1 Och han kom in och gick genom Jeriko. 2 Och se: en man som vid namn kallades Zackaios, och han var övertullindrivare och själv rik. 3 Och han sökte få se Jesus, vem han är. Och han kunde inte för skaran, eftersom han till resningen var liten. 4 Och han sprang före framför och steg upp på en sykomor för att se honom, eftersom han skulle gå genom den vägen.

5 Och när han kom till platsen, såg Jesus upp och sade till honom: ”Zackaios, skynda dig och kom ner! För idag måste jag bli kvar i ditt hus.” 6 Och han skyndade sig och kom ner och välkomnade honom glad hos sig. 7 Och när alla såg det, muttrade de tillsammans och sade att: ”Det är hos en syndig man han gått in för att gästa.”

8 Men Zackaios ställde sig och sade till Herren: ”Se: hälften av det som är mitt, Herre, ger jag till de fattiga. Och om jag från någon har utpressat något, ger jag tillbaka fyrdubbelt.” 9 Och till honom sade Jesus att: ”Idag har frälsning kommit till detta hus, eftersom också han är en Abrahams son. 10 För Människosonen har kommit för att söka och frälsa det som var förlorat.”

11 Och när de hörde detta tillade han och sade en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att genast kommer Guds rike att skönjas. 12 Han sade nu: ”En förnäm man for till en trakt långt bort för att få sig kungamakt och återvända. 13 Och han kallade på tio av sina fasttjänare och gav dem tio minor och sade till dem: Idka handel under det att jag kommer. 14 Men hans medborgare hatade honom och sände ut en delegation efter honom och sade: Vi vill inte ha den där att regera över oss.

15 Och det hände sig, vid det att han kom tillbaka och hade fått kungamakten, att han då sade att det skulle ropas dit till honom dessa fasttjänare åt vilka han gett silvret, för att han skulle få veta vad de hade tjänat i handeln. 16 Och den förste kom fram och sade: Herre, din mina har frambringat tio minor till. 17 Och han sade till honom: Mycket bra, gode fasttjänare! Eftersom du var trogen i det minsta ska du ha auktoritet över tio städer. 18 Och den andre kom och sade: Din mina, Herre, har gjort fem minor. 19 Och han sade även till denne: Och du ska vara över fem städer.

20 Och en annan kom och sade: Herre, se här din mina. Den har jag haft undanlagd i en duk. 21 För jag fruktade dig, eftersom du är en strikt man: du tar ut det du inte satt in och skördar det du inte har sått. 22 Han säger till honom: Från din mun ska jag döma dig, onde fasttjänare. Du visste att jag är en strikt man, som tar ut det jag inte satt in och skördar det jag inte har sått? 23 Och varför satte du då inte in mitt silver på en bank? Då hade jag när jag kom med ränta tagit ut det.

24 Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom minan och ge till honom som har de tio minorna. 25 Och de sade till honom: Herre, han har tio minor? – 26 Jag säger er att åt var och en som har ska det ges. Men från den som inte har ska även det han har tas. 27 Men dessa mina fiender som inte ville ha mig att regera över dem, för hit och slakta ner dem inför mig.”

28 Och sedan han sagt detta, vandrade han före och gick upp till Jerusalem. 29 Och det hände sig, när han närmade sig Bethfage och Bethania vid det berg som kallas Olivernas, att han sände ut två av lärjungarna 30 och sade: ”Bege er till byn mittemot. I den ska ni gå in och finna ett föl bundet, på vilket ingen av människor någonsin har satt sig. Och lossa det och led hit. 31 Och om någon frågar er: Varför lossar ni?, ska ni säga så: För att Herren av det har behov.”

32 Och de utsända gick iväg och fann det så som han hade sagt dem. 33 Och när de lossade fölet, sade dess herrar till dem: ”Varför lossar ni fölet?” 34 Men de sade: ”För att Herren av det har behov.” 35 Och de ledde det till Jesus, och de slängde på sina mantlar över fölet och satte upp Jesus. 36 Och medan han färdades fram, bredde man ut sina mantlar undertill på vägen.

37 Och när han närmade sig, redan vid nedgången från Olivernas berg, började hela mängden av lärjungarna glada lovprisa Gud med väldig röst för allt som de sett av kraftgärningar, 38 och de sade: ”Välsignad han som kommer, kungen iHerrensnamn! I himlen frid och ära i det högsta!” 39 Och några av fariseerna från skaran sade till honom: ”Lärare, näps dina lärjungar!” 40 Och han svarade och sade: ”Jag säger er: om dessa vore tysta, kommer stenarna att ropa.”

41 Och när han närmade sig och såg staden, grät han över den 42 och sade att: ”Om du hade förstått på denna dag, också du, det som leder till frid! Men nu var det dolt för dina ögon. 43 För det ska komma dagar över dig, och dina fiender ska belägra dig med palissad och omringa dig och ansätta dig från alla håll. 44 Och de ska slå dig och dina barn i dig till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod tiden för din tillsyn.”

45 Och han gick in i templet och började driva ut dem som sålde 46 och sade till dem: ”Det är skrivet: Och mitt hus ska vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till enrövargrotta!”

47 Och han var och undervisade varje dag i templet. Men översteprästerna och de skriftlärda sökte förgöra honom, även de främsta bland folket. 48 Och de fann inte vad de skulle göra, för folket allesammans hängde på honom och lyssnade.