1 Och det hände sig under en av dagarna, medan han undervisade folket i templet och evangeliserade, att där stod översteprästerna och de skriftlärda med de äldste 2 och talade och sade till honom: ”Säg oss: Med vilken auktoritet gör du detta? Eller vem är det som har gett dig denna auktoritet?” 3 Men han svarade och sade till dem: ”Jag ska fråga er, också jag, ett enda ord. Och säg mig: 4 Johannes dop, var det från himlen? Eller från människor?”

5 De beräknade med varann och sade att: ”Om vi skulle säga: Från himlen, kommer han att säga: Varför trodde ni inte på honom? 6 Men om vi skulle säga: Från människor, kommer folket allesammans att stena ner oss. För det är övertygat om att Johannes är en profet.” 7 Och de svarade att de inte visste varifrån. 8 Och Jesus sade till dem: ”Inte heller jag säger till er med vilken auktoritet jag gör detta.”

9 Och han började till folket säga denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till odlare och reste bort avsevärda tider.

10 Och vid en bestämd tid sände han till odlarna en fasttjänare, för att de skulle ge honom av vingårdens frukt. Men odlarna sände iväg honom tomhänt och pryglade honom. 11 Och han tillade att skicka en annan fasttjänare. Men även den pryglade de och vanhedrade och sände iväg tomhänt. 12 Och han tillade att skicka en tredje. Men även denne sargade de och kastade ut.

13 Och då sade vingårdens Herre: Vad ska jag göra? Jag ska skicka min älskade son. Nog ska de för denne ha respekt. 14 Men när odlarna såg honom, funderade de med varandra och sade: Denne är arvingen! Låt oss döda honom så att arvet blir vårt. 15 Och de kastade ut honom utanför vingården och dödade. Vad ska nu vingårdens Herre göra med dem? 16 Han ska komma och förgöra dessa odlare och ge vingården till andra.”

Och när de hörde det, sade de: ”Får inte ske!” 17 Men han såg på dem och frågade: ”Vad är då detta som är skrivet:

18 Var och en som faller på den stenen blir sönderkrossad, och den på vilken den faller, honom ska den söndersmula.”

19 Och då sökte de skriftlärda och översteprästerna lägga på honom händerna i samma stund, och de fruktade folket. För de förstod att det var om dem han hade sagt denna liknelse.

20 Och de vaktade noga och sände ut spioner, som hycklade att de själva var rättfärdiga för att ta tag i hans ord, för att utlämna honom åt styresmannens myndighet och auktoritet. 21 Och de frågade honom och sade: ”Lärare, vi vet att du talar och lär ut riktigt. Och du tar inte emot ett ansikte, utan i sanning är detGuds väg du lär ut. 22 Är det tillåtet att vi ger kejsaren uppbörd eller inte?”

23 Men han beaktade deras slughet och sade till dem: 24 ”Visa mig en denar. Vems avbild och överskrift har den?” Och de sade: ”Kejsarens.” 25 Och han sade till dem: ”Ge då tillbaka det som är kejsarens till kejsaren, och det som ärGuds till Gud.” 26 Och de mäktade inte att ta tag i hans ord inför folket, och förundrade över hans svar teg de.

27 Och fram kom några av saddukeerna, som säger [emot] att ingen uppståndelse finns, och frågade honom 28 och sade: ”Lärare, Mose skrev till oss: Om någons bror dör och har hustru och denne är barnlös, att hans bror ska ta hustrun ochlåta säd uppståfram åt sin bror. 29 Sju bröder fanns det nu. Och den förste tog en hustru och dog barnlös. 30 Även den andre 31 och den tredje tog henne, och på samma sätt även de sju: de lämnade inga barn och dog. 32 Till sist dog även kvinnan. 33 Kvinnan nu vid uppståndelsen, till vem av dem blir hon hustru? För de sju hade henne som hustru.”

34 Och Jesus sade till dem: ”Denna eons söner gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som räknats värdiga att undfå den andra eonen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 För inte heller kan de längre dö, för de är änglars likar och är Guds söner, då de är uppståndelsens söner.

37 Men att de döda uppväcks har även Mose informerat om vid törnbusken, när han kallar HerrenAbrahamsGudoch IsaaksGudoch JakobsGud. 38 Och han är inte dödas Gud utan levandes. För alla är levande för honom.”

39 Och då svarade några av de skriftlärda och sade: ”Lärare, bra sagt!” 40 För de vågade inte längre fråga honom något.

41 Och han sade till dem: ”Hur kan de säga att Kristus är Davids son? 42 För David själv säger i psalmernas bok:

44 David kallar honom alltså Herre. Och hur är han då hans son?”

45 Men medan allt folket lyssnade, sade han till [sina] lärjungar: 46 ”Akta er för de skriftlärda, som vill vandra omkring i dräkter och har det kärt med hälsningar på torgen och förstaplatser i synagogorna och de främsta platserna vid festmåltiderna, 47 som äter upp änkornas hus och som förevändning ber långt. Dessa ska få så mycket mer dom.”