14
Kapitel 14
1 Men det var påsk och det osyrade brödets högtid om två dagar. Och översteprästerna och de skriftlärda sökte hur de med list skulle gripa och döda honom.
2 För de sade: ”Inte under högtiden, så att det inte blir tumult hos folket.”
En kvinna smörjer Jesus
3 Och när han var i Betania i Simon den spetälskes hus, när han låg till bords, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusbalsam och bröt upp alabasterflaskan och utgöt över hans huvud.
4 Men några var indignerade och sade till varandra: ”Varför har detta fördärv med balsam skett?
5 För denna balsam hade kunnat säljas för över trehundra denarer och ges till de fattiga.” Och de frustade mot henne.
6 Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför skaffar ni henne besvär? Det är en fin gärning hon utfört för mig.
7 För ni har alltid de fattiga hos er, och när ni vill kan ni göra väl mot dem. Men mig har ni inte alltid.
8 Det hon hade har hon gjort. Hon tog i förväg att myrrasmörja min kropp för begravningen.
9 Och amen, jag säger er: Varhelst evangeliet förkunnas i hela världen ska också det hon gjorde talas om, till minne av henne.”
Judas utlämnar Jesus
10 Och Judas Iskariot, en av de tolv, gick bort till översteprästerna för att utlämna honom åt dem.
11 När de hörde det, blev de glada och lovade att ge honom silver. Och han började söka hur han lägligt kunde utlämna honom.
Den sista påskmåltiden
12 Och den första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktoffrade påskalammet, säger hans lärjungar till honom: ”Vart vill du vi går bort och bereder så att du kan äta påskalammet?”
13 Och han sänder ut två av sina lärjungar och säger till dem: ”Bege er in i staden och det ska möta er en man som bär en vattenkruka. Följ honom.
14 Och där han går in, säg till hushärskaren att Läraren säger: Var är mitt gästrum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?
15 Och han ska visa er en stor övre sal inredd och beredd. Och där ska ni bereda för oss.”
16 Och lärjungarna gick ut och kom in i staden och fann så som han sagt dem. Och de beredde påskalammet.
17 Och när det blir kväll, kommer han med de tolv.
18 Och medan de låg till bords och åt sade Jesus: ”Amen, jag säger er att en av er kommer att utlämna mig. Den som äter med mig.”
19 De började bli bedrövade och säga till honom en efter en: ”Inte jag väl?”
20 Men han sade till dem: ”En av de tolv. Den som doppar med mig i skålen.
21 För Människosonen beger sig liksom det är skrivet om honom, men ve den människan genom vilken Människosonen blir utlämnad! Det hade varit bra för honom om den människan inte blivit född.”
Den första nattvarden
22 Och medan de åt tog han ett bröd, välsignade och bröt och gav åt dem och sade: ”Ta. Detta är min kropp.”
23 Och han tog en bägare, tackade och gav åt dem, och de drack ur den alla.
24 Och han sade till dem: ”Detta är mitt blod för förbundet, utgjutet för många.
25 Amen, jag säger er att jag aldrig mer ska dricka av vinstockens frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.”
26 Och när de hade sjungit hymn, gick de ut till Olivberget.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
27 Och Jesus säger till dem att: ”Alla kommer ni att skandaliseras. För det är skrivet:
Jag ska slå herden,
och fåren ska skingras.
28 Men efter att jag blivit uppväckt, ska jag gå före er till Galileen.”
29 Men Petrus sade till honom: ”Även om alla kommer att skandaliseras, dock inte jag.”
30 Och Jesus säger till honom: ”Amen, jag säger dig att du idag, denna natt innan tuppen två gånger gal, ska tre gånger förneka mig.”
31 Men han talade ännu mer: ”Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!” Och på samma sätt sade också alla.
Jesus i Getsemane
32 Och de kommer till en markbit vars namn är Getsemane, och han säger till sina lärjungar: ”Sitt här medan jag beder.”
33 Och han tar Petrus och Jakob och Johannes med sig, och han började bli full av häpnad och ängslas,
34 och säger till dem: ”Min själ är djupt bedrövad till döds. Bli kvar här och var vakna.”
35 Och han gick fram lite och föll ner på jorden och bad att, om det är möjligt, denna stund skulle gå förbi från honom.
36 Och han sade: ”Abba, Far! Allt är möjligt för dig. För bort denna bägare från mig. Men inte vad jag vill, utan vad du.”
