1 För denne Melchisedek varkung av Salem, präst åtGudden Högste, den som mötte Abraham när han återvände från nedgörandet av kungarna och som välsignade honom, 2 och som Abraham också tilldelade tionde av allt. Först är han översatt “kung av rättfärdighet” och sedan även kung av Salem, det vill säga “kung av frid”. 3 Utan far, utan mor, utan släktledning har han varken dagars begynnelse eller livets slut, och har blivit lik Guds Son och förblir präst för beständigt.

4 Och skåda hur stor denne är, åt vilken [till och med] Abraham gav tionde från toppen av högen – patriarken! 5 Och visserligen har de av Levis söner som tar emot prästadömet ett bud att få tionde av folket enligt lagen, det vill säga av sina syskon, fastän dessa är utgångna ur Abrahams höft. 6 Men han som inte är släktledd från dem har fått tionde av Abraham, och honom som hade löftena har han välsignat. 7 Och utan all motsägelse är det den ringare som blir välsignad av den bättre. 8 Och här får människor som dör tionden, men där en som är omvittnad att han lever. 9 Och så att säga har genom Abraham även Levi, som får tionden, själv gett tionde. 10 För han fanns ännu i faderns höft när Melchisedek mötte honom.

11 Om nu fullkomning fanns genom det levitiska prästämbetet – för på detta hade det lagstiftats för folket – vad fannsdet mer för behov att det efter Melchisedeks ordning skulle uppstå en annan präst, och inte sägas vara efter Aarons ordning? 12 För när prästämbetet förändras blir det av nödtvång också en förändring i lagen. 13 För han om vilken detta sägs har fått del i en annan stam, från vilken ingen har ägnat sig åt altaret. 14 För det är tydligt att det är ur Juda vår Herre har kommit upp, en stam för vilken Mose inget talat om präster.

15 Och ännu mer övertydligt är det om det i likhet med Melchisedek uppstår en annan präst, 16 som inte har blivit det genom lag i ett bud av kött, utan genom kraft i ett oupplösligt liv. 17 För han omvittnas att: Duärpräst till eonen efter Melchisedeks ordning. 18 För det blir ett annullerande av ett föregående bud, på grund av dess svaghet och onyttighet – 19 för lagen fullkomnade ingenting – och ett införande av ett bättre hopp genom vilket vi närmar oss Gud.

20 Och liksom det inte kom utan edslöfte – för de andra är blivna präster utan edslöfte, 21 men han med ett edslöfte genom den som sade till honom: Herrenhar svurit och kommer inte att ångra sig:Duärpräst till eonen – 22 så mycket bättre är [också] det förbund vars garant Jesus blivit.

23 Och dessa är allt fler som blivit präster, eftersom de genom döden hindras från att vara kvar. 24 Men eftersom han förblir till eonen har han prästämbetet permanent, 25 varför han också helt och hållet kan frälsa dem som kommer genom honom till Gud, då han alltid lever för att vädja för dem.

26 För en sådan anstod oss också som överstepräst: gudlig, oskyldig, obefläckad, skild från syndarna och kommen högre än himlarna. 27 Han har inte varje dag nödtvång att såsom översteprästerna först för sina egna synder bära upp offer, sedan för folkets. För detta gjorde han en gång för alla när han bar upp sig själv. 28 För lagen insätter människor till överstepräster som har svaghet, men edslöftets ord som kom efter lagen en Son, till eonen fullkomnad.