1 Men det var påsk och det osyrade brödets högtid om två dagar. Och nu sökte översteprästerna och de skriftlärda hur de med list skulle gripa och döda honom. 2 För de sade: ”Inte under högtiden. Så att inte det blir tumult hos folket.”

3 Och när han var i Bethania i Simon den spetälskes hus, när han låg till bords, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med nardusbalsam, äkta, dyrbar. Hon bröt upp alabasterflaskan och utgöt över hans huvud. 4 Men några var indignerade och sade till varann: ”Varför har detta fördärv med balsam skett? 5 För denna balsam hade kunnat avyttras för över trehundra denarer och ges till de fattiga.” Och de frustade mot henne.

6 Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför skaffar ni henne besvär? Det är en god gärning hon har utfört för mig. 7 För de fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni mot dem göra väl. Men mig har ni inte alltid. 8 Det hon hade har hon gjort. Hon tog i förväg att myrrasmörja min kropp för gravläggningen. 9 Och amen, jag säger er: Varhelst evangeliet förkunnas i hela världen ska också det som hon gjorde talas om, till minne av henne.”

10 Och Judas Iskarioth, en av de tolv, gick bort till översteprästerna för att utlämna honom åt dem. 11 Och när de hörde det, gladde de sig och lovade honom att ge silver. Och han började söka hur han lägligt kunde utlämna honom.

12 Och den första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktoffrade påskalammet, säger honom hans lärjungar: ”Vart vill du vi ska gå bort och bereda så att du kan äta påskalammet?” 13 Och han sänder ut två av sina lärjungar och säger till dem: ”Bege er in i staden, och det ska möta er en man som bär en vattenkruka. Följ honom. 14 Och där han går in, säg till hushärskaren att Läraren säger: Var är mitt gästutrymme där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 15 Och han ska visa er en stor övre sal som är inredd, beredd. Och där ska ni bereda för oss.” 16 Och ut gick lärjungarna och kom in i staden, och de fann det så som han hade sagt dem. Och de beredde påskalammet.

17 Och när det blir kväll, kommer han med de tolv. 18 Och medan de låg till bords och åt, sade Jesus: ”Amen, jag säger er att en av er kommer att utlämna mig. Den som äter med mig.” 19 De började bli bedrövade och säga till honom, en efter en: ”Inte jag väl?” 20 Men han sade till dem: ”En av de tolv. Den som doppar med mig i bunken. 21 För Människosonen beger sig så som det är skrivet om honom. Men ve den människa genom vilken Människosonen utlämnas! Det hade varit bra för honom om han inte hade fötts, den människan.”

22 Och medan de åt tog han ett bröd, välsignade och bröt, och gav åt dem och sade: ”Ta. Detta är min kropp.” 23 Och han tog en bägare, tackade och gav åt dem. Och de drack ur den alla. 24 Och han sade till dem: ”Detta är mitt blod för förbundet, utgjutet för många. 25 Amen, jag säger er att jag aldrig mer ska dricka av vinstockens bärgning förrän den dagen när jag dricker den ny i Guds rike.”

26 Och sedan de sjungit hymn, gick de ut till Olivernas berg.

27 Och Jesus säger dem att: ”Alla kommer ni att bli skandaliserade. För det är skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras. 28 Men efter att jag blivit uppväckt, ska jag gå före er till Galileen.”

29 Men Petrus sade till honom: ”Även om alla kommer att skandaliseras, dock inte jag.” 30 Och Jesus säger honom: ”Amen, jag säger dig att du idag, denna natt innan tuppen två gånger gal, ska tre gånger förneka mig.” 31 Men ännu mer talade han: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och på samma sätt sade också alla.

32 Och de kommer till en marklott vars namn är Gethsemani, och han säger till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber.” 33 Och han tar Petrus och Jakob och Johannes med sig, och han började bli helt bestört och ängslas 34 och säger till dem: ”Djupt bedrövad är min själ, till döds. Bli kvar här och var vakna.”

35 Och han gick fram lite och föll ner på jorden och bad att, om det är möjligt, stunden skulle gå förbi ifrån honom. 36 Och han sade: ”Abba, Far! Allt är möjligt för dig. För bort denna bägare från mig. Men inte vad jag vill, utan vad du.”

37 Och han kommer och finner dem sovande, och säger till Petrus: ”Simon, sover du? Mäktade du inte en enda timme att vara vaken? 38 Var vakna och be, att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet svagt.” 39 Och åter gick han bort och bad och sade samma ord. 40 Och åter kom han och fann dem sovande. För deras ögon var nedtyngda, och de visste inte vad de skulle svara honom.

41 Och han kommer tredje gången och säger till dem: ”Sov ni framöver och vila er. Det räcker. Stunden har kommit. Se, nu utlämnas Människosonen i syndarnas händer. 42 Res er, låt oss dra. Se: han som utlämnar mig är nu nära.”

43 Och direkt, medan han ännu talar, kommer Judas dit, en av de tolv. Och med honom var en skara med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. 44 Och han som utlämnade honom hade gett en signal till dem och sagt: ”Den jag kysser, han är det. Grip honom och för bort säkert.” 45 Och han kommer, och direkt går han fram till honom och säger: ”Rabbi!”, och kysste honom ömt. 46 Och de lade händerna på honom och grep honom.

47 Men en viss av dem som stod där drog svärdet och högg till översteprästens fasttjänare och tog bort hans öra. 48 Och Jesus svarade och sade till dem: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att ta fast mig. 49 Varje dag var jag hos er i templet och undervisade och ni grep mig inte. Men det är för att Skrifterna ska uppfyllas.” 50 Och de lämnade honom och flydde alla.

51 Och en yngling följde med honom, klädd i ett linnetyg över nakna kroppen. Och de griper honom, 52 men han lämnade kvar linnetyget och flydde naken.

53 Och de förde bort Jesus till översteprästen, och där kommer alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda samman. 54 Och Petrus följde honom långt ifrån, fram till in på översteprästens innergård. Och han var och satt med undertjänarna och värmde sig vid ljuset.

55 Men översteprästerna och hela Sanhedrin sökte mot Jesus ett vittnesbörd för att döda honom, och de fann inte. 56 Många vittnade nämligen falskt mot honom, och vittnesbörden var inte lika. 57 Och några stod upp och vittnade falskt mot honom och sade 58 att: ”Vi har hört honom säga att: Jag ska riva ner denna tempelbyggnad som är handgjord, och på tre dagar bygga upp en annan icke handgjord.” 59 Och inte heller så var deras vittnesbörd likt.

60 Och då stod översteprästen upp i mitten och frågade Jesus och sade: ”Svarar du inget på vad dessa vittnar mot dig?” 61 Men han var tyst och svarade inget. Åter frågade översteprästen honom och säger till honom: ”Du är Kristus, den Välsignades son?” 62 Och Jesus sade: ”Jag Är. Och ni ska se Människosonen sitta vid Maktens högra sida och komma med himlens moln.”

63 Och översteprästen rev sönder sina tunikor och säger: ”Vad mer för behov har vi av vittnen? 64 Ni har hört hädelsen. Hur syns det för er?” Och alla fördömde de honom till att vara straffskyldig till döden. 65 Och några började spotta på honom och täcka över runt hans ansikte och puckla på honom och säga till honom: ”Profetera!” Och undertjänarna tog med örfilar emot honom.

66 Och medan Petrus är nere på innergården, kommer en av översteprästens tjänsteflickor. 67 Och när hon ser Petrus värma sig, ser hon på honom och säger: ”Även du var med nazarén Jesus.” 68 Men han nekade och sade: ”Jag varken förstår eller vet vad du säger.” Och han gick ut utanför till yttergården, och en tupp gol.

69 Och tjänsteflickan såg honom, och började åter säga till dem som stod där att: ”Den där är en av dem.” 70 Men åter nekade han. Och efter en liten stund sade åter de som stod där till Petrus: ”Sannerligen är du en av dem. Och du är ju galilé.” 71 Men han började sätta upp förbannelser och svära att: ”Jag känner inte den där människan som ni säger!” 72 Och direkt, en andra gång, gol en tupp.

Och då kom Petrus ihåg ordet, hur Jesus sagt honom att: ”Innan tuppen gal två gånger, ska du tre gånger förneka mig.” Och han satte igång och grät.