1 Och han talade en liknelse till dem, om att de måste alltid be och inte tappa modet, 2 och sade: ”Det fanns en domare i en stad som inte fruktade Gud och inte hade respekt för någon människa. 3 Och det fanns en änka i den staden, och hon började komma till honom och säga: Skipa rätt för mig från min motpart! 4 Och han ville inte för en tid. Men efter detta sade han inom sig: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 ska jag just för att denna änka skaffar mig besvär skipa rätt för henne, så att hon inte till slut kommer och slår mig blå under ögat.”

6 Och Herren sade: ”Hör vad orättens domare säger. 7 Och ska Gud alls inte göra rättskipningen för sina utvalda som ropar till honom dag och natt, och han är tålmodig med dem? 8 Jag säger er att han ska göra rättskipningen för dem med hast. Men när Människosonen kommer, ska han då finna den tron på jorden?”

9 Och han sade också till några, som förtröstade på sig själva att de är rättfärdiga och föraktade de övriga, denna liknelse: 10 ”Två människor gick upp till templet för att be: den ene farisé, och den andre tullindrivare. 11 Farisén ställde sig och bad detta för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är såsom de övriga bland människorna: roffare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare, eller också som denne tullindrivare. 12 Jag fastar två gånger i veckan. Jag ger tionde av allt som jag förvärvar.

13 Men tullindrivaren stod långt ifrån och ville inte ens lyfta ögonen mot himlen, utan slog mot sin bröstkorg och sade: Gud, var försonlig mot mig, syndaren! 14 Jag säger er: Denne gick ner rättfärdigförklarad till sitt hus snarare än den andre. För var och en som upphöjer sig själv ska bli ödmjukad, men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”

15 Och man förde fram till honom även spädbarnen för att han skulle röra vid dem. Men när lärjungarna såg, näpste de dem. 16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! För till sådana hör Guds rike. 17 Amen, jag säger er: Den som inte välkomnar Guds rike som ett barn kommer aldrig in i det.”

18 Och då frågade honom en ledare och sade: ”Gode Lärare, vad ska jag ha gjort för att ärva eoniskt liv?” 19 Och Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en: Gud. 20 Buden kan du: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte mörda. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Hedra din far och mor.” 21 Men han sade: ”Allt detta har jag iakttagit sedan ungdomen.” 22 Och när Jesus hörde det, sade han till honom: ”Ännu återstår ett för dig. Allt vad du har, sälj det och dela ut till fattiga, och du kommer att ha en skatt i himlar[na]. Och kom, följ mig.”

23 Men när han hörde detta blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik. 24 Och Jesus såg honom [bli djupt bedrövad] och sade: ”Hur svårligen de som har pengarna går in i Guds rike! 25 För det är lättare att en kamel kommer in genom ett nålsöga än att en rik kommer in i Guds rike.” 26 Men de som hörde det sade: ”Och vem kan då bli frälst?” 27 Och han sade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.”

28 Och Petrus sade: ”Se, vi har lämnat vårt eget och följt dig.” 29 Och han sade till dem: ”Amen, jag säger er att det finns ingen som har lämnat hus eller hustru eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rike 30 som inte erhåller mångfalt i denna tid, och i den kommande eonen eoniskt liv.”

31 Och han tog med de tolv och sade till dem: ”Se, vi går upp till Jerusalem. Och allt ska fullbordas som är skrivet genom profeterna om Människosonen. 32 För han ska utlämnas åt folkslagen och bli förlöjligad och skymfad och spottad på, 33 och de ska piska och döda honom. Och den tredje dagen ska han uppstå.” 34 Och de förstod inget av detta. Och detta ord var fördolt för dem, och de insåg inte det som sades.

35 Och det hände sig, vid det att han närmade sig Jeriko, att en blind satt vid vägen och tiggde. 36 Och när han hörde en skara passera igenom, efterhörde han vad detta kunde vara. 37 Och man berättade för honom att Jesus nazorén går förbi. 38 Och han ropade och sade: ”Jesus, Davids son! Förbarma dig över mig!” 39 Och de som gick före näpste honom, att han skulle tiga. Men han skrek så mycket mer: ”Davids son, förbarma dig över mig!”

40 Och då stannade Jesus, och befallde att han skulle föras till honom. Och när han närmat sig, frågade han honom: 41 ”Vad för dig vill du jag ska göra?” Och han sade: ”Herre, att jag ska se igen.” 42 Och Jesus sade till honom: ”Var seende igen! Din tro har frälst dig.” 43 Och genast såg han igen, och han följde honom ärande Gud. Och allt folket såg det och gav lov till Gud.