1 Och då samlas hos honom fariseerna och några av de skriftlärda som hade kommit från Jerusalem. 2 Och de ser några av hans lärjungar, att de med oheliga händer, det vill säga otvättade, äter bröden – 3 för fariseerna och alla judarna äter inte om de inte med en näve har tvättat händerna, då de håller fast vid de äldstes tradition. 4 Och efter torget äter de inte om de inte har döpt sig. Och det finns mycket annat som de har tagit emot för att hålla fast vid, dophandlingar för bägare och kannor och kopparkärl och bäddar.

5 Och då frågar honom fariseerna och de skriftlärda: ”Varför vandrar inte dina lärjungar efter de äldstes tradition, utan äter brödet med oheliga händer?” 6 Men han sade till dem: ”Väl profeterade Esaias om er hycklare, som det är skrivet:

8 Ni överger Guds bud och håller fast vid människornas tradition.”

9 Och han sade till dem: ”Väl annullerar ni Guds bud för att hålla fast vid er tradition. 10 För Mose har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som talar illa om far eller mor ska döden dö. 11 Men ni säger: om en människa säger till fadern eller modern: Korban, det vill säga äregåva, är nu det du från mig kunde fått nytta av, 12 då låter ni honom inte längre göra något för fadern eller modern, 13 och ni ogiltigförklarar Guds ord med er tradition som ni har överlämnat vidare. Och mycket liknande sådant gör ni.”

14 Och han kallade åter till sig skaran och sade till dem: ”Hör mig alla och förstå: 15 Det finns inget som är utanför människan och kommer in i honom som kan vanhelga honom. Nej, det är det som utgår ur människan som vanhelgar människan.”

17 Och när han kom in i huset från skaran, frågade honom hans lärjungar om liknelsen. 18 Och han säger till dem: ”Så är också ni oförståndiga? Fattar ni inte att inget som utifrån går in i människan kan vanhelga honom? 19 För det går inte in i hans hjärta, utan ner i buken och kommer ut på avträdet” – renande alla matämnena. 20 Och han sade att: ”Det som utgår ur människan, det vanhelgar människan. 21 För det är inifrån, från människornas hjärta, de onda tankarna utgår: otuktigheter, stölder, mord, 22 äktenskapsbrott, girigheter, elakheter, svek, hämningslöshet, ont öga, hädelse, högmod, vettlöshet. 23 Allt detta onda utgår inifrån och vanhelgar människan.”

24 Och därifrån stod han upp och gick bort till Tyros område, och han gick in i ett hus och ville att ingen skullefå veta. Och han kunde inte undgå upptäckt, 25 utan direkt hörde en kvinna om honom vars lilla dotter hade en oren ande, och hon kom och föll ner för hans fötter. 26 Och kvinnan var grekisktalande, syrisk-fenicisk till släktet. Och hon frågade honom om han kunde driva ut demonen ur hennes dotter.

27 Och han sade till henne: ”Låt först barnen bli mätta. För det är inte fint att ta brödet från barnen och kasta åt småhundarna.” 28 Men hon svarade och säger till honom: ”Herre, även småhundarna under bordet äter av smulorna från barnen.” 29 Och han sade till henne: ”För det ordet: Bege dig. Den har kommit ut ur din dotter, demonen.” 30 Och hon gick bort till sitt hus, och fann barnet liggande på bädden och demonen utkommen.

31 Och åter gick han ut från Tyros område och gick genom Sidon till Galileens hav, mitt i Dekapolisområdet. 32 Och man för till honom en döv och knappt talande och vädjar till honom att lägga på honom handen. 33 Och han tog undan honom från skaran enskilt och satte sina fingrar i hans öron, och spottade och rörde vid hans tunga. 34 Och han såg upp mot himlen och suckade, och säger till honom: ”Heppathah!”, det vill säga: ”Öppna upp dig!” 35 Och då öppnades hans öron, och hans tungas boja löstes och han talade riktigt.

36 Och han kommenderade dem att inte till någon säga det. Men ju mer han kommenderade dem, ännu mycket mer förkunnade de. 37 Och de var övermåttan överväldigade och sade: ”Allt har han gjort väl! Även de döva får han att höra, och icke talande att tala.”