1 Nu hade [också] det första rättsregler för gudstjänst, och den världsliga helgedomen. 2 För ett tabernakel preparerades, det första i vilket lampstället och bordet och framsättningen av bröden fanns. Detta kallas helgedom. 3 Men efter det andra förhänget fanns ett tabernakel som kallas helgedoms helgedom, 4 som hade ett rökelsealtare av guld och förbundsarken övertäckt från alla håll med guld. I den fanns en urna av guld som höll mannat och Aarons stav som hade spirat och förbundets tavlor, 5 och högt över den fanns härlighetens kerubim som skuggade soningsstället. Kring detta är nu inte att tala i detalj.

6 När detta så hade blivit preparerat: i det första tabernaklet går prästerna ständigt in och fullbordar gudstjänsterna, 7 men i det andra är det en gång om året, bara översteprästen, inte utan blod som han frambär för sig själv och för folkets förseelser. 8 Och med detta tydliggör den heliga Anden att ännu har inte helgedomens väg framträtt medan ännu det första tabernaklet har bestånd. 9 Detta är en liknelse för den innevarande tiden, enligt vilken äregåvor och offer frambärs som inte i samvetet kan fullkomna den som dyrkar, 10 då det bara handlar om matämnen och drycker och olika dophandlingar: rättsregler av kött som åligger fram till tiden för en reform.

11 Men Kristusär framkommen som överstepräst för det goda som har kommit, genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är handgjort, det vill säga inte är av denna skapelse. 12 Och han har inte med blod av bockar och kalvar, utan med sitt eget blod gått in en gång för alla i helgedomen och funnit en eonisk återlösning. 13 För om blodet av bockar och tjurar och aska från en kviga som bestänker de vanhelgade helgar till köttets renhet, 14 hur mycket mer ska blodet från Kristus, som genom eonisk Ande har framburit sig själv felfri åt Gud, rena vårt samvete från döda gärningar till att dyrka levande Gud?

15 Och därför är han ett nytt förbunds medlare, för att, sedan det skett en död till återlösning från överträdelserna under det första förbundet, de kallade ska få ta emot löftet om det eoniska arvet. 16 För där det finns ett testamente är det nödtvång att anföra testatorns död. 17 Ett testamente står ju fast för döda, då det aldrig har kraft när testatorn lever.

18 Därför har heller inte det första invigts utan blod. 19 För när varje bud var talat enligt lagen av Mose till hela folket, tog han blodet av kalvarna [och bockarna], med vatten och scharlakansröd ull och isop, och bestänkte med det både bokrullen och hela folket 20 och sade: Dettaärblodet för det förbund somGudhar påbjudit för er. 21 Och även tabernaklet och alla kärlen för tjänstgöringen har han med blodet likaså bestänkt. 22 Och nästan allt renas med blod enligt lagen, och utan blodsutgjutelse blir det ingen förlåtelse.

23 Det är alltså nödtvång att avbildningarna av det som finns i himlarna renas med detta, men själva det himmelska med bättre offer än dessa. 24 För det var inte i en handgjord helgedom Kristus gick in, en motbild av den sannfärdiga, utan i själva himlen för att nu framvisa sig för Guds ansikte för vår skull.

25 Inte heller för att många gånger frambära sig själv, såsom översteprästen går in i helgedomen varje år med en annans blod. 26 Annars hade han måst lida många gånger sedan världens grundläggning. Men nu har han framträtt en gång vid eonernas fullbordan, till annullerande av synd[en] genom sitt offer. 27 Och liksom det är upplagt för människorna att en gång dö och efter detta dom, 28 så ska också Kristus, en gång framburen för att bära upp mångas synder, en andra gång utan synd visa sig för dem som väntar honom till frälsning.