1 Och när han går ut från templet, säger honom en av hans lärjungar: ”Lärare, se hurdana stenar och hurdana byggnader!” 2 Och Jesus sade till honom: ”Ser du dessa stora byggnader? Här ska alls inte lämnas sten på sten som alls inte ska rivas ner.”

3 Och när han satt på Olivernas berg mittemot templet, frågade honom enskilt Petrus och Jakob och Johannes och Andreas: 4 ”Säg oss: När ska detta ske? Och vad blir tecknet när allt detta kommer att fullbordas?”

5 Och Jesus började säga till dem: ”Se upp att ingen förvillar er. 6 Många ska komma i mitt namn och säga att: Jag Är, och många ska de förvilla. 7 Men när ni hör om krig och hörsägner om krig, bli inte skärrade. Det måste ske, men ännu ärdet inte slutet. 8 För det ska resa sig folkslag mot folkslag och rike mot rike. Det ska bli jordbävningar på olika platser, det ska bli svälter. Födslovärkars begynnelse är detta.

9 Men se ni upp med er själva. De ska utlämna er till sanhedriner, och i synagogor ska ni pryglas, och inför styresmän och kungar ska ni ställas för min skull, till ett vittnesbörd för dem. 10 Och för alla folkslagen måste först evangeliet förkunnas.

11 Och när de för bort och utlämnar er, bekymra er inte i förväg vad ni ska tala. Nej, det som ges er i den stunden, det ska ni tala. För det är inte ni som talar, utan den heliga Anden. 12 Och bror ska utlämna bror till döds, och en far sitt barn, och barn ska resa sig mot föräldrar och döda dem. 13 Och ni ska vara hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet, denne ska bli frälst.

14 Men när ni ser ödeläggelsens skändlighet stå där den inte bör – läsaren må fatta – då ska de i Judeen fly till bergen. 15 [Och] den som är på hustaket ska inte komma ner eller gå in för att ta upp något från sitt hus, 16 och den på åkern ska inte vända om bakåt för att ta upp sin mantel.

17 Men ve dem som är havande i magen och dem som ammar i de dagarna! 18 Och be att det inte blir under vinter. 19 För de dagarna ska bli en sådan nöd att en sådan inte har varit från begynnelsen av skapelsen som Gud skapade fram till nu, och aldrig ska bli. 20 Och om inte Herren hade förkortat dagarna, hade inget kött bli frälst. Men för de utvaldas skull som han utvalt har han förkortat dagarna.

21 Och då, om någon till er säger: Se, här ärKristus! Se, där! – tro det inte. 22 För det ska resa sig falska Kristusar och falska profeter och ge tecken och under för att villa bort, om möjligt, de utvalda. 23 Men se ni upp! Jag har förutsagt för er allt.

24 Men i de dagarna, efter den nöden, ska solen förmörkas och månen inte ge sitt sken, 25 och stjärnorna ska vara fallande från himlen och makterna i himlarna skakas. 26 Och då ska man se Människosonen komma bland moln, med stor makt och härlighet. 27 Och då ska han sända ut änglarna och församla sina utvalda från de fyra vindarna, från jordens ände till himlens ände.

28 Och från fikonträdet ska ni lära er liknelsen: Redan när dess kvist blir len och löven spricker fram, vet ni att sommaren är nära. 29 Så även ni: när ni ser detta hända vet ni att han är nära, vid dörrarna. 30 Amen, jag säger er att detta släkte alls inte ska förgå förrän allt detta har skett. 31 Himlen och jorden ska förgå. Men mina ord ska aldrig förgå. 32 Men om den dagen eller stunden vet ingen, varken änglarna i himlen eller Sonen, utom Fadern.

33 Se upp, vaka! För ni vet inte när tiden är. 34 Det blir som en bortrest man, som har lämnat sitt hus och gett sina fasttjänare auktoriteten, åt var och en sin gärning. Och dörrvakten påbjöd han att vara vaken. 35 Var då vakna! För ni vet inte när husets Herre kommer, antingen sent eller midnatt eller hanegäll eller morgon, 36 så att inte han kommer och plötsligt finner er sovande. 37 Och det jag säger till er, säger jag till alla: Var vakna!”