1 Och han började tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Och han satte runt stängsel och grävde ett presskar och byggde ett torn, och arrenderade ut den till odlare och reste bort.

2 Och han sände till odlarna vid den bestämda tiden en fasttjänare, för att från odlarna få av vingårdens frukter. 3 Och de tog honom och pryglade och sände iväg tomhänt. 4 Och åter sände han till dem en annan fasttjänare, och denne slog de i huvudet och vanhedrade. 5 Och en annan sände han, och denne dödade de. Och många andra: några pryglade de, andra dödade de.

6 Ännu hade han en enda, en älskad son. Han sände honom sist till dem och sade att: De kommer att ha respekt för min son. 7 Men dessa odlare sade till varann att: Denne är arvingen! Kom, låt oss döda honom och arvet blir vårt. 8 Och de tog och dödade honom och kastade ut honom utanför vingården.

9 Vad ska nu vingårdens Herre göra? Han ska komma och förgöra odlarna och ge vingården till andra. 10 Har ni heller inte läst denna Skrift:

12 Och de sökte gripa honom, och de fruktade skaran. För de förstod att det var om dem han hade sagt liknelsen. Och de lämnade honom och gick iväg.

13 Och de sänder till honom några av fariseerna och herodianerna för att fånga in honom genom ord. 14 Och de kommer och säger till honom: ”Lärare, vi vet att du är sann och inte bryr dig om någon. För du ser inte till människors ansikte, utan i sanning är detGuds väg du lär ut. Är det tillåtet att ge huvudskatt till kejsaren eller inte? Ska vi ge? Eller ska vi inte ge?”

15 Men han förstod deras hyckleri och sade till dem: ”Varför prövar ni mig? Hämta mig en denar så att jag får se.” 16 Och de hämtade, och han säger till dem: ”Vems är denna avbild och överskrift?” Och de sade till honom: ”Kejsarens.” 17 Och Jesus sade till dem: ”Det som är kejsarens ska ni ge tillbaka till kejsaren, och det som ärGuds till Gud.” Och de var djupt förundrade över honom.

18 Och det kommer saddukeer till honom, de som säger att ingen uppståndelse finns. Och de frågade honom och sade: 19 ”Lärare, Mose skrev till oss att om någons bror dör och lämnar kvar hustru och inte lämnar barn, att hans bror ska ta hustrun och låta säd uppstå fram åt sin bror. 20 Det fanns sju bröder. Och den förste tog en hustru, och när han dog lämnade han ingen säd. 21 Och den andre tog henne, och dog och lämnade ingen säd kvar. Och den tredje på samma sätt, 22 och de sju lämnade ingen säd. Sist av alla dog även kvinnan. 23 Vid uppståndelsen, när de uppstår, till vem av dem blir hon hustru? För de sju hade henne som hustru.”

24 Jesus sade till dem: ”Är det inte därför ni förvillar er, då ni inte förstår Skrifterna eller Guds makt? 25 För när de uppstår från de döda varken gifter de sig eller blir bortgifta, utan de är som änglar i himlarna.

26 Men om de döda, att de uppväcks: har ni inte läst i Moses bok vid törnbusken, hur Gud talade till honom och sade: JagärAbrahamsGudoch IsaaksGudoch JakobsGud? 27 Han är inte dödas Gud utan levandes. Ni förvillar er mycket.”

28 Och fram kom en av de skriftlärda, som hade hört dem diskutera och sett att han svarat dem väl, och frågade honom: ”Vilket bud är först av alla?” 29 Då svarade Jesus att: ”Först är: Hör, Israel!HerrenvårGud,Herrenär en. 30 Och du ska älskaHerrendinGudav hela ditt hjärta, och av hela din själ, och av hela ditt vett, och av hela din styrka. 31 Ett andra är detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Ett annat bud större än dessa finns inte.”

32 Och då sade honom den skriftlärde: ”Bra, Lärare! I sanning har du sagt att han är en, och det finns ingen annan utom han. 33 Och att älska honom av hela hjärtat och av hela förståndet och av hela styrkan, och att älska sin nästa som sig själv, det är mycket mer än alla brännoffren och slaktoffren.” 34 Och Jesus såg honom, att han svarat förnuftigt, och sade till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och ingen vågade längre fråga honom.

35 Och sedan svarade Jesus och sade medan han undervisade i templet: ”Hur kan de skriftlärda säga att Kristus är Davids son? 36 David själv har sagt i den heliga Anden:

37 David själv kallar honom Herre. Och varifrån är han hans son?”

Och den stora skaran hörde honom gärna, 38 och i sin undervisning sade han: ”Se upp för de skriftlärda, som vill vandra omkring i dräkter och ha hälsningar på torgen 39 och förstaplatser i synagogorna och de främsta platserna vid festmåltiderna, 40 som äter upp änkornas hus och som förevändning ber långt. Dessa ska få så mycket mer dom.”

41 Och han satte sig mittemot skattkammaren och skådade hur skaran lägger koppar i skattkammaren. Och många rika lade mycket. 42 Och det kom en fattig änka och lade två leptoner, det vill säga en quadrant. 43 Och han kallade till sig sina lärjungar och sade till dem: ”Amen, jag säger er att denna fattiga änka har lagt mer än alla som lade i skattkammaren. 44 För alla lade av sitt överflöd, men hon ur sin brist. Allt vad hon hade lade hon, alla sina tillgångar.”