26
Dåren
1 Som snö på sommaren och regn under skörden,
lika opassande är ära (respekt, hög status) för en dåre.
2 Som sparven när den flyger förbi, som svalan flyger bort,
så är det med en grundlös (oförtjänt) förbannelse, den landar inte [på den som är oskyldig].
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan
och riset för dårarnas rygg.
4 [Hur ska dåren bemötas? Varje situation är unik och det krävs vishet för att veta om man antingen ska ignorera eller bemöta dårskap:]
Svara inte en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
då befinner du dig själv på hans [låga] nivå.
[Ibland är det inte värt att ge sig in i en diskussion med en dåre.]
5 Svara en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
så att han inte blir självgod och tror sig vara vis.
[Högmod är en värre synd än dårskap, och ibland måste dårskap bemötas och avslöjas.]
6 Att sända ett bud med en dåre
är som att hugga av sig fötterna och utmana olyckan.
[Utan fötter kommer inte budet fram, och bjuder in olycka i sitt liv, ordagrant ”får dricka våld.”]
7 Som benen på den lame hänger kraftlösa,
så är ett ordspråk i munnen på en dåre.
8 Som att binda fast en sten i en slunga [lika fel och oanvändbart],
är det att ge ära till en dåre.
9 Som en törntagg går in i en drucken mans hand,
så är ett ordspråk i en [självgod] dåres mun.
[En dåre kan läsa och tala ordspråk, men kan inte hantera det.]
10 Som en bågskytt snurrar runt [skjuter vilt omkring sig] och skadar alla,
på samma sätt är det med den som lejer en dåre eller vem som helst som går förbi.
11 Som hunden vänder tillbaka till sin spya,
så återupprepar en dåre sin dårskap.
12 Ser du en man som tror att han är vis
– det är mer hopp om dåren än för honom.
Den late är full av ursäkter
13 Den late säger: ”Det är ett lejon på vägen!
Ett lejon på gatorna!”
[så därför kan jag inte gå framåt eller utföra ett arbete].
14 Som dörren svänger på gångjärnen,
så vänder sig den late i sin säng.
[På samma sätt som dörren sitter fast på gångjärnen och inte rör sig från sin plats, är den late fast i sin säng.]
15 Den late sätter handen i maten,
men är för trött för att föra upp den till munnen igen.
16 En lat man anser sig vara visare i sina egna ögon
än sju män som kan ge logiska slutledningar (förståndiga svar, resonera).
Lägg dig inte i andras bråk
17 Den som stannar upp för att lägga sig i andras angelägenheter
(brusar upp och ventilerar sina personliga åsikter överallt där han går fram),
han är som en som rycker en vildhund i öronen [han skapar oreda].
18 Som en galning (vettvilling) som skjuter (slänger, kastar)
brinnande pilar och bringar död,
19 så är en man som lurar sin granne
för att sedan säga: Det vara bara ett skämt.
Förtal leder till sorg
20 Utan ved slocknar elden,
om ingen skvallrar (baktalar, förtalar) så dör grälet ut (tystnar bråk, trätor).
21 Som [mer] kol på glödande kol, och [mer] trä till en brinnande eld,
så är en grälsjuk (stridslysten, hetlevrad) person som skapar bråk.
22 Orden från en skvallrare (ryktesspridare) är som läckerbitar som slukas glupskt (med hast),
de går in i kroppens innersta delar.
23 Som glasyr över ett lerkärl är brinnande läppar [som uttalar varma kärleksfulla ord]
men där hjärtat [på insidan] är fullt av ondska.
24 Den som hatar förställer sitt tal [för att smickra],
men inom sig bär (lagrar, funderar) han på svekfulla (falska, förrädiska) tankar.
25 När han talar älskvärt (ljuvligt, inställsamt),
så tro inte på honom för sjufaldiga avskyvärdheter (otäckheter, vidrigheter) finns i hans hjärta.
26 Hans hat kanske kan döljas genom list,
men hans ondska (galenskap, bedrövliga tillstånd) blir till sist uppenbar för alla (helt synlig i församlingen).
27 Den som gräver en grop [för en annan människa] faller själv i den,
och den som rullar en sten [för att orsaka skada] får den över sig själv.
28 En ljugande (falsk) tunga hatar sina offer,
och en förförisk mun orsakar förödelse (skada, undergång).