1 Och när de närmar sig Jerusalem, mot Bethfage och Bethania vid Olivernas berg, sänder han ut två av sina lärjungar 2 och säger till dem: ”Bege er till byn mittemot er. Och direkt, när ni går in i den, ska ni finna ett föl bundet på vilket ingen av människor ännu har satt sig. Lossa det och hämta. 3 Och om någon säger till er: Varför gör ni detta?, säg att Herren av det har behov. Och direkt sänder han det åter hit.”

4 Och de gick iväg och fann ett föl bundet vid en dörr ute på kringvägen, och de lossar det. 5 Och några av dem som stod där började säga till dem: ”Vad gör ni, lossar ni fölet?” 6 Men de sade till dem så som Jesus hade sagt, och man tillät dem.

7 Och de hämtar fölet till Jesus och lägger på det sina mantlar, och han satte sig på det. 8 Och många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra lövruskor som de slog från fälten. 9 Och de som gick före och de som följde ropade: ”Hosanna! Välsignad han som kommer i Herrens namn! 10 Välsignat vår fader Davids kommande rike! Hosanna i det högsta!”

11 Och han kom in i Jerusalem till templet. Och när han hade sett sig omkring på allt, då timmen redan var kväll, gick han ut till Bethania med de tolv.

12 Och dagen därpå, när de gick ut från Bethania, blev han hungrig. 13 Och han såg ett fikonträd långt ifrån som hade löv, och han kom, om han då skulle finna något på det. Och kommen till det fann han inget utom löv, för det var inte tid för fikon. 14 Och han svarade och sade till det: ”Aldrig mer till eonen må någon från dig äta frukt.” Och hans lärjungar hörde det.

15 Och de kommer till Jerusalem, och han gick in i templet och började driva ut dem som sålde och dem som köpte i templet. Och växlarnas bord och stolarna för dem som sålde duvorna välte han, 16 och han tillät inte att någon bar ett kärl genom templet. 17 Och han undervisade och sade till dem: ”Är det inte skrivet att: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folkslagen? Men ni har gjort det tillen rövargrotta!”

18 Och översteprästerna och de skriftlärda hörde det och sökte hur de skulle förgöra honom, för de fruktade honom. För hela skaran var överväldigad vid hans undervisning. 19 Och när det blev sent, gick de ut utanför staden.

20 Och när de passerade förbi på morgonen, såg de fikonträdet vissnat från rötterna. 21 Och påmind säger Petrus till honom: ”Rabbi, se: fikonträdet som du förbannade har vissnat.”

22 Och Jesus svarar och säger till dem: ”Ha tro på Gud. 23 Amen, jag säger er att den som säger till detta berg: Var lyft och kastad i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han talar händer – det ska ske för honom.

24 Därför säger jag er: Allt vad ni ber och begär, tro att ni har fått det och det ska ske för er. 25 Och när ni står och ber, förlåt om ni har något emot någon, så att också er Far i himlarna förlåter er era felsteg.”

27 Och de kommer åter in i Jerusalem. Och i templet, när han vandrar omkring, kommer till honom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste, 28 och de sade till honom: ”Med vilken auktoritet gör du detta? Eller vem har gett dig denna auktoritet att du ska göra detta?” 29 Men Jesus sade till dem: ”Jag ska fråga er ett enda ord. Och svara mig, och jag ska säga er med vilken auktoritet jag gör detta. 30 Johannes dop, var det från himlen? Eller från människor? Svara mig.”

31 Och de funderade med varann och sade: ”Om vi skulle säga: Från himlen, kommer han att säga: Varför trodde ni honom då inte? 32 Men skulle vi säga: Från människor?” De fruktade folket, för allesammans höll Johannes att han verkligen var profet. 33 Och de svarar Jesus och säger: ”Vi vet inte.” Och Jesus säger till dem: ”Inte heller jag säger till er med vilken auktoritet jag gör detta.”