritet över de orena andarna. 8 Och han instruerade dem att inte ta med något på vägen utom bara en stav: inte bröd, inte väska, inte koppar för bältet, 9 men skodda med sandaler: ”Och iklä er inte två tunikor!” 10 Och han sade till dem: ”Där ni går in i ett hus, där ska ni bli kvar tills ni går ut därifrån. 11 Och den plats som inte välkomnar er eller lyssnar till er, gå ut därifrån och skaka ut stoftet under era fötter till ett vittnesbörd för dem.”

12 Och de gick ut och förkunnade att man ska ändra sinne. 13 Och många demoner drev de ut, och de smorde in med olja många kraftlösa och botade dem.

14 Och kung Herodes fick höra. För hans namn hade blivit uppenbart, och man sade att Johannes Döparen är uppväckt från de döda och därför verkar krafterna i honom. 15 Men andra sade att det är Elia, och andra sade att det är en profet, som en av profeterna. 16 Men när Herodes hörde, sade han: ”Han som jag halshögg, Johannes. Denne har uppväckts.”

17 För själv hade Herodes sänt bud och gripit Johannes och bundit honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru, för henne hade han gift sig med. 18 För Johannes hade sagt till Herodes att: ”Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru.” 19 Och Herodias hade ont i sinnet mot honom och ville döda honom, och hon kunde inte. 20 För Herodes fruktade Johannes, då han visste att han var en rättfärdig och helig man och sambevarade honom. Och när han hörde honom blev han mycket villrådig, och ändå hörde han honom gärna.

21 Och när det kom en läglig dag, när Herodes på sin födelsedag gjorde en festmåltid för sina stormän och befälhavarna och de främsta i Galileen, 22 och när Herodias dotter själv kom in och dansade, behagade hon Herodes och dem som låg till bords med honom. Och kungen sade till flickan: ”Be mig om vad du vill, och jag ska ge dig.” 23 Och han svor eder till henne: ”Vad du än ber mig om ska jag ge dig. Ända till hälften av mitt rike!”

24 Och hon gick ut och sade till sin mor: ”Vad ska jag be om?” Och hon sade: ”Johannes Döparens huvud.” 25 Och hon gick in direkt med iver till kungen och begärde och sade: ”Jag vill att du med detsamma ger mig på ett fat Johannes Döparens huvud!” 26 Och djupt bedrövad blev kungen, men på grund av ederna och dem som låg till bords ville han inte avvisa henne. 27 Och direkt sände kungen ut en speculator och beordrade honom att hämta hans huvud. Och han gick bort och halshögg honom i fängelset. 28 Och han hämtade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, och flickan gav det till sin mor.

29 Och när hans lärjungar fick höra, kom de och tog hans lik och lade det i en grav.

30 Och sedan samlas apostlarna hos Jesus, och de berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de undervisat. 31 Och han säger till dem: ”Kom ni själva enskilt till en öde plats och vila er lite.” För de som kom och de som begav sig var många, och inte ens till att äta fick de tillfälle. 32 Och de for bort i båten till en öde plats enskilt.

33 Och många såg dem bege sig och kände igen dem, och till fots från alla städerna sprang de tillsammans dit och kom före dem. 34 Och när han gick ur, såg han en stor skara. Och han kände innerligt för dem, för de var som får som inte har herde, och han började undervisa dem mycket.

35 Och när redan timmen blivit mycket, kom hans lärjungar fram till honom och sade att: ”Platsen är öde och timmen redan mycket. 36 Släpp iväg dem, så att de går bort till gårdarna och byarna runt omkring och köper sig något att äta.” 37 Men han svarade och sade till dem: ”Ge dem ni att äta.” Och de säger till honom: ”Ska vi gå bort och köpa bröd för tvåhundra denarer och ge dem att äta?” 38 Men han säger till dem: ”Hur många bröd har ni? Bege er och se.” Och de får veta och säger: ”Fem. Och två fiskar.”

39 Och han beordrade dem att låta alla luta sig till bordsi festlag efter festlag på det gröna gräset, 40 och de lade sig till bords i grupper efter grupper om hundra och om femtio. 41 Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och välsignade. Och han bröt bröden och började ge till sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt dem. Och de två fiskarna delade han upp åt alla. 42 Och alla åt och blev mätta, 43 och man tog upp bitar, tolv korgars fullheter, och från fiskarna. 44 Och de som åt bröden var femtusen män.

45 Och direkt nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och fara före till andra sidan, mot Bethsaida, medan han själv släpper iväg skaran. 46 Och när han hade tagit farväl av dem, gick han bort till berget för att be.

47 Och när det blev kväll var båten mitt på havet, och han själv ensam på land. 48 Och han såg dem plågade under det att de rodde, för vinden var emot dem. Och omkring fjärde nattväkten kommer han till dem, vandrande på havet, och ville gå förbi dem. 49 Men när de såg honom vandra på havet tänkte de sig att det är en vålnad, och de skrek högt, 50 för alla såg honom och blev oroade. Men direkt talade han med dem och säger till dem: ”Fatta mod! Jag Är. Frukta inte.” 51 Och han steg upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och inom sig var de övermåttan väldigt utom sig. 52 För de hade inte förstått detta med bröden, utan deras hjärta var förhårdnat.

53 Och de for över till andra sidan, och kom till land vid Gennesaret och lade till. 54 Och när de gick ur båten, direkt kände man igen honom 55 och sprang omkring i hela den trakten, och började på madrasserna bära omkring dem som hade det illa dit man hörde att han är. 56 Och varhelst han gick in, i byar eller i städer eller i gårdar, lade man de sjuka på torgen och vädjade till honom att de skulle få röra om så bara hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev frälsta.