8
Det nya förbundets överstepräst
1 Och som summa till det som sägs: En sådan har vi som överstepräst, en som har satt sig vid högra handen av Majestätets tron i himlarna, 2 som är tjänstgörande i helgedomen och i det sannfärdiga tabernaklet som Herren har rest, inte en människa.
3 För varje överstepräst insätts för att frambära äregåvor och offer, varför det är nödvändigt att också denne har något som han ska bära fram. 4 Om han nu hade varit på jorden vore han inte ens präst, då det finns de som enligt lag frambär äregåvorna. 5 De dyrkar i en avbildning och skugga av det himmelska, så som Mose fick det uppenbarat när han skulle fullborda tabernaklet: För se, säger han, du ska göra allt efter förebilden som visats för dig på berget.
6 Men nu har han undfått en så mycket förträffligare tjänstgöring som han också är medlare för ett bättre förbund, som är lagstiftat på bättre löften. 7 För om detta första hade varit klanderfritt, hade det inte för ett andra sökts plats. 8 Men han klandrar dem och säger:
Se, dagar kommer, sägerHerren,
då jag ska fullborda över Israels hus
och över Juda hus ett nytt förbund:
9 inte enligt förbundet som jag gjorde för deras fäder,
på den dag jag tog deras hand
föratt föra dem ut ur Egyptens land.
För de blev inte kvar i mitt förbund,
och jag brydde mig inte om dem, sägerHerren.
10 För dettaärdet förbund som jag ska instifta för Israels hus
efter dessa dagar, sägerHerren:
Jag ska sätta mina lagar i deras håg,
och på deras hjärtan ska jag skriva dem.
Och jag ska vara för dem tillGud,
och de ska vara för mig till ett folk.
11 Och aldrig ska de undervisa,
var och en sin medborgare och var och en sin broder,
och säga: ”Lär kännaHerren!”
För alla kommer att känna mig, från liten till stor hos dem.
12 För jag ska vara försonlig med deras orätter,
och deras synder ska jag aldrig minnas mer.
13 Genom att säga ”ett nytt” har han föråldrat det första. Och det som blir föråldrat och gammalt är nära ett försvinnande.