1 Och Agrippa sade till Paulus: ”Det tillåts dig att tala för dig själv.” Då räckte Paulus ut handen och började försvara sig: 2 ”Gällande allt för vilket jag åklagas av judar, kung Agrippa, anser jag mig salig att det är inför dig jag idag kommer att försvara mig, 3 särskilt som du är bekant med allt hos judarna av både seder och tvistefrågor. Därför bönfaller jag dig att tålmodigt höra mig.

4 Min levnad sedan ungdomen, hur den alltså varit från begynnelsen i mitt folkslag och i Jerusalem, det vet alla judar[na] 5 då de känner mig förut från början, om de vill vittna, att jag enligt den noggrannaste fraktionen i vår gudsdyrkan har levt som farisé. 6 Och nu är det för ett hopp till det löfte som kom till våra fäder från Gud jag står inför rätta, 7 till vilket vårt tolvstammade folk som i ihärdighet dyrkar natt och dag hoppas nå fram. För det hoppet åklagas jag av judar, o kung. 8 Varför bedöms det otroligt hos er om Gud uppväcker döda?

9 Jag tänkte mig alltså att jag mot Jesu nazoréns namn måste begå mycket som var emot, 10 vilket jag också gjorde i Jerusalem. Och många av de heliga spärrade jag också in i fängelser, sedan jag fått auktoriteten från översteprästerna, och när de avrättades förde jag ner en slät sten och röstade för. 11 Och i alla synagogorna bestraffade jag dem många gånger och nödgade dem att häda, och än mer vansinnig mot dem förföljde jag också ända till städerna utanför.

12 I detta, medan jag for till Damaskus med auktoritet och uppdrag från översteprästerna, 13 fick jag mitt på dagen längs vägen se, o kung, att det från himlen utöver solens strålglans sken ett ljus omkring mig och dem som for med mig. 14 Och när vi alla föll ner till jorden, hörde jag en röst säga till mig på det hebreiska språket: Saul, Saul! Varför förföljer du mig? Det är hårt för dig att sparka mot uddar.

15 Och jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus. Den du förföljer. 16 Men stå upp och stå på dina fötter. För till detta har jag visat mig för dig, för att förutvälja dig till undertjänare och vittne, både till det [att] du har sett [mig] och till att jag ska visa mig för dig, 17 och jag tar ut dig från folket och från folkslagen. Till dem sänder jag dig 18 för att öppna deras ögon, för att omvända dem från mörker till ljus och från Satans auktoritet till Gud, så att de får synders förlåtelse och en lott bland dem som har helgats genom tro på mig.

19 Därför, kung Agrippa, blev jag inte ohörsam mot den himmelska visionen. 20 Nej, för dem i Damaskus först och i Jerusalem och hela Judeens trakt och för folkslagen har jag meddelat att de ska ändra sinne och vända om till Gud och utöva gärningar värdiga sinnesändringen.

21 Det var på grund av detta judar tog fast mig [när jag var] i templet och försökte expediera mig. 22 Då jag nu har undfått bistånd från Gud ända till denna dag, står jag och vittnar för både liten och stor och säger inget utom det som både profeterna har talat skulle ske och Mose: 23 att Kristus ska lida, att han somden förste från de dödas uppståndelse kommer att predika ljus för både folket och folkslagen.”

24 Men när han med detta försvarade sig, säger Festus med väldig röst: ”Du är galen, Paulus! De många texterna snurrar runt dig till galenskap.” 25 Men Paulus: ”Jag är inte galen”, säger han, ”bäste Festus. Nej, ord av sanning och sans uttrycker jag. 26 För kungen vet om detta. Inför honom är jag också frimodig och talar. För att inget av detta har undgått honom är jag övertygad. Det är ju inte i ett hörn detta har begåtts. 27 Tror du, kung Agrippa, på profeterna? Jag vet att du tror.” 28 Men Agrippa till Paulus: ”Inom kort övertygar du mig att göra mig till kristen!” 29 Men Paulus: ”Jag skulle önskebe till Gud, både inom kort och i stort, att inte bara du utan också alla som hör mig idag ska bli sådana som även jag är. Förutom dessa bojor.”

30 Och kungen stod upp, även styresmannen och Bernike och de som satt med dem. 31 Och de drog sig undan och talade med varandra och sade att: ”Inget värt död eller bojor begår den där människan.” 32 Och Agrippa sade till Festus: ”Han kunde ha frigetts, den där människan, om han inte hade åkallat kejsaren.”