37 Och han kommer och finner dem sovande, och säger till Petrus: ”Simon, sover du? Mäktade du inte en timme att vara vaken?
38 Var vakna och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet svagt.”
39 Och åter gick han bort och bad och sade samma ord.
40 Och åter kom han och fann dem sovande, för deras ögon var nedtyngda och de visste inte vad de skulle svara honom.
41 Och han kommer tredje gången och säger till dem: ”Sov ni framöver och vila er. Det räcker, stunden har kommit. Se: nu utlämnas Människosonen i syndarnas händer.
42 Res er, låt oss dra. Se: han som utlämnar mig är nu nära.”
Jesus fängslas
43 Och direkt, medan han ännu talar, kommer Judas dit, en av de tolv, och med honom en skara med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.
44 Och han som utlämnade honom hade gett dem en signal och sagt: ”Den jag kysser, han är det. Grip honom och för bort säkert.”
45 Och han kommer och går direkt fram till honom och säger: ”Rabbi!”, och kysste ner honom.
46 Och de lade händerna på honom och grep honom.
47 Men en, en av dem som stod bredvid, drog svärdet och högg till översteprästens fasttjänare och tog bort hans öra.
48 Och Jesus svarade och sade till dem: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att ta fast mig.
49 Varje dag var jag hos er i templet och undervisade, och ni grep mig inte. Men, för att Skrifterna ska uppfyllas.”
50 Och de lämnade honom och flydde alla.
51 Och en ung man följde med honom, klädd i ett linnetyg över nakna kroppen. Och de griper honom,
52 men han lämnade kvar linnetyget och flydde naken.
Jesus inför Sanhedrin
53 Och de förde bort Jesus till översteprästen, och där kommer alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda samman.
54 Och Petrus följde honom långt ifrån, ända in på översteprästens innergård. Och han var och satt med undertjänarna och värmde sig vid ljuset.
55 Men översteprästerna och hela Sanhedrin sökte mot Jesus ett vittnesbörd för att döda honom, och de fann inte.
56 För många vittnade falskt mot honom, och deras vittnesbörd var inte lika.
57 Och några stod upp och vittnade falskt mot honom och sade
58 att: ”Vi har hört honom säga att: Jag ska riva ner denna handgjorda tempelbyggnad och på tre dagar bygga upp en annan icke handgjord.”
59 Och inte heller så var deras vittnesbörd likt.
60 Och översteprästen stod upp i mitten och frågade Jesus och sade: ”Svarar du inte något på vad dessa vittnar mot dig?”
61 Men han var tyst och svarade inte något. Åter frågade översteprästen och säger till honom: ”Du är Kristus, den Välsignades son?”
62 Och Jesus sade: ”Jag Är. Och ni ska se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himlens moln.”
63 Och översteprästen rev sönder sina tunikor och säger: ”Vad mer för behov har vi av vittnen?
64 Ni har hört hädelsen! Hur syns det för er?” Och alla fördömde honom till att vara hemfallen åt döden.
65 Och då började några spotta på honom och täcka över runt hans ansikte och puckla på honom och säga till honom: ”Profetera!” Och undertjänarna tog emot honom med örfilar.
Petrus förnekar Jesus
66 Och medan Petrus är nere på innergården kommer en av översteprästens tjänsteflickor,
67 och när hon ser Petrus värma sig ser hon på honom och säger: ”Även du var med nasarén Jesus.”
68 Men han nekade och sade: ”Jag varken förstår eller vet vad du säger.” Och han gick ut utanför på yttergården. Och en tupp gol.
69 Och tjänsteflickan såg honom och började åter säga till dem som stod där att: ”Denne är en av dem.”
70 Men åter nekade han. Och efter en liten stund sade åter de som stod där till Petrus: ”Sannerligen är du en av dem. För du är galilé.”
71 Men han började sätta upp förbannelser och svära att: ”Jag känner inte den människan som ni säger!”
72 Och direkt, en andra gång,gol en tupp.
Och Petrus kom ihåg ordet, hur Jesus sagt till honom att: ”Innan en tupp gal två gånger ska du tre gånger förneka mig.” Och han satte igång att gråta.
Jesus inför Pilatus