1 Därför, när vi inte tålde mer, behagade vi lämnas kvar i Athen ensamma 2 och skickade Timotheos, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium, för att stärka er och uppmuntra för er tros skull, 3 så att ingen blir uppskakad under dessa vedermödor. För själva vet ni att till detta är vi satta. 4 För även när vi var hos er förutsade vi för er att vi skulle lida nöd, så som det också har blivit och ni vet.

5 Därför har också jag, när jag inte tålde mer, skickat bud för att få veta om er tro, så att inte frestaren har frestat er och vår möda blivit förgäves.

6 Men nu, när Timotheos har kommit till oss från er och evangeliserat för oss om er tro och kärlek, och att ni alltid har en god hågkomst av oss och längtar att få se oss, liksom också vi er, 7 har vi därför blivit uppmuntrade, syskon, om er i allt vårt nödtvång och nöd genom er tro. 8 För nu lever vi, om ni står fasta i Herren. 9 För med vilken tacksägelse kan vi återgälda Gud för er, för all den glädje som vi gläds med på grund av er inför vår Gud, 10 medan vi natt och dag övermåttan bönfaller om att få se ert ansikte och förfärdiga bristerna i er tro?

11 Och själv må vår Gud och Far och vår HerreJesus rikta vår väg till er. 12 Och er må Herren förmera och låta överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom också vi till er, 13 till att stärka era hjärtan klanderfria i helighet inför vår Gud och Far vid vår HerreJesu ankomst med alla sina heliga. [Amen.